I april lät Kreml meddela att kriget i den ryska delrepubliken Tjetjenien officiellt har avslutats. I praktiken har inga strider ägt rum på flera år, och det råder en sorts laddat lugn under den Moskvatrogna Kadyrovregimen. Per Leander ger en kort bakgrund till krigsslutet.


Norra Kaukasien, där Tjetjenien ligger, införlivades i det tsarryska imperiet under utdragna erövringskrig från slutet av 1700-talet. Det brukar sägas att Kaukasus inte vanns med svärdet, utan med yxan, genom att ryssarna högg ned Tjetjeniens skogar tills motståndsmännen inte hade någonstans att gömma sig. Det kan jämföras med det senaste kriget, då man bokstavligen bombade sönder vartenda hus i huvudstaden Groznyj i jakt på rebellerna.
Det muslimska Tjetjenien islamiserades så sent som på 1800-talet, och islam blev då en symbol i kampen mot det kristna Ryssland. Tjetjenerna är ursprungligen ett nomadfolk som levde i klaner med mycket patriarkala strukturer. Trots sovjetiseringen under 1900-talet skulle både klanerna och religionen överleva.
I samband med Sovjets sönderfall 1991 tog general Dudajev makten genom en militärkupp och proklamerade Tjetjeniens självständighet, vilken bara erkändes av Afghanistan, och 1994 lät president Boris Jeltsin skicka trupper för att återta kontrollen över delrepubliken.
Invasionen var dock mycket dåligt planerad och kriget sköttes klumpigt. 1996 lyckades man döda Dudajev, men när ryssarna drog tillbaka sina styrkor hade Jeltsin inte uppnått någonting annat än att spä på sin impopularitet både i Tjetjenien och på hemmaplan.
Nu följde några år av laglöst kaos i det söndertrasade Tjetjenien med rivaliserande klaner som bekämpade varandra. Samtidigt sökte sig utländska muslimska krigsherrar till området och 1999 invaderade islamistiska trupper med bas i Tjetjenien den ryska grannrepubliken Dagestan med syfte att förvandla Norra Kaukasien till en islamistisk stat. Rysslands nye president Vladimir Putin inledde då det andra Tjetjenienkriget.

Grova krigsförbrytelser
Putin hade lärt sig av Jeltsins militära misstag och skötte kriget mera framgångsrikt. Men som i alla krig förekom det grova krigsförbrytelser mot lokalbefolkningen, och den ryska armén är dessutom ökänd för att behandla sina egna soldater fruktansvärt illa.
Som ett svar på både första och andra Tjetjenienkriget drabbades också övriga Ryssland av en våg med terroristdåd som utfördes av tjetjenska rebeller. Mer än tusen människor dödades i flera terroristattentat i Moskvas tunnelbana, på flygplan, mot bostadshus och i gisslandramerna på skolan i Beslan och teatern i Moskva. Samtidigt växte rasismen och hatbrotten mot kaukasier i Ryssland, vilket underblåstes av myndigheterna.
Putin lyckades till sist ta kontrollen över Tjetjenen militärt, och för att säkra politisk stabilitet i området lät han sluta ett avtal med den starkaste klanen i Tjetjenien, vars ledare Achmat Kadyrov blev republikens president 2003. Han mördades dock av rebeller året därpå, men ersattes av sin son Ramzan Kadyrov. Ingen öppen politisk opposition existerar, och under Kadyrovs tid vid makten har många av hans politiska fiender och kritiker mördats.

Nationalism och islam
Kadyrovklanen har fått relativt fria händer att styra Tjetjenien och göder sin egen form av nationalism och islam. Man har infört sharia-lagstiftning, och i Groznyj finns nu en av Europas största moskéer, invigd 2008. Ryssland har lagt enorma ekonomiska resurser på återuppbyggandet av Groznyj, som paradoxalt nog nu framstår som en av ryska federationens helaste och fräschaste städer.
När Putin avgick som Rysslands president år 2008 hyllades han av Kadyrov med att Groznyjs huvudgata döptes om till Prospekt Putina.

...tillbaka.