Hade man haft samma lagstiftning för en sådär 30-40 år sedan hade det varit omöjligt att skänka pengar till FLN i Algeriet, FNL i Vietnam eller ANC i Sydafrika.
Man kan säga att dagens socialdemokrati förvaltar Olof Palmes brinnande internationalism på sitt alldeles speciella sätt.

Åsa Linderborg och Erik Wijk har under de senaste veckorna skrivit två artiklar på Aftonbladets kultursidor som borde väcka både uppståndelse och stor politisk debatt.
Den första har rubriken ”Thomas dödgrävaren” och handlar om gravsättningen av den svenska rättsstaten. Den Thomas som åsyftas är givetvis justitieminister Bodström som nu med van juristhand ser till att Orwells 1984 inte längre bara är en fiktion utan en i högsta grad svensk verklighet.
Rättssäkerhetsribban har redan sänkts. Efter 11 september var inte den svenska regeringen sen att ge sitt bidrag till Bushadministrationens terroristbekämpning. De fyra somalier som fick sina tillgångar frysta fick en övertydlig lektion i hur demokratin tillämpas i Sverige. De två egyptier som med regeringens och dåvarande utrikesminister Anna Lindhs godkännande – och med benäget bistånd av den amerikanska underrättelsetjänsten – transporterades till tortyr och fängelse i Kairo är ett annat exempel. Och just i detta nu har en påstådd terrormisstänkt irakier som suttit häktad i fem månader börjat en smärtsam process för sin återupprättelse, och kräver 2 miljoner i skadestånd av den svenska staten. En ytterst blygsam summa för fem månaders frihetsberövande och ett med all säkerhet förstört liv. För denna irakier har utanför Sveriges gränser, med namn och bild, utpekats som terrorist. Vilket han inte var.

Och så dras den gardin som skiljer en demokrati från den totala nattväktarstaten ned. Dessa tre fall, efter 11 september, av flagranta övergrepp fick varken Bodström, regeringen eller oppositionen att dra öronen åt sig. Tvärtom. Terrorbombingarna i London har nu givit Bodström en förevändning att göra rättslösheten total.
Åsa Linderborg och Erik Wijk skriver så här i Aftonbladet den 3 augusti:
”Thomas Bodström är bland EU:s justitieministrar en ledande terroristbekämpare. I förslaget till ytterligare terroristlagar förslår han bland annat att telefonavlyssning, kameraövervakning, postkontroll och husrannsakningar ska få ske i hemlighet. Alla medborgares mobiltelefontrafik och e-post ska lagras, inte bara misstänkta personers. Även ideella organisationer skall kunna kontrolleras. Snart finns inga ’västerländska värden’ kvar att försvara.”
Detta gäller inte bara Sverige. Bodströms ambitioner är större än så. Han vill gå till historien som den justitieminister som inom ramen för EU gjorde 450 miljoner européer till potentiella terrorister. Vem eller vilka som är det bestämmer givetvis inte Bodström utan Bushadministrationen. Och med tanke på var den står politiskt på högervänsterskalan så är vi idag åtskilliga miljoner som kan misstänkas för att hysa ”terroristsympatier”.
Hade man haft samma lagstiftning för en sådär 30-40 år sedan, hade det, i enlighet med Bodströms förslag, varit omöjligt att skänka pengar till FLN i Algeriet, FNL i Vietnam eller ANC i Sydafrika.
Man kan säga att dagens socialdemokrati förvaltar Olof Palmes brinnande internationalism på sitt alldeles speciella sätt.

Dessa inskärningar i demokratin tycks var helt i sin ordning. Den politiska oppositionen tiger och samtycker. Alla utom folkpartiets egen lilla korpral Jan Björklund, som tycker att Bodströms förslag är alltför otillräckliga för att tillfredställa hans liberala ådra. Denna figur vill göra övervakningen total och föreslår att skolelever som hyser ”misstänkta” åsikter ska åsiktsregistreras så att Säpo kan hålla ett vakande på dem.
Allt detta sammantaget får några ensamma röster att ropa i det politiska ökenlandskapet. Linderborg och Wijk är som nämnt två. En annan är socialdemokratiska Arbetarbladets ledarskribent Kenneth Lutti, vilken i en ledare daterad den 4 augusti går till generalattack mot Bodströms terroristbekämpning. I slutet av ledaren påpekar han följande:
”Några förnuftiga röster hörs nästan inte i debatten, och de som vågar kritisera eller stå för avvikande åsikter pekas genast ut som nyttiga idioter eller politiskt godtrogna. De är ’farliga’ och går terrorismens ärenden, enligt Bodström.
Den personliga integriteten görs försumbar och demokratin försvaras med odemokratiska metoder. Civiliserade länder tvekar inte inför ociviliserade metoder. De kan koncentreras till detta: är för eller är du emot?
Så naivt och förenklat uttrycker sig president Bush, och EU instämmer. Det verkar som om jakten på terrorister suddar ut vad det egentligen handlar om, att skydda demokratin, varje individs rättigheter, rätten att hysa avvikande åsikter och försvar av det öppna samhället”.
För att sammanfatta:
Det handlar helt enkelt om att rädda demokratin från de så kallade goda demokraterna.

...tillbaka.