Internationalen

Tio år har gått sedan den där dagen då flygplanen kraschade in i World Trade Center. USA:s president, George W Bush, var inte sen att utropa ”kriget mot terrorn”. Med det menade han i praktiken att USA nu skulle ta sig den ensidiga rätten att starta vilka anfallskrig man ville. Och snart lanserade han invasionen av Afghanistan för att lite senare låta den följas av attacken mot Irak. Officiellt handlade båda krigen om att bekämpa al-Qaida. I fallet Irak hävdade Vita huset – utan minsta bevis – att Saddam Hussein haft ett hemligt samarbete med Osama bin Ladin. När lögnen sedan sprack var det så dags, då var de amerikanska soldaterna redan på plats. Det krig som inletts redan tidigare, det mot Afghanistan, hade på ytan framstått som lite mer välmotiverat. Al-Qaida hade verkligen haft en fristad där under talibanregimen. Men den saken hade faktiskt inte hindrat att Washington och talibanerna haft tämligen goda om än inofficiella relationer under några år på 1990-talet. Och efter 11 september var talibanerna öppna för diskussioner om villkoren för att lämna ut bin Ladin till USA. Mycket pekar på att kriget var fullständigt onödigt – ifall Vita husets mål bara var att få tag [...]

Jemen har hamnat mitt i fokus för media, sedan en man från Nigeria misslyckats med att spränga ett USA-flyg. Stora media i USA målar nu upp en bild av Jemen som en ”misslyckad stat”, och därmed ett legitimt mål för USA-angrepp.

Farooq Sulehria skriver här ett öppet brev till al-Qaida., där han understryker att al-Qaidas ledning ska veta att ”vi blir allt fler i den muslimska världen som inser att ni dödar muslimer i muslimers namn för att säkra den arabiska marknaden åt oljedollars”.

Al-Qaida dödar fler muslimer än icke-muslimer, enligt en ny USA-rapport, skriver Der Spiegel.

En konspirationsteori visar upp politiska strukturer som otillgängliga och ogenomträngliga hemligheter, med en gåtfull elit som ingen kan komma åt.
Farooq Sulehria drar här politiska slutsatser av ”konspirationernas” utbredning.

Irans Mahmoud Ahmadinejad har ingenting med antiimperialism att göra. Tvärtom, han står för motsatsen till den befrielse som äkta anti­imperialism utgör, och det finns inga skäl alls att alliera sig med honom på basis av en gemensam kamp mot imperialistiska makter. I själva verket är han samtidigt både förtryckande och med på västvärldens spelregler, hävdar Farooq Sulehria.