Det har smugit sig in ett nytt ord i vänsterns redan mycket rika vokabulär. Eller kanske är det ett gammalt ord med en nytt användningsområde. I diskussioner på internetsajten socialism.nu, med nya eller gamla bekanta eller på koalitionsmöten dyker det upp och kletar ständigt fast vid argumentationerna.

Ordet är ”identitetspolitik”. Utan att det på något vettigt vetenskapligt sätt kan anses definierat så används det av marxister på samma självklara sätt som andra festliga uttryck, till exempel ”historiematerialism”, ”kälkborgare” eller ”trasproletär”.
Eftersom jag så många gånger hört ordet användas vågar jag mig på en tolkning: den som flyttar ut i ett kollektiv på landet, odlar biodynamiskt och vägrar använda något annat än naturmaterial i något av sin dagliga konsumtion håller på med identitetspolitik, i alla fall om han eller hon tror att man kan rädda miljön på det viset. På samma sätt är det identitetspolitik att via veganism försöka avskaffa köttindustrin, eller att bli lesbisk av feministiska skäl.
Vänstern i inåtvänd narcissism liksom. Identitetspolitiken påstås vara ett stort gissel i socialistiska kretsar, ett slags släng av långvarig influensa som funnits med ända sedan nittiotalet.

Det är bara ett problem – jag känner ingen som sysslar med identitetspolitik. I alla fall inte med bara identitetspolitik. Jag känner veganer, feminister, homosexuella och antirasister. Men jag upplever inte att mitt dagliga politiska arbete – med att till exempel försöka hindra nedskärningar, demonstrera mot rasister eller argumentera mot USA:s olika vansinniga infall i världspolitiken – hindras av detta ”träsk” av id-polare som påstås sabotera hela den politiska arenan. Jag har heller aldrig varit med om att någon pajat ett politiskt initiativ för att de har dreadlocks, eller för att de vägrar gå i samma demonstration som en köttätare.
Då är det mycket vanligare med en annan typ av identitetspolitik – en som inte nämns så ofta. Som när vänsterpartisterna i Uppsala identifierar sig så mycket med sitt eget parti att de fattar beslut om att inte samarbeta med några andra organisationer på ett helt år. Eller när ett gäng anställda i tillverkningsindustrin identifierar sig så mycket med en tilltänkt arbetarklass att all politisk argumentation från en universitetsutbildad avfärdas som ”akademiskt skitsnack och arbetarförakt” som en användare på socialism.nu anklagat undertecknad för. Men identitetspolitik – nej, det sysslar de inte med, de sysslar med klasskamp, även om det numera i allra högsta grad finns en högskoleutbildad arbetarklass som är mycket betydelsefull i produktionen.

Så varför all denna uppmärksamhet? Är den befogad? Jag tror visserligen att det finns människor som överbetonar betydelsen av konsumentbojkotter och att rösta med plånboken. Men kanske handlar det också om att vi lever i en globaliserad och brutalt högervriden värld där möjligheterna att motarbeta kapitalismen har krympt avsevärt sedan den nya vänstern vaknade i slutet på sextiotalet. En värld där det bara är att flytta företagen om någon klagar. Vi vet inte vad vi ska göra, vi måste gnälla lite, och då är veganerna bra att gnälla på eftersom de tror att de håller på med politik de små liven.
Sen tror jag att det finns en orsak till. Den grupp som skapar sig en agenda inom vänstern genom att tjafsa om identitetspolitiken är killar som är trötta på feminism och feminister. Genom att använda sig av några få avarter inom den feministiska rörelsen definierar de ut ett politiskt projekt som pågått i minst två århundraden och som har hundratals förgreningar på både praktisk och politisk nivå.

Men det är klart, om identitetspolitik och feminism är samma sak, då ska jag kanske omdefiniera vad som är ett bra politiskt projekt, av ren hämnd. Sluta äta något annat än fallfrukt, döpa om mig till Månsken, tova en livmoder i ull, odla hasch tillsammans med biodynamiska morötter i något utkylt skjul och ägna mig åt egendomliga häxriter.
Sen ska jag gå på antiimperialistiska möten och deklarera avstånd från alla som inte gör som jag. För det har jag förstått att dom gör, dom som sysslar med identitetspolitik.
...tillbaka.