I lördags genomförde ett hundratal nazister en demonstration mot den nybyggda moskén på Hisingen i Göteborg. Motdemonstrationen drog över 2000 antinazister. En av talarna var Lars Henriksson från Socialistiska Partiet som förespråkade bred enighet mot rasisternas hot

– Det som enar är inte språk, religion eller fotbollslag utan arbetarklassens gemensamma intressen, sade han i sitt tal.

Polisens insats var den största sedan EU-demonstrationerna i Göteborg 2001. Hela området runt moskén var avspärrat så att demonstrationerna inte kom i kontakt med varandra och de grupper bland motdemonstranterna som sökte konfrontation fick nöja sig med symbolhandlingar.

På samlingsplatsen för den breda demonstration under parollen ”Tolerans, mångfald, solidaritet”, som arrangerades av ”Göteborg mot rasism” med flera organisationer, varvades livemusik med ett flertal olika talare. En av dem var Lars Henriksson, fackligt aktiv Volvoarbetare och medlem i Socialistiska Partiet. Han betonade kopplingen mellan den ökande ojämlikheten i samhället och den alltmer utbredda främlingsfientligheten, där den synliga rasismen bara är en del av ett större samhällsproblem.

– Den bruna råttsvans som står här borta är bara en utväxt på rasismens fula kropp. Att demonstrera är bra men det är i vardagen vi kan motverka rasismen i grunden, påpekade Lars Henriksson

Han framhöll vidare att när rasisterna säger att människor inte är lika mycket värda så har de en poäng:

– I dagens Sverige är vi nämligen inte lika mycket värda. Vissa människor blir utvisade och utförsäkrade medan andra kan skicka sina förmögenheter jorden runt för att slippa skatt. I förra veckan visade Sveriges Radio i en undersökning att de rika har ökat sina inkomster tio gånger mer än de fattiga. Vi är verkligen inte lika mycket värda, fortsatte Henriksson.

– Rasisternas kortslutning är att lägga orsaken till detta mellan oss här nere och inte mellan oss alla och överheten. Och detta är den verkliga faran. För om vi som arbetar på Volvo börjar se varandra som svenskar, irakier, finnar eller kroater och inte som arbetskamrater, då är vi illa ute!

– Det som enar är inte språk, religion eller fotbollslag utan arbetarklassens gemensamma intressen. När vi inser detta och enar oss kring våra intressen och arbetar tillsammans för ett samhälle där vi verkligen är lika mycket värda, då kan vi skära av rottrådarna för det bruna ogräset, sade Lars Henriksson.

Text: Johannes Jensen

Bilder: Johanna Lagerberg

Efter att polisen fört bort en samling hotfulla nazister från SMR (Svenska Motståndsrörelsen) kunde festivalen Area Turns Red sätta igång på allvar. Bokborden dukades upp, föreläsningarna började avlösa varandra i de vita tälten och folket strömmade till. Somliga ville lyssna och delta, andra plockade med sig lite foldrar och sträckte ut sig på filtar i gräset framför scenen för att invänta livemusiken, vissa gjorde både och.

I ett tält talade Shora Esmailian om miljöförstöringar, Fort Europa och problemet med att klimatflyktingar inte räknas som flyktingar enligt Genèvekonventionen. Hon berättade också hur främlingsfientliga partier i Europa använder sig av klimatet för att hetsa mot dem som försöker ta sig igenom Fort Europas yttre murar. De ska inte få komma in därför att de bidrar mindre till koldioxidutsläppen om de hålls där de hör hemma, enligt dessa rasistiska krafter.

Hur ser det ut i Polen när det gäller antirasistisk och rasistisk organisering? Det kunde man få svar på under ett seminarium som samlade aktivister från olika delar av Europa. Med Jan Hammarlunds toner singlande genom luften bortifrån scenen berättade Alessandro från Italien om hur den antirasistiska studentrörelsen i landet vuxit sig större och omfattar alla typer av människor som inte stödjer Berlusconis politik och inte vill betala hans kris. I mitten av juli ska det hållas ett stort antirasistiskt möte i Bologna:
– Italien är sjukt och vi är antikropparna som ska göra det friskt.

Alla aktivister betonade vikten av samarbete över landgränserna. I samma anda poängterade representanterna från de olika antirasistiska nätverken i Sverige vikten av ett nationellt samarbete under dagens sista seminarium: Hur bygger vi den antirasistiska rörelsen?

Medan vågorna kluckade mot Hornstulls strand och solen föll snett in genom tältets plastiga fönster diskuterade Kalle Larsson (V), Pia Ortiz (Stoppa Nazismen Aktivt Ickevåld), Charlotte (Nätverket Mot Rasism Göteborg) och Gunnar Westin (Nätverket Mot Rasism Stockholm) hur man ska överbrygga klyftorna inom rörelsen och skapa en enad front i kampen mot rasismen och det kapitalistiska samhälle där de menar att den har sin grogrund. Kalle Larsson varnade för hur de alltmer accepterade främlingsfientliga partiernas åsiktsmaskiner påverkar de mer etablerade partiernas tankegångar:
– Vi får inte låta de främlingsfientliga partierna sätta dagordningen, sade han och tog Danmark som ett varnande exempel.

Oenigheten om våld eller ickevåld fick ingen lösning, men det blev en intressant debatt och panelen var enig om ett ökat samarbete och om att man måste skapa en bred gräsrotsrörelse som också inkluderar dem som drabbas – en av åhörarna pekade på det faktum att panelen bestod av människor som alla vid första anblicken skulle klassas som svenskar.

John, en av de många unga i publiken, undrade hur man ska göra för att få med fler ungdomar i den antirasistiska rörelsen. Han kom från en av förorterna som panelen talat om att man borde nå ut till och han menade att han tänker mycket på hur han fysiskt ska försvara sig mot den rasism som det talas om.
– Jag skulle verkligen önska att ni kunde komma ut till oss för jag kan inte förstå hur vi ska hitta en bra lösning.
Sedan blev det livemusik hela kvällen lång och grilloset låg tjockt i det honungsgula kvällsljuset.

Emma Lundström