Rivningen av Aspuddsbadet har börjat. Vid åttatiden imorse (måndag) kom rivningsfirman och polisen till Aspuddsbadet i södra Stockholm. Nu blockerar badhusets vänner gatan utanför.

Elin Schennings har stått vid avspärrningarna utanför badet i några timmar när Internationalen kommer.
- Vi har vaktat badet dygnet runt i några veckor, berättar hon.
Sen imorse har ungefär 50 personer kommit hit för att försvara badet. Det är pensionärer, ungdomar och småbarnsföräldrar med sina bebisar.
Inredningen har redan börjat rivas. Saker kastas ut genom fönstren.
- Vi har ställt tre bilar här för att grävmaskinerna inte ska komma fram. Men en del av inredningen är kulturmärkt, så jag undrar vad de ska göra med det.
Frågan är om det är okej att påbörja rivningen. Beslutet är överklagat till Länsrätten, som ännu inte behandlat ärendet.
Micke berättar att badhusföreningen haft kontakt med dialogpolisen.
- Men de har inte sagt något om det här.
- Madeleine Sjöstedt (FP) skickade ett mail till den nya badhusföreningen så sent som i fredags så vi trodde att vi äntligen fått en dialog, säger Elin Schennings.
Elisabeth Johansson är på väg hem efter att ha vaktat badet sen imorse.
- Jag är 88 år och har badat här sen 1960. Hela Aspudden förlorar på det här, det är Aspuddens själ.
Här har hon mött vänner och hon berättar om vattengympan och torsdagarnas dambad hon deltagit i.
- Jag har aldrig varit aktiv i något förut, och inte ockuperat nåt. Men jag började engagera mig när jag hörde att badet skulle rivas.
Under ockupationen var hon här så mycket hon kunde.
- Jag har upplevt att vi haft ett stort stöd från Aspuddsborna, säger Elisabeth Johansson.
På andra sidan polisavspärrningarna står Elins bror Andreas Schennings. Han och några andra aktivister har kedjat fast sig och blockerar också här gatan med bilar.
- Jag kommer stå här så länge det behövs. Det är sista utvägen, säger Andreas Schennings som tagit ledigt från jobbet hela dagen.
Han är uppvuxen i närheten och badade här när han var liten.
- Men för mig handlar det mer om demokrati än om själva badet. När jag förstod processen blev jag förbannad och det är helt sjukt att jag nu står här fastkedjad i ett järnrör!

Mariela Quintana Melin
mariela@internationalen.se

- De är släppta nu men misstanken kvarstår, säger Karin Solberg på Söderortspolisen vid tiotiden.
- Jag vaknade av fyrverkerier som de som sov här sköt. Då kom jag hit direkt, säger en av aktivisterna.
Det är småbarnsföräldrar, pensionärer och ungdomar som är här.
- Det skulle vara fler som sov här, säger en äldre kvinna som var med om striden för almarna 1968.
Kampen för badet har pågått i flera år. Kommunen vill riva huset men föreningen som drivit badhuset sen 1980-talet vill rusta upp det.

Roland Berndt från Idrottsförvaltningen vet inte när rivningen kan bli av.
- Det vi gjort nu är att säkra byggnaden så att ingen kan ta sig in. Det är för deras egen säkerhet också, säger han på onsdagseftermiddagen.
- Tänk att de lägger miljarder på en ny jättearena men de vägrar att rusta upp badet för åtta miljoner, säger en tjej.
Veckan innan tränade aktivisterna på hur de skulle göra om polisen kom. Ikväll skulle de ha en ny övning.
- Vi vill göra passivt motstånd och då måste alla som är där veta hur det går till så att man får en trygghet i aktionen, berättade Ola Schubert från Rädda Aspuddsbadet i går.
Men polisen kom så tidigt på morgonen att aktivisterna inte hade någon chans.
- Det finns ett åklagarbeslut på att lokalerna ska återlämnas till ägaren, alltså Idrottsförvaltningen, och det var angeläget att det blev av, säger Karin Solberg på Söderortspolisen.
- Men vi hade föredragit en annan lösning och har väntat på att parterna ska komma överens, säger hon.

Stockholm Vatten är här och stänger av vattnet. Stora flyttbilar står parkerade så att man inte riktigt kan se vad som händer. Sen börjar borrandet och hantverkare tar bort fönsterrutorna.
- Ni förstör en kulturskatt! ropar Ola Schubert.
- De gör så för att vi inte ska kunna ockupera igen. Det blir för kallt.
En kvinna från Idrottsförvaltningen river ner pärlplattor och affischer som sitter på fasaden.
- Den där har min son gjort, skriker Iva Troj.
Hon är konstnär och har konstverk för hundratusentals kronor inne i badhuset. Nu bärs de ut av flyttgubbar tillsammans med allt annat.
Ikväll (onsdag) kl 19.00 håller aktionsgruppen ett möte för att planera framtiden.

Mariela Quintana Melin
mariela@internationalen.se