Internationalen: KUNSKAP, KÄRLEK & KAMP

Liv Strömquists serier har förekommit i Bang, Ordfront, Galago och DN På Stan.
Hon lyckas göra humor av allt som inte är kul: ojämlikhet, rasism, imperialism, rädsla för våldtäkt, skönhetsfixering…

Liv Strömquist har alltid varit politiskt medveten och engagerad. Att det var som serietecknare hon blev känd var mer en slump. Det började med att hon gjorde egna seriehäften uppkopierade hemma i lägenheten, som till hennes egen förvåning spreds och hamnade på redaktionen på Dagens Nyheter. Hon har sedan dess utkommit med seriealbumen Hundra procent fett och Drift (tillsammans med Jan Bielecki).
Nu är Liv är 29 år och bor i Malmö. Vid sidan av serietecknandet jobbar hon sedan januari på P3 med humorprogrammet Pang Prego, som sänds söndagar och måndagar 16-18.

Dina serier är väldigt politiska. Vad inspireras du av?
– Jag har varit vänsterpolitiskt engagerad länge, från det att jag var 16 år. Jag började i olika antirasistgrupper och senare i feministrörelsen. När jag var 21 till 25 år var jag mycket i Chiapas i Mexico och engagerade mig i zapatisternas kamp mot nyliberalism. Jag åkte mycket mellan Mexiko och Centralamerika. Och sedan när jag kom hem igen gick jag med i Asylgruppen i Malmö där jag är aktiv idag.

Vilken fråga känns viktigast för dig idag?
– En jätteviktig fråga nu för vänstern – för hela mänskligheten – är att det kapitalistiska systemet inte är hållbart ur miljösynpunkt. Och där tror jag det är viktigt att vänstern blir visionärer för hur vi skapar en hållbar värld. Det krävs en konfrontation. Detta innefattar även klasskamp.

På vilket sätt?
– Därför att det i grunden handlar om kapitalistiskt ägande i ett globalt perspektiv, vem som har rätt att profitera på andra människor och på jordens resurser. Vi måste konfrontera hela det ekonomiska systemet för miljöns skull, små förändringar hjälper inte.

När det gäller dina serier, vad är viktigast för dig – att den blir rolig eller att den har ett budskap?
– Båda är lika viktigt. Det är i alla fall väldigt viktigt att de blir roliga. I de lite längre serier jag gör kan jag vara väldigt allvarlig. Ämnena jag behandlar är väldigt jobbiga, kan vara nedslående med sina fakta och statistik, men jag vill istället peppa med mina serier. Få folk att skratta åt eländet.
– Traditionellt sett är figurer i seriestrippar byggd på stereotyper: kvinnorna är endera dumma blondiner eller arg fru med brödkavel i handen. Det är viktigt för mig att göra tjejerna smarta och roliga. Så som jag ser tjejer.

Vilka humorförebilder har du?
– Jag gillar mycket Sarah Silverman som är ståuppkomiker… Och Bill Hicks, som också var ståuppkomiker. Min bok Hundra procent fett, som jag skrev för ett och ett halvt år sedan, tillkom under en tid då jag bodde med två andra tjejkompisar. Mycket av det som jag tecknat i boken är skämt som vi haft mellan varandra, det är vår humor helt enkelt.

Vad har du på gång nu?
– Jag kommer snart ut med ett nytt seriealbum. Det heter Einsteins fru och är samlade serier som behandlar olika kvinnor ur historien. Temat är ”det privata är politiskt”, eftersom det här är kvinnor som varit gifta med män som uträttat saker. Det handlar om hur myten om den romantiska kärleken ofta lockar in kvinnor i en roll som är väldigt destruktiv.
...tillbaka.