25 november 2008 hindrade polisen fyrahundra kvinnorättsaktivister från att demonstrera vid Nicaraguas årliga firande av Internationella dagen mot våld mot kvinnor.
Denna upprörande aktion genomfördes på befallning av Daniel Ortega, tidigare revolutionär ledare och Nicaraguas nuvarande president, i ett försök att tysta motståndare till hans hårda abortpolitik.

En snabbt sammankallad procession leddes av Nicaraguas mäktiga ”första dam” Rosario Murillo för att uttrycka stöd till Ortegas FSLN (Sandinisternas nationella befrielsefront).
Stoppandet av kvinnorättsprotesten är bara den senaste i en rad attacker som visar FSLN:s högersvängning. Som alltid kan en grupps politiska riktning bedömas genom dess inställning till kvinnor.
I oktober 2006 förbjöd Nicaragua abort även av medicinska skäl, det vill säga för att rädda moderns liv. FSLN stödde åtgärden i en cynisk allians med de konservativa och med katolska kyrkan. Under förbudets första år dog minst åttio kvinnor som en följd av förbudet. I november 2007 utökade Ortegas regering lagen med straffpåföljder. Sedan dess har FSLN och Ortega försökt tysta feministiska kritiker som avslöjar regimens fulaste sidor.

2007 polisanmälde en grupp med anknytning till kyrkan nio ledande feminister som anklagade dem för att dölja att en flicka våldtagits av sin styvfar. Anmälan kommer sig av att feministerna fyra år tidigare hade hjälpt en nioårig flicka att få en medicinskt motiverad abort, vilket var tillåtet vid den tidpunkten. Trots att åklagare måste ta upp ett mål inom tre månader eller lägga ned åtalet hände ingenting i detta fall, vilket betydde att kvinnornas juridiska ställning var oklar.
I oktober 2008 gjorde myndigheterna razzia hos två organisationer, forskningscentret Cinco och den autonoma kvinnorörelsen (MAM). De konfiskerade arkiv och datorer och anklagade grupperna för att olagligt ha förmedlat aborter och att ha ägnat sig åt otillåtna ekonomiska transaktioner.
Samma månad utsattes doktor Vilma Núñez och personalen på Nicaraguas Center för mänskliga rättigheter (Cenidh) för en fysisk attack och okvädingsord från sandinistanhängare när de kom till ett möte med allmänne åklagaren.
Cenidh skulle närvara vid en hearing i utredningssyfte med Civil Coordinator, en paraplyorganisation för flera hundra organisationer för samhällsfrågor, som också hade protesterat mot att abort kriminaliserades.

Förutom när det gäller abortfrågan har feminister över hela Latinamerika ådragit sig Ortegas vrede genom att ha gett offentlighet till anklagelser om sexuellt utnyttjande som Ortegas styvdotter Zoilamérica Narváez framförde för tio år sedan. Ortega och Murillo (Narváez mor) förnekar anklagelserna. Men feminister hävdar att Ortega använde sig av sin ställning för att förhindra utredning och åtal.
Murillo stöder sin man. Hon bildade en egen kvinnogrupp och skrev ett manifest med titeln ”Det feministiska sambandet och det lågintensiva kriget”. Organisationens syfte är att sätta in moteld mot det Murillo kallar ”falsk feminism”. Hon berömmer kvinnor som håller fast vid traditionella familjeroller, och kallar feministerna för oligarker, kontrarevolutionära och imperialismens välbetalda agenter.

Vad har hänt med det revolutionära Nicaragua, som på åttiotalet chockade hela världen genom att störta diktatorn Anastasio Somoza och upprätta en arbetar- och bonderegering?
För det första höll USA på i tio år med att försöka krossa FSLN-rörelsen genom att beväpna, utbilda och finansiera dess grymma motståndare contras.
Och sandinisterna uppfyllde inte sina löften till massorna. I stället för att röra sig framåt mot socialism stod de för en ”blandekonomi” som innefattade både statsägda företag och vinstdrivna företag – ett stalinistiskt upplägg som alltid lämnar kapitalismen kvar vid rodret.
Från början exproprierade sandinisterna Somozas familjeföretag, men satte sedan stopp för jordreform och nationalisering av nyckelindustrierna.
FSLN vägrade också att erkänna nationella rättigheter för urfolken längs Atlantkusten, och krävde att de skulle assimileras i det nicaraguanska samhället. De kvinnliga aktivister som utgjorde trettio procent av sandinisternas militära styrkor blev tillsagda att skjuta upp sina krav på jämlikhet för att i stället satsa på att bygga det nya samhället.

Sandinisterna misslyckades på de här punkterna och det hämmade deras förmåga att genomföra grundläggande förändringar.
Och 1990 röstade en desillusionerad och krigstrött befolkning fram den USA-stödda Violeta Chamorro i ett försök att lossa onkel Sams grepp om deras strupar. Men Ortega förblev politiskt aktiv och ställde utan framgång upp i presidentvalen 1996 och 2001.
När Daniel Ortega tillträdde som president uppvisade ceremonin all pompan från revolutionens glansdagar. Han kritiserade den ”barbariska kapitalismen” flankerad av Latinamerikas mest framstående populistiska ledare, Venezuelas Hugo Chávez och Bolivias Evo Morales.
Men Ortegas presidentkampanj visade upp en helt annan bild. Hans kampanjslogan ”Alla enade genom försoning” illustrerades genom hans val av vicepresident, den tidigare contrasledaren Jaime Morales Carazo, genom hans nära allians med katolska kyrkan och de evangelikala kyrkorna, och punkten mot abort i valprogrammet.
Ortega ses inte längre som ett hot från Washington eller från kapitalismen. Dagen före tillträdet träffade han utsända från Bushadministrationen som erbjöd 175 miljoner dollar från Millennium Challenge Corporation. Fastighets- och turismnäringarna stödde Ortegas kampanj på grund av hans löfte att respektera privategendom. Utländska investerare öser fortfarande in pengar i landet.

Medan Ortega och Murillo själva lockar till sig utländska investeringar anklagar de feminister och NGOer för att vara agenter för ”lågintensiv” utländsk omstörtande verksamhet. Media som stöder sandinisterna hävdar att aborträtten är ”en fana som reses av pseudofeminister för att få miljoner i utländskt stöd”. De använder också den nötta taktiken att anklaga förespråkare för kvinnors rättigheter för att vara privilegierade imperialistiska nickedockor och för att undergräva den nationella kulturen.
Över hela Latinamerika är förespråkare för mänskliga rättigheter upprörda över den nicaraguanska regeringens hatiska attacker mot kvinnor. Officiella besök från Ortega har gett upphov till protester från Paraguay till Honduras. I oktober 2008 antog feminister vid Amerikas Sociala forum i Guatemala en resolution som kritiserade regeringens åtgärder. Radical Women i USA har skickat ett protestbrev. (se: www.radicalwomen.org)
Alla kan bidra till att försvara kvinnors organisering och rätt att bestämma över sin egen kropp. Brev kan skickas till: Presidente Daniel Ortega, Reparto El Carmen, Costado Oeste del Parque El Carmen, Managua, Nicaragua. E-maila en kopia till Autonoma kvinnorörelsen (Ma_mujeresnic@yahoo.es).
Kvinnorna på de amerikanska kontinenterna kommer inte att stå i kö för sina rättigheter. Det är dags för ”högintensivt” motstånd mot alla som stoppar kvinnors röster och deras kontroll över den egna kroppen!

Översättning och bearbetning:
Gunvor Karlström

...tillbaka.