Burma har hamnat i världspressens rampljus. Efter åratal av tystnad och lite intresse av de övergrepp på mänskliga rättigheter som landets diktaturregim begått under årtionden har de nyss utbrutna massprotesterna sparkat igång en intensiv aktivitet och uppmärksamhet. Hur många människor som dödats är osäkert, men det kan vara tusentals. Munkkloster har utsatts för militärens räder och flera hundra munkar har arresterats. Men varför bröt protesterna ut nu? Och varför står buddistiska munkar i förgrunden? Var finns resten av oppositionen? Linn Hjort försöker reda ut bakgrunden till massupproret.

Burma har styrts av en militärdiktatur sedan 1962, då general Ne Win tog över regeringen i en kupp och nationaliserade all jord och all industri. Officiellt kallades det system som infördes för ”burmesisk socialism” men, skriver Fred Weston i In defence of Marxism, ”det var en hemsk karikatyr av socialism, där produktionsmedlen övertagits, men makten låg inte i arbetarnas eller böndernas händer. Makten låg i händerna på en byråkratisk militärelit.”

Hårt styrd diktatur
En av världens hårdast styrda diktaturer blev snabbt också ett av världens fattigaste länder.
– Idén var att armén skulle leda landet, försvara landet mot gerillaattacker och upplopp, så en stark armé och ett utbrett angivarsystem, som man ju har i diktaturer, byggdes upp, menar Jan Hodann, projektledare för Olof Palmes Internationella Centers Asienavdelning.
Efter den första militärkuppen monterades det civila samhället ned. Fackförbund, studentföreningar, kvinnoorganisationer krossades för att förhindra opposition mot militärstyret. Samtidigt har militären genom alla år slagits mot de etniska minoritetsgrupper som organiserat sig i beväpnade rebellgrupper och kräver att Burma utformas till en federativ stat. Den tidigare överenskommelsen om en federal statsbildning revs ensidigt upp av militärstyret.
Mellan 1960 och 1989 föll inkomsten per capita från 670 US-dollar till 200 US-dollar i Burma, och under 1980-talet föll ekonomin ännu mer. 1987 förstördes vanliga människors besparingar, då regimen lät meddela att stora banksedlar inte längre gällde som valuta. Det blev upprinnelsen till 1988-upproret som startades av universitetsstudenter men snabbt utvidgades till att bli en massiv proteströrelse mot diktaturen.
Tusentals dödades, tusentals flydde eller fängslades, den oberoende pressen stängdes och hus efter hus genomsöktes efter opponenter. ”Attackerna fortsatte tills oppositionen var krossad”, skriver John Pilger.

Upproret slogs ned
18 september 1988 slogs upproret brutalt ned och the State Law and Order Restoration Council (SLORC) kuppade regeringen och införde krigslagar.
Protesterna och de påföljande internationella påtryckningarna ledde ändå till val 1990, som oppositionen National League for Democracy – ledd av Aung San Suu Kyi – vann med 82 procent. Men naturligtvis följdes inte valresultatet, och 1990-talets början präglades av att många oppositionspolitiker lämnade landet.
Jan Hodann har arbetat med den burmesiska exilregeringen som skapades under dessa år. En koalition av olika burmesiska partier och organisationer skapade exilregeringen – den nationella koalitionsregeringen för unionen Burma, NCGUB – som ligger utspridd i flera länder: USA, Australien, Thailand och på andra ställen i världen.
Jan Hodann har genom Olof Palmecentret arbetat med exilregeringen och lyckades 1995 samla dem till ett möte där deras inriktning diskuterades.
– Exilregeringen har inget direkt politiskt program som visar hur till exempel sjukvården ska drivas och så vidare. Det är väldigt pragmatiskt inriktat på att demokratisera Burma. NCGUB stöder FN:s resolution om en trepartsförhandling mellan regeringen, oppositionen och minoritetsgrupperna, säger han.

Civila samhället krossat
I det uppror som precis slagits ned brutalt var det munkarna som utgjorde den viktigaste oppositionen. Jan Hodann menar att eftersom alla andra civila samhällsorganisationer krossats, fanns det inga andra som kunde organisera protesterna.
De buddistiska munkarna i Burma är över 300 000, att jämföra med armén som består av runt 400 000 personer. Och munkarna är organiserade i en allians, the All Burma Monks Alliance, som består av olika munkförbund över hela landet och utgör den största civila institutionen i Burma.
När juntan höjde bensinpriserna med 500 procent i mitten av augusti, dröjde det inte länge innan munkalliansen hotade att bannlysa militärer och deras familjer om de inte genast sänkte priserna. Tidsgränsen för bensinsänkningen sattes till 19 september, men demonstrationer skedde innan dess, och bröts våldsamt upp av militären.
I början av september presenterade munkalliansen flera krav: sänk genast alla varupriser, bränslepriser, ris- och oljepriser; släpp alla politiska fångar och alla som arresterats under de pågående protesterna; starta genast en dialog med de demokratiska krafterna; be om ursäkt för övergreppen under en protest i Pakkoku (som ledde till att munkarna kidnappade 20 militärer).
När munkarna drog ut på gatorna fick de snart sällskap av vanliga människor samt de som efter 1988 fortsatt organisera sig i underjordiska demokratirörelser. Vad som sedan följde har visats i alla svenska medier under de senaste veckorna.
Bensinprishöjningen slog hårt mot det utfattiga samhället. Över 90 procent av befolkningen lever på mindre än en US-dollar per dag och undernäring är vanligt.

Svälta eller bli skjuten
– Antingen dör man av svält eller går ut på gatorna och blir skjuten av regeringen, sade en burmesisk flykting till Green Left Weekly.
– Det är mindre troligt att regeringen skjuter [munkarna], det är därför folket följde dem, förklarade hon den stora resningen.
Munkarna, som till stor del lever på allmosor och donationer från resten av befolkningen, menar att deras överlevnad beror på andra människors välstånd.
– Vi kan inte sitta och titta på när de människor som sponsrar oss sjunker ned i fattigdom. Deras fattigdom är även vår fattigdom, sade en protesterande munk till kampanjgruppen Altsean.
Burma har länge varit känt för sin fattigdom, för sina brott mot mänskliga rättigheter i form av tvångsarbete, tvångsförflyttningar, våldtäkter och misshandel av lokalbefolkningen. Så varför har omvärlden varit så passiv i frågan?
Tjeckiens förre president Vaclav Havel skrev i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet att FN misslyckats med att försvara de mänskliga rättigheterna i Burma. ”Det är inte de oskyldiga offren som förlorar sin värdighet utan snarare det internationella samfundet, vars misslyckande med att handla betyder att man hjälplöst ser på medan offrens öde beseglas”, skrev han den 28 september. Vaclav Havel menar att världens diktaturer ser den otillräckliga responsen som en bekräftelse på att de kan fortsätta på samma sätt utan problem.
Men det är så klart inte bara hjälplöshet som gör att omvärlden inte agerat hårdare än den gjort under Burmas årtionden av stenhård diktatur. Kina är en av juntans främsta stöttepelare, och står för 35 procent av Burmas import och vill ha Burmas strategiskt placerade naturgasresurser tillgängliga.

Intresse av Burma
Men några andra länder som har stort intresse av Burma är Ryssland och Sydafrika, som säljer vapen, Thailand och Frankrike – för att nämna några få – som köper gas. Inte blir det då särskilt förvånande att Sydafrika, Ryssland och Kina röstade emot en resolution i FN:s säkerhetsråd som krävde att Burmaregimen upphörde med brott mot mänskliga rättigheter. Eller att Frankrike gjort sitt bästa att bromsa kraftigare sanktioner mot Burma i EU.
Resten av EU är inte mycket bättre; 2002 tillhörde 104 av 372 företag som handlar med Burma EU, säger Burma Campaign UK.
Att Burmas reserver av naturgas har en dragningskraft som är starkare än motviljan mot diktaturen visades klart och tydligt för inte ens två veckor sedan, då Indiens oljeminister besökte landet och skrev under olje- och gaskontrakt mitt under brinnande protester.
Burma innehar Sydostasiens största naturgastillgångar, vilket är runt 0,3 procent av världens samlade naturgas – en resurs som är värd nära två miljarder US-dollar per år under 40 år. Aktivister mot diktaturen är mycket kritiska mot investeringarna.
– De underhåller regimen. Olje- och gasbolagen har varit en av de främsta industrierna som hållit regimen kvar vid makten, säger Marco Simons från EarthRights International till Burmanet.org.
Naturgas är den största inkomstkällan för Burma, och stod 2003 för 30 procent av landets exportinkomster, skriver Burma Campaign UK. De aktivister som vill ha sanktioner menar att pengarna går rakt ned i militärjuntans fickor och blir en del av de 40 procent av budgeten som spenderas på militären varje år (försiktigt beräknat, ingen formell budget har presenterats sedan 1997).
Men oljeföretagen har också anklagats för att vara delaktiga i brott mot mänskliga rättigheter i Burma. Human Rights Watch skrev oroligt i mars i år att exploatering av nyupptäckt gas i delstaten Arakan kan leda till grova övergrepp på befolkningen, vilket inkluderar tvångsarbete, misshandel och tvångsförflyttningar. Oron är baserad ”på erfarenheten av tidigare olje- och gasprojekt i Burma”, skriver organisationen.

Tvångsarbete vanligt
Det har rapporterats att tvångsarbete och tvångsförflyttningar i byarna i Arakan redan börjat i förberedelse inför bygget av ledningar. Och Frankrikes Total – föremål för en stor internationell protestkampanj – och USA:s UNOCAL (numera Chevron) stämdes av burmesiska bybor för att de kände till och drog nytta av militärens ingrepp (tortyr, våldtäkt, illegal expropriering av mark, tvångsarbete) i de områden som utvecklades för deras bolag. De två bolagen gick med på att betala ut stora summor pengar till byborna. Total har också sagt att de betalat arbetare i efterhand, om de får reda på att de blivit tvångsrekryterade.
Aktivister runt om i världen kräver att oljebolag och andra slutar investera i Burma, att de slutar hålla regimen under armarna. I väst har flera företag slutat investera i Burma, delvis på grund av påtryckningar. Jan Hodann menar att svenska företag är ”mycket försiktiga” när det gäller landet, vilket kanske stämmer: enligt den svenska ambassaden i Bangkok var Sveriges export till Burma 2,5 miljoner kronor år 2004, importen uppgick till 32, 4 miljoner. Istället hittar den burmesiska militären sina investerare i andra asiatiska länder – men även där har kampanjer mot bolagen påbörjats.
Nu har en svensk diplomat, Liselotte Agerlid, som åkte till Burma under upproret, dragit slutsatsen att diktaturen lyckats slå ned all opposition.

Våldsamt nedslagen
– En ny generation har blivit våldsamt nedslagen, våldsamt nekad demokrati och möjligheter till ett vettigt liv… Nu har militären slagit ned det här upproret och den långsiktiga konsekvensen kan mycket väl bli att diktaturen får det tyst och lugnt i 20 år till, säger hon till tv4nyheterna.se.

Men runt om i världen samlas vanliga människor i demonstration efter demonstration för att protestera mot regimen. Och kampanjerna mot investeringar i Burma kommer förhoppningsvis att växa och spridas tack vare den uppståndelse den öppna brutaliteten väckt.
Frågan är om världens företag kommer att lyssna. Förra veckan, i ljuset av de våldsamma händelserna, förklarade Total: ”Vi är övertygade om att vi, genom vår närvaro, hjälper till att förbättra det dagliga livet för tiotusentals människor som drar nytta av våra sociala och ekonomiska initiativ… Vårt tillbakadragande skulle kunna leda till att befolkningen drabbas av ännu svårare umbäranden och det är således en oacceptabel risk.”


Fakta: Burma

Viktigaste exportprodukter: Naturgas, trä, grönsaker, fisk

Befolkning: 50 miljoner
Jordbruket står för 50 procent av BNP.

Ett av tio barn dör innan fem års ålder.
Burma har runt 1 350 politiska fångar och en av Asiens största arméer.
2 mars 1962 kuppas Burmas första demokratiska regering och konstitutionen förkastas, Ne Win får total makt. 1988 bryter Burmas absolut största protester ut, 18 september samma år krossas de.
Runt 10 000 studenter, munkar och civila dödas av militären och Ne Wins regering faller i en kupp iscensatt av State Law and Order Restoration Council (SLORC). Den demokratiska oppositionen, National League for Democracy som leds av Daw Aung San Suu Kyi, bildas 24 september 1988. 27 maj 1990 hålls flerpartival. NLD vinner med 82 procent, men resultatet följs inte. 1997 ändrade SLORC namnet till State Peace and Development Council (SPDC).

Källor: Sveriges Ambassad (Bangkok),
Burma Campaign UK,
www.johnpilger.com,
Wikipedia


...tillbaka.