| 1111 | 1 |
|
|
Inrikesnotiser 15 mars 2009: Många vill ha stopp för bonusar 15 mars 2009: Ökad antisemitism 15 mars 2009: Är brandmän macho? 13 mars 2009: Arbetarprotest mot höjda bonusar 01 mars 2009: Skenande byggarbetslöshet 26 februari 2009: ”Stopp för uppsägningar" 26 februari 2009: (M) får beröm av S-politiker 22 februari 2009: Handikappade flyktingar får nej 22 februari 2009: Privatisering minskar jobb 19 februari 2009: Ta av slöjan – eller sluta skolan Visa alla inrikesnotiserannons Webb-frågan Recensioner Blandat (8) Boken (173) CD:n (9) Filmen (60) Konserten (6) Musik (7) Pjäsen (7) Tidskriften (12) Utställningen (4) Övrigt (5): Serier är kul Sammanflöden: Småtrevligt i EU-miljö Välkommen till Miami, Doktor Leal (De pronto el doctor Leal): Jorge Capelán njuter av Fulheten: Fulheten roar och äcklar En shopaholics bekännelser: Lättsmält disneyromantik och konsumtionskritik Che – Argentinaren : En farlig film Milk: Lysande porträtt av gaymartyren Milk Cass: Kläder, kärlek och läktarvåld för fotbollsfansen Slumdog millionaire: En fullkomlig filmupplevelse Maskerad front – Kalla krigets underrättelse-: Odramatisk skildring av något spännande | |||||
|
Kategorier Insändare Visa alla insändare (259) Skicka insändareLäsare: Om religioner (dvs oftast kvinnoförtryck) Inger Qvarnström: uraneländet Olle Ljungbeck: En cynisk ... Olle Ljungbeck: Det stolta skeppet .. Hans Nilsson: Orimlig löneökning för EU-parlamentariker Hans Nilsson: EU vill ta de fattigas pengar Olle Ljungbeck: Döljer ... Olle Ljungbeck: Slöa, lata... annons Recept Övrigt (3) Bröd (2) Dryck (2) Fisk (1) Fågel (1) Kött (1) Sallad (3) Soppa (3) Vegetariskt (16)Vegetariskt: Enkel linsgryta Kött: Biff i ljummen sallad Vegetariskt: Sartú di riso Fisk: VJ:s fantastiska tonfiskbiffar Vegetariskt: Egenkomponerad linsgryta Dryck: Tjeckoslovakisk grogg Vegetariskt: Melas och Loves biffar Övrigt: Midsommarrulle Vegetariskt: Bästa pastejen Vegetariskt: Kikärtscurry med gott ris Logga in |
Kommentar | Text: Philile Mbokazi | Publicerad fredag 07 mars 2008
”Varför måste jag gifta mig?”
Nu är det dags att vi kvinnor sluta att bara prata och istället agerar, eller till och med rasande far ut mot de sociala orättvisor som underminerar och berövar oss kvinnor vår rättmätiga ställning. Jag tror att skälet till att vi inte hörs, att vi alltid ignoreras, avvisas eller knuffas åt sidan, är för att vissa av oss inte följer upp vad vi säger med handling. Det är dags att mena vad vi säger och säga vad vi menar – det är dags att fylla våra ord med mening.
Vi behöver förena oss som kvinnor med en mäktig röst och ett mäktigt budskap, som vi har gjort i historien när vi slagits mot kolonialt förtryck, för att påverka frågor som fortfarande rör oss – som har att göra med våra möjligheter och vår frigörelse. Mina systrar, låt oss inse att vi inte är immuna mot de dagar då håret inte ligger som det ska, eller mot att våra bröst inte kommer att vara toppiga för alltid (det finns ju en kraft som kallas tyngdkraft). Men detta är små och oviktiga saker som vi har bestämt oss för att stressa upp oss över. Jag vet inte om det är ett utslag av förnekelse: att istället för att koncentrera oss på verkliga problem som könsdiskriminering, misshandel, våld, eller på centrala debatter som påverkar våra liv, så oroar vi oss istället för luddigt hår eller ojämn hudton. Är det vad moderniseringen har gjort med vårt samhälle? Det är så kvinnans kropp har blivit kommersialiserad och devalverad – därför att vi är så fascinerade av kapitalistiska ideal. Jag skulle vilja hävda att afrikanska kvinnor är i behov av att av-associeras från märkesfängelset som förvandlar oss till ”glamazoner” och istället märkas om till en afrikansk kvinna som är bekväm med sitt kaffirhår och sina hängbröst. Men vilket nytt märke borde vi marknadsföra oss med, som afrikanska kvinnor? En kvinna som är självsäker hur hon än ser ut, och som inte är lovligt villebråd för alla de kommersiella spekulationer som jagar unga kvinnor som mig? Varför accepterar vi att stämplas på ett sätt som tar ifrån oss makt, värdighet och vår hårt vunna seger att betraktas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle som ofta ser oss som andra klassens medborgare? Tyvärr konserveras vår maktlöshet även av våra kvinnliga medmänniskor. På en familjetillställning nyligen frågade en kvinnlig släkting när jag skulle gifta mig. Väldigt allvarligt, men ändå artigt, frågade jag: ”Varför vill du att jag ska gifta mig? Jag läser på universitetet och ska snart ta examen, jag hoppas kunna fortsätta till mastersnivå och kanske till och med skriva en doktorsavhandling, jag planerar att göra karriär och köra bil och ha ett hus.” Och så försöker någon begränsa min livsplan till äktenskap och barnafödande – för att kulturen predikar det? Hon hade fräckheten att svara att hon redan gjort upp en budget för min lobola (brudpris)-förhandling, och hon kommer att begära dyra kastruller. Jag log för att dölja min ilska, och sade att jag kan köpa kastruller åt dig. Jag var arg eftersom det kändes som om hon sålde mig, för de satans kastrullerna, hon vill slänga mig till lejonen så att hon kan få några satans kastruller. Hon såg mig inte som person eftersom jag inte hade en man länkad vid höften eller en ring på mitt finger som skulle gett mig ett hundraprocentigt människovärde. Som om inte det räckte, måste man ta hänsyn till familjens alla nycker. Som en afrikansk kvinna förväntas man sköta allt hushållsarbete, och i stort sett vara en tjänare vars enda syfte är att vara undergiven män. Varför? Därför att kvinnohatande kulturella undertoner värdesätter en kvinna som har förutbestämda kunskaper och färdigheter, som alltid hör hemma i hushållet och alltid kräver mycket arbete. Karl Marx berömda teori som förklarar mervärde och utsugning på arbetsplatserna borde samtidigt ta med det faktum att kvinnor aldrig kompenseras med pengar för sitt hushållsarbete. Min fråga är: varifrån får vi denna mentalitet? Blir vi undermedvetet programmerade, och om så är fallet, vem är programmeraren? Eller är det nedärvt, kan du svara? Pressen på mig, en kvinna i tjugoårsåldern som växer upp i Sydafrika, är enorm. Som en ung afrikansk kvinna känner jag att det finns strukturer som är konstruerade för att hålla mig på min plats. Men jag vet också att en kvinnas framgång bekräftar förmågan hos andra kvinnor och bekräftar att kvinnor kan ta plats politiskt, ekonomiskt och socialt. Översättning: Linn Hjort ...tillbaka. |
|||||