Jag har undersökt hur antagningspoängen till gymnasierna i Hässleholm, Kristianstad och Malmö har förändrats de senaste åren. Har utgått från respektive antagningsenhets redovisning av ”Meritvärden vid slutgiltig antagning” som publiceras och läggs upp på nätet. Alla program på friskolorna och de kommunala gymnasierna i kommunerna har räknats och sedan har jag delat upp programmen i de som kräver mindre än 160 meritpoäng som lägsta meritvärde för att antas och de som kräver 160 eller mer som lägsta meritpoäng. Därefter har jag jämfört hur resultatet har utvecklats över tid.

Vad den sist antagne eleven behövde förra året är intressant, därför det är det meritvärde som är måttstocken som högstadieeleverna utgår från när de bedömer vad de behöver uppnå för att antas till önskat gymnasieprogram. Förra årets lägsta meritvärde är den signal som systemet sänder ut till eleverna. Uppnår du lite mer än förra årets lägsta meritvärde så kan du vara rimligt säker på att antas är budskapet.

Förändring i utbudet av gymnasieprogram

I Hässleholm fanns det sammanlagt 22 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 24 stycken.

I Kristianstad fanns det sammanlagt 46 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 54 stycken.

I Malmö fanns det sammanlagt 72 gymnasieprogram läsåret 06/07. Läsåret 11/12 hade det ökat till 179 stycken.

Utbudet av gymnasieprogram har ökat i alla tre städerna. Inom kommunen Hässleholm har ökningen av gymnasieprogram varit måttligt men för eleverna i Hässleholm har utbudet ändå ökat kraftigt i och med att fler och fler elever söker sig till bland annat Kristianstad. Gymnasieutbudet i Kristianstad påverkar elevernas valmöjligheter i hela närområdet.

Förändring av antagningskraven till gymnasieskolan

På 25 procent av gymnasieprogrammen i Hässleholm läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till drygt 70 procent av alla program.

På 65 procent av gymnasieprogrammen i Kristianstad läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till 78 procent av alla program.

I Malmö så var kraven lägre än 160 meritpoäng för att antas till 26 procent av programmen läsåret 06/07. Läsåret 11/12 så var antagningskravet på 78 procenten av programmen lägre än 160 poäng.

Siffrorna visar att antagningskraven för att komma in på ett gymnasieprogram har sjunkit dramatiskt. I alla tre kommunerna så kommer eleverna in på majoriteten av programmen med mindre än G i snitt.

Gemensamt för alla tre kommunerna är att utbudet av gymnasieprogram har ökat och att antagningskraven har sjunkit.

Vad som inte syns i den här redovisningen är att antalet program som inte fyller sina platser också har ökat kraftigt. På dessa program räcker det i praktiken med godkänt i svenska, engelska och matematik, 30 poäng.

Allt detta är nog inte är en skånsk utan en svensk trend. I Stockholm läsåret 11/12 så var antagningskravet mindre än 160 meritpoäng på drygt 1100 av totalt drygt 1500 sökbara program.

Om det stämmer att vi har betygsinflation i Sverige så är fallet ännu kraftigare. Det bör tilläggas att jag endast har räknat antalet program utan att ta hänsyn till att vissa program antar relativt få elever och andra betydligt fler. Men att ta med storleken i undersökningen skulle med största sannolikhet inte förändra trenden mot kraftigt sänkta antagningskrav. Eventuellt så skulle det påverka rasets storlek men inte riktningen.

Förklaring

Jag menar att utbudet av gymnasieprogram också påverkar antagningskraven. Det ökade utbudet minskar konkurrensen om platserna vilket medför att det lägsta meritvärdet för antagning sjunker. Som på alla andra marknader så sjunker priset när utbudet ökar. Blir konkurrensen riktigt hård så kommer priset/betygskraven att drivas ner ända till behörighetskravet.

Marknadslogiken håller helt enkelt på att dumpa betygen som urvalsinstrument till gymnasiet.

Problemet är att betygen inte bara är en ”valuta” som man köper sig en gymnasieplats med. Betygen är också ett mått på kunskap som eleven har förvärvat. Kommer eleverna att vara intresserade av att skaffa sig en rejäl ”valutareserv” när priset på gymnasieprogrammen hela tiden sjunker? Varför skall eleverna anstränga sig för att skaffa höga betyg när det räcker med låga för att antas?

Man kan i och för sig se det som positivt att alla elever kommer in på önskat program. Men vilka konsekvenser får det för grundskolan? En betygsfri skola kan knappast fungera som dagens grundskola. Risken med marknadsdumpningen av betygen är att vi går mot en utbildningskatastrof den dagen det går upp för eleverna hur låga antagningskraven till gymnasiet verkligen är. Marknaden håller nu på att dumpa betygen och vi är på väg mot en kravlös liberal flumskola. Fortsätter friskoleetableringarna kommer snart betyg att vara fullständigt onödiga i grundskolan.

Det skulle i och för sig vara intressant att diskutera om införandet av en betygsfri skola skulle kunna lösa en del problem som finns i den svenska skolan. Men skall vi införa en betygsfri skola så skall det vara efter ett politiskt beslut, och inte som en oavsiktlig konsekvens av ett skolpolitiskt felslut – friskolereformen.

Henrik

Den styrande ”snålbudgetalliansen” har beslutat att införa sk valfrihet inom omsorgen. Valfrihet är endast ett annat namn för privatisering. Detta gör man inte av omtanke om vårdtagarna – de gamla och sjuka. Det man vill öppna för är möjligheten att göra vinst på omsorgsförvaltningens redan magra budget. En budget som idag inte på långa vägar räcker till behoven. En budget som tvingar föreståndarna att spara in på allt som det kan sparas på. Det var ingen illvilja som låg bakom besluten att dra in på kaffet eller att inte erbjuda påskmat med sill och ägg till omsorgstagarna för ett tag sen. Det var den ynkliga budgeten som tvingade föreståndarna att prioritera bort dessa små guldkanter.

Nu vill ”snålbudgetalliansen” öppna för att privata aktörer skall kunna göra vinst på de sjukas och gamla behov. Problemet är att det inte blir billigare utan dyrare. För vid en privatisering (valfrihetsreform) skall samma budget också räcka till en rejäl vinst. Utan vinst finns det ingen anledning för en privat entreprenör att starta ett vårdföretag. Varje krona som går till vinst är en krona som istället borde användas till högre personaltäthet, aktivteter eller bättre mat.

”Snålbudgetalliansen” har valt att satsa omsorgsförvaltningens magra budget på att ge vinstmöjligheter till privata vårdbolag istället för att höja kvalitén inom omsorgen. Tyvärr så har vi ett styre i kommunen som anser att skattepengarna som går till omsorgsnämnden framförallt skall användas till att gynna diverse privata vårdprofitörer istället för omsorgstagarna.

Vi i Socialistiska Partiet vill istället återkommunalisera vården och omsorgen. Det blir både billigare och bättre för vårdtagarna och skattebetalarna. Det är dags att vi hässleholmare som värnar en kvalitativ gemensam välfärd börjar protestera mot snålbudgetalliansen utförsäljningar av vår gemensamma välfärd. Det räcker inte med att rösta emot privatiseringsförslagen i kommunalfullmäktige utan skall nedrivandet av välfärden stoppas måste vi gå ut på gator och torg och protestera. Kan Egyptierna störta en brutal diktator borde vi kunna stoppa snålbudgetalliansen nedrustning av vår gemensamma välfärd!

Henrik Hedman Socialistiska Partiet

Hur än soppan kring Juholt slutar – så är det svårt att se hur partiet skall kunna enas med så många stridande falanger. Eller kanske kotterier är ett bättre ord. De politiska skillnaderna mellan grupperingarna är inte direkt avgrundsdjup. Den stora vinnaren av det här kommer att bli kvällspressen som kommer att överösas med internt partiskavller i framtiden. Lägg ner skiten – vi har tillräckligt med högerpartier i Sverige!

Nsk Nsk

Nsk

PS undrar vad de så kallade terroristexperterna säger nu. Är nog svårt att göra ett attentat mot Götaälvsbron med en fickkniv DS.

NSK