Hennes föräldrar kom till Sverige från Polen på sjuttiotalet, men Katrine Kielos talar själv ogärna polska. Hon föddes och växte upp i Lund. När hon var fjorton år läste hon Det andra könet och fick genast ett starkt feministisk intresse. Politiskt engagerad inom socialdemokratin blev hon först efter valet 2002, då hon läst en artikel av Pär Nuder.
– Det är konstigt nog kanske inte många som inspirerats så av Pär Nuder, men så var det faktiskt för mig, säger hon och skrattar generat.
Just nu är Katrine Kielos aktuell med boken Våldtäkt & Romantik – en uppmärksammad debut som tar nya tag i samhällets syn på våldtäkt.
Katarina Wikström fick en pratstund.

I förra veckans nummer av Internationalen skrev Linn Hjort i sin recension av Våldtäkt och romantik: ”Med ett språk som är intensivt hela vägen, utan att någonsin falla över åt det pretentiösa, lyckas Katrine Kielos bättre än någon annan sätta ord på kvinnans känsla av objektifiering och utsuddande av all mänsklig identitet efter våldtäkten.
Den här veckan träffar vi upphovskvinnan för en pratstund om boken, våldtäktsproblematiken och lösningar.
25-åriga Katrine Kielos är aktiv socialdemokrat, feminist och välanlitad frilansskribent med en rad tunga uppdragsgivare på meritlistan. För närvarande vikarierar hon som chefredaktör för vänsterorienterade tidskriften Dagens Arena, och är återkommande krönikör hos bland andra Arbetaren och Expressen Kultur.
Efter att bokförlaget Modernista ringt och gett henne fria händer att skriva en bok för dem, kan hon nu även kalla sig författare. Hennes debut Våldtäkt och romantik släpptes för några veckor sedan och har fått mycket uppmärksamhet i media. Det är fiktion blandad verklighet – en enskild berättelse i kombination med en politisk systemanalys.
– När jag fick förfrågan visste jag direkt att min bok skulle bli politisk på något sätt, feministisk framför allt. Att jag valde att skriva just om våldtäkt är för att det ställer många svåra saker på sin spets. Det är en kroppspolitisk fråga som rör allt så mycket: kön, sex, makt, våld... Hur ska vi egentligen se på det? Var går gränsen för vad som är etiskt fel?

Hur upplever du responsen på boken?
– Framförallt är jag förvånad att jag fått så mycket respons! Jag låg och sov och väcktes av en kompis när Dagens Nyheter skrivit åtta spalter om boken. Uppenbarligen fanns det ett behov av en sådan här bok. Min avsikt var att vara introducerande. Men de som inte gillar feminismen sågar också boken.

Du skriver: ”Vi måste tala om våldtäkt” – men gör vi inte det?
– Jovisst pratar vi om våldtäkt. Men ofta pratar vi om det som någonting ”där borta”, som ett politiskt problem. Och alla håller med om att det är jättedåligt. Men jag vill göra
det till någonting nära. Det har provocerat en del att jag skrivit boken i jag-form. Det ska kunna
vara du, jag eller läsaren.
Katrine Kielos refererar till en amerikansk undersökning enligt vilken en tredjedel av alla kvinnor oroar sig för att bli våldtagna. Även om man aldrig blivit våldtagen så finns det alltid i medvetandet att man kan bli det.
– Det är ett ständigt potentiellt hot som gör att man som kvinna blir vad jag kallar ”våldtäktsbar”. Medvetenheten om att man hela tiden är ”våldtäktsbar” ställer också frågor om kvinnans egen skuld och ansvar. Det är väldigt vanligt att kvinnor skuldbelägger sig själva efter en våldtäkt, säger Katrine Kielos.
– Visst är varje våldtäkt är unik, men det finns också någonting som förenar dem. Det är blandningen mellan det individuella och det generella i en våldtäkt som jag försökt fånga i min bok.

Du skriver: ”Vi måste tala om vad våldtäkt är och vad det gör mot kvinnor idag” – vad är det och vad gör det?
– Jag har gjort en lista i bokens avslutning på vad jag kommit fram till på den punkten. Det är inte bara våld, inte bara sex, utan något mycket mer komplext. Det är ett system som vi relaterar till på ett dåligt sätt. Som kvinna får man inte abdikera från plikten att skydda sig själv. Men jag vill säga: det är inte du, det är systemet. Och feminismen ska vara ett befrielseprojekt.
När Katrine Kielos är ute och föreläser för ungdomar brukar hon använda sig av en nyttig övning: hon delar in svarta tavlan i två delar och frågar först tjejerna och sedan killarna vad de gör för att skydda sig mot våldtäkt. För tjejerna blir listan lång; allt från att bära pepparspray till att ha med sig gympadojor i ryggsäcken. För killarna förblir listan tom, de gör ingenting.
– Det blir väldigt tydligt hur ojämnt fördelad rädslan är mellan könen. Detta ställer frågor om hur medborgarskapet påverkas av att ett kön är rädd för det andra.
– Man ser också att alla knep tjejer tar till inte är särskilt effektiva eller ens nödvändiga, för någonstans vet alla att den vanligaste våldtäkten inte är en överfallsvåldtäkt. Men rädslan är så integrerad i våra liv, och det blir nästan en kvinnlig plikt att hela tiden vara medveten om faran och skydda sig för den, säger Katrine Kielos.
Hon ser ett stort problem i samhällets krav på kvinnan att vara medveten om risken och skydda sig på alla tänkbara vis. Den som inte ansetts ha gjort tillräckligt för att förebygga sin egen våldtäkt – kanske uppträtt flörtigt, druckit sig full, gått genom en park – måste i någon mån ”skylla sig själv” enligt samhällets stränga ögon. Logiken är enkel: har man en gång blivit varnad är det upp till en själv att ta varningen på allvar.
– Den dagen du blir våldtagen kan du aldrig skylla på att du aldrig blivit varnad, säger Katrine Kielos, som är mycket kritisk till resonemanget.

Vad är våldtäkten ett symptom på?
– Det är ett symptom på allt! Ojämlikhet förstås, men också mannens alienering från sin kropp, fenomenet med våldtäktsbara kvinnor, och så en kapitalistisk ideologi att vi alla är varor. Min bok förvirrar nog eftersom den inte har en enkel förklaring. Den är varken radikalfeministisk eller liberalfeministisk, jag kritiserar bägge.

Kan våldtäkt vara en klassfråga?
– Självklart. Allt är en klassfråga. Även våldtäkt, på en massa sätt. Om man tittar globalt på vilka som drabbas ser man direkt en koppling till fördelningen av resurser. I amerikanska fängelser är det i och för sig män som drabbas, men det är ofta fattiga män från samhällets botten som hamnar i fängelse överhuvudtaget och därmed utsätts för risken att våldtas.
– Ett annat exempel från Sverige är vilket bemötande våldtagna kvinnor får i domstolar. Där spelar det stor roll vilken samhällsklass hon kommer ifrån. Alla kvinnor förväntas ta ansvar för sin sexualitet, men arbetarklasskvinnor anses inte göra det. Det påverkar bemötandet.
Katrine Kielos betonar vikten av förebyggande arbete. Samhällen där våldtäkter inte förekommer präglas ofta av jämlikhet mellan könen och en öppen attityd till sexualitet. Hos oss handlar åtgärderna mest om allt som händer efteråt: straffen för de dömda, behandlingen av de drabbade i rätten… Katrine Kielos menar det behövs ett brett stöd för uppfattningen att det faktiskt går att sätta stopp för våldtäkterna. Hon ser gärna att det läggs en nollvision.
– Vi ska sikta på att avskaffa våldtäkt helt och hållet, säger hon.
– I mainstreamdebatten får man känslan av att alla tycker att våldtäkt är fruktansvärt, men någonstans ändå naturligt: det har alltid funnits, kommer alltid att finnas. Men vi kan jobba förebyggande med behandlingar, mansjourer och allmänt jämställdhetsarbete.
– Och för kvinnornas del gäller självförsvar, säger Katrine Kielos.
– Men inte just det klassiska självförsvaret med punktriktade slag, utan mer att lära sig känna och lita på kraften i sin egen kropp.

Den nuvarande regeringen är inte bra för kvinnors situation, konstaterar Katrine Kielos, men hon är också självkritisk i egenskap av socialdemokrat:
– Regeringens ekonomiska politik slår med klinisk precision mot kvinnor, eftersom den slår med mot klinisk precision mot de svagaste i samhället. Det råkar vara kvinnor till största delen och det är ingen slump. Det är inbyggt i välfärdsstaten också. Även vi sossar har ett stort ansvar i det här systemet.

Hon tycker att det är viktigt att komma ihåg framgångarna också.
– Samtidigt har det hänt otroligt mycket bara på 30-40 år. Det var inte länge sedan våldtäkt inom äktenskapet var tillåtet. Man får inte glömma att det faktiskt går framåt.
Katrine Kielos börjar få läsarrespons nu när Våldtäkt. Romantik varit ut ett par veckor i handeln, något som hon uppskattar mycket. Och kritiken har bara varit positiv hittills.
– Det verkar som att många killar läser boken, och de är mest upprörda över att kvinnan lämnar sin kille i slutet, säger hon skrattar. Fem eller sex stycken har frågat varför det måste sluta så!
Det händer att hon får förfrågningar på sin blogg från män som vill träffas. Det skrattar Katrine Kielos bara bort, hon brukar inte läsa kommentarerna på bloggen särskilt noga. Däremot har hon hittills sluppit jobbiga kränkningar från män.
– En del är hårt drabbade, men de gånger det har hänt mig kan jag räkna på ena handen. Jag kanske inte är tillräckligt känd, men för att vara en offentlig person har jag varit väldigt förskonad från sexistiska påhopp, och det är jag tacksam för, säger Katrine.
...tillbaka.