Internationalen

Rikard Warlenius var på plats i Köpenhamn och berättar om bakgrunden till toppmötesfiaskot.
”I två års tid har miljöorganisationer, UNFCCC:s (FN:s klimatkonvention) sekreterare Yvo de Boer och många regeringar världen över sagt att det är Köpenhamn som gäller: Nu eller aldrig. Att då bara enas om en tunn, ickebindande deklaration som inte på något vis svarar mot behoven av en radikal omställning – ja då är det förstås ett gigantiskt fiasko.”

Ekosocialisten Daniel Tanuro ser en avstamp för den internationella miljökampen i Köpenhamnsmötet. Toppmötet avslöjade politikernas totala oförmåga att hantera klimathotet, men visade också upp en ny medvetenhet och nya krafter bland världens bonderörelser, fackföreningar, kvinnoorganisationer, fredsrörelser och många andra.

”Vad som behövs är en bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, bönder och andra allierade som kan arbeta tillsammans i det dagliga politiska kampen på lokal såväl som nationell och internationell nivå. ” Så sammanfattar deklarationen ”Systemförändring – Inte klimatförändring” från Klimaforum09, det alternativa klimatmötet i Köpenhamn, vad som krävs för att göra det [...]

Vandana Shiva, Indiens främsta miljökämpe, sa att hon ”fick en smärre chock” när hon klev av planet på Köpenhamns flygplats, och det första hon ”såg var en Coca-Colaflaska” som sponsor för ”Hopenhagen”, det hoppfulla Köpenhamn. Hopenhagen (en ordlek på Copenhagen) har varit en bred kampanj under COP15, Köpenhamnstoppmötet.

Jag var en av drygt hundratusen som ville se skillnad. Som ville ha ett seriöst och rättvist beslut av politikerna som samlats i Bella Center. Men jag kom aldrig dit, istället sattes jag i en bur.
Jag gick i slutet av det antikapitalistiska blocket tillsammans med vänner med tanken att sedan röra mig fram. Känslan av kamp och styrka genomsyrade demonstrationen, och en känsla av att detta var något stort. Adrenalinet pumpade när vi väl började gå och jag kände en spänning i luften. I en gatukorsning vällde den spänningen över oss, och polisen stormade den delen av svarta blocket där jag gick, och panik utbröt.

Under veckan som gått har protester, aktioner och demonstrationer fortsatt fylla Köpenhamn. Bland annat demonstrerade Via Campesina i söndags. Och i onsdags hölls Reclaim power demonstrationen där aktivister, både inne och utanför Bella Center, planerade att hålla ett folkets klimatmöte. Deltagarna inne på Bella Center fick varken gå ut eller tillbaka in på mötet, istället misshandlades de av polisen. De som var utanför lyckades ändå hålla ett möte.

Imorse började Reclaim Power-demonstrationen i Köpenhamn. Målet var att ta sig så nära som möjligt intill Bella Center, där FN:s klimatkonferens hålls, och där möta upp med frustrerade delegater från konferensen

I två artiklar har jag nu diskuterat vilken miljöpolitik EU/USA för och hur den står i skarp motsättning till de proklamerade målen inför Köpenhamn och därefter. Jag har också beskrivit hur diskussionerna förs kring ett ”grönt” alternativ i kapitalistisk regi och hur det bara kan leda till irrationella och i slutänden farliga alternativ, både ekologiskt och socialt.
I denna tredje och sista artikel i serien ska jag försöka skissera en politik som den antikapitalistiska rörelsen bör göra till sin och propagera för och ställa emot maktelitens planer för framtiden.