Mitt i världens vattenbrist och i fotspåren av otaliga fiaskon efter vattenprivatiseringar gick årets Stockholm Water Week, det 17:e i ordningen, av stapeln.
Attac kritiserade tillställningen för att den dominerades av företag ute efter att privatisera vatten och vattenförsörjning. En skotsk vattenaktivist, Tommy Kane, chockerades över borgarrådet Mikael Söderlunds uttalanden om att ”vatten är en vardagsvara som ska säljas till kunder” och ”egendom är inget hot – det är nyckeln till miljölösningar!”
Uttalandena under Stockholm Water Week gav en fingervisning om den borgerliga majoritetens inställning till vatten, denna livsnödvändiga naturresurs. Men det är ingen hemlighet att privatisering av vatten har lett till sociala katastrofer i alltför många länder. Heller inte att protester mot privatiseringarnas effekter i flera fall lett till ett avslutande av kontrakt med privata vattenföretag, skriver Linn Hjort.

Privatisering av vatten är ett relativt nytt påfund, skriver den amerikanska organisationen Public Citizen i en skrift som går igenom några av världens katastrofprivatiseringar.
Privatisering av vatten är ett ”globalt socialt experiment”. Bara fem procent av världens vattenförsörjning drivs i privat regi. Anledningen är att privata företag länge inte trott att de skulle kunna göra några stora profiter på vatten, menar Public Citizen. Men i och med bristen på färskvatten har många spekulanter börjat förutspå att oerhörda vinster kan göras inom detta område.
Och marknaden ställer sig redo att träda in.

Kritiken mot Stockholm Water Week handlar mycket om evenemangets inställning till vatten som en marknadsvara. I verkligheten liknar det en ”tummelplats för företagsvärldens intressen”, menar vattenaktivisterna Anil Naidoo och Lasse Karlsson i Aftonbladet i slutet av vattenveckan.
En av de största sponsorerna för veckan var Nestlé, världens största försäljare av vatten på flaska. Och överlag domineras veckan av multinationella företag ”som är här i stora skaror för att över hela världen främja privatisering och göra vatten till en vara vilken som helst”, säger Attac Sverige i ett pressmeddelande. Och Anil Naidoo och Lasse Karlsson påpekar att trots att 95 procent av världens vattenförsörjning drivs av det allmänna, var diskussionen om hur den delen kan förbättras ”marginell” och det var istället marknadslösningar som dominerade.
– Veckan genomsyrades av en nyliberal anda i praktiken, säger Lasse Karlsson, Attac, till Internationalen.

Kontrakt bröts
Men i många länder, i både den rika och den fattiga delen av världen, berättas historia efter historia om hur privatisering av vatten lett till sämre kvalitet, drastiskt stigande priser och avstängning av vatten till dem som inte kan betala.
I Atlanta, USA, skrevs kontrakt med ett dotterföretag till franska Suez 1998. Trots fiffel och krav på pengar från City of Atlanta för underhåll som inte ens gjordes, och trots att räkningar för avloppssystemet ökade med 12 procent varje år, sparkade företaget över hälften av arbetsstyrkan för att spara pengar. 2003 bröt Atlanta kontraktet.
I Cochabamba, Bolivia, tvingades landets president säga upp ett kontrakt på 40 år med det privata företaget Aguas del Tunari efter bara ett år, på grund av väldiga protester. Vattenpriserna hade ökat med 100-200 procent, och en sammanslagning av fackföreningar, lokala sociala rörelser och människorättsgrupper lamslog Cochabamba i en fyra dagar lång generalstrejk i januari 2000.
Förhandlingar mellan demonstrationsledare och stadens representanter ledde ingenstans, och protesterna fortsatte. Efter att presidenten sänt in militären i staden i ett försök att stoppa protesterna, vilket ledde till över 100 skadade och en död, avslutades kontraktet några månader senare.
2005 bröt Tanzanias regering kontraktet med brittiska Biwater, som skulle förse huvudstaden Dar es Salaam med vatten. Världsbanken sponsrade privatiseringen – ett av de mest ambitiösa privatiseringsprojekten i Afrika, skriver the Guardian – för att visa upp en modell för ett upplyftande ur fattigdomen. Men regeringen hävdade tvärtom att nya rör inte byggdes, vattenkvalitén blev sämre och inkomsterna mindre.
Tanzania tvingades att privatisera sin vattenförsörjning, menar vattenaktivister. ”Internationella valutafonden tvingade ett av världens fattigaste länder att privatisera sitt vatten för att gagna vattenföretag från Väst”, sade vattenaktivisten Dave Timms till the Guardian.
I stora delar av den fattiga världen växer protester mot vattenprivatisering. Sällan är privatiseringen ett resultat av nationella beslut tagna efter omfattande och demokratiska diskussioner. Oftare ligger Världsbankens och Internationella valutafondens utpressning och hot om indragande av lån och bidrag bakom.
Och ofta står västvärldens multinationella företag i skottgluggen för aktivisters protester. Inte så konstigt med tanke på deras starka ställning på den globala marknaden. Och på det faktum att företagen i många fall vägrar att ta ansvar för att de inte utfört sitt uppdrag ordentligt – och kräver regeringar på skadestånd för avslutande av kontrakt eller uteblivna vinster.

Privatiseringshot för Sverige
Men även om Sverige inte utsätts för påtryckningar från världens finansinstitutioner, hänger privatiseringshot över vattenförsörjningen här också. I Stockholm har en ”smygprivatisering” (enligt Attacmedlemmen Lasse Karlssons ord) redan börjat.
Men om målet för privatisering av vatten är att öka effektiviteten, förbättra kvalitén och sänka priserna för konsumenterna – ni vet, de vanliga argumenten för privatisering – så är planerna för kommunala Stockholm Vatten oförståeligt. Stockholm Vatten AB har styckats upp på mindre bolag och två av dessa bolag, som handhar den verksamhet som inte anses tillhöra kärnverksamheten, ska säljas ut.
”Eftersom Stockholm Vatten AB är ett av världens mest effektiva vattenverk och vattentaxan är bland de lägsta i landet, verkar drivkraften bakom planerna vara helt ideologisk”, skriver Attac i ett pressmeddelande.

Och att det blir inte bättre eller billigare service med hjälp av privatisering, det visades i Norrköping under slutet av 90-talet. Då befann sig kommunen i en ekonomiskt svår situation och sålde vatten- och avloppshantering till det tyskägda bolaget Sydkraft.
Priserna på vatten och fjärrvärme steg kraftigt, vilket ledde till hyreshöjningar. Sydkraft gjorde miljardvinster, medan nedskärningarna i kommunen fortsatte, berättade Gith Andersson från Attac Norrköping, som arbetade hårt med att bilda opinion för en avprivatisering, för Flamman 2004. Till slut köpte kommunen tillbaka vatten- och avloppsverksamheten, om än i bolagiserad form.
– Vi kan inte bevisa att våra protester hjälpt, men vi tror och hoppas på det, sade Gith Andersson till Internationalen 2005.

Offentligt möte
Under Stockholm Water Week anordnade svenska och tillresta internationella vattenaktivister ett gratis offentligt möte på ABF-huset: Kritik av och alternativ till det globala vatten-etablissemangets privatiseringskampanj.
Flera representanter från Kommunal talade på mötet. Redan har 108 personer fått sluta på Stockholm Vatten AB, och fackförbundet har ännu inte fått svar på vad som kommer att hända med deras återstående 150 medlemmar; Stockholm Stad har föreslagit en 20-procentig besparing på kärnverksamheten.
Inga-Lena Wallin, internationell sekreterare på Kommunal, sade att förbundet nu börjat förstå att problemen med privatisering av vatten gäller Sverige i lika hög grad som resten av världen.
– Vi slåss emot en ideologisk blindhet att lägga ut det mesta på entreprenad, sade hon på mötet, rapporterar Kommunalarbetaren.
Vad gör då facket för att förhindra utförsäljningen?
– Ja, där har vi problem… svarade sektionsordförande Conny Nilsson, enligt Kommunalarbetaren.
Lasse Karlsson säger till Internationalen att han var nöjd med mobiliseringarna inför vattenveckan. Det är första gången som aktivister gjort ett försök att utmana etablissemangets arrangemang, och svenska och internationella aktivister träffades, och kontakter knöts med Kommunal. Han tror att det finns goda utsikter att kunna lyfta fram vattenfrågan ordentligt under kommande European Social Forum, som hålls i Malmö nästa höst.
Vattenveckan var till stor del exklusiv, för dem med pengar, och för dem som hade tillåtelse att delta helt fritt. Lasse Karlsson berättar att flera aktivister som betalat hela avgiften ändå blev utestängda från flera möten som var slutna. Men en central kritik gällde ändå vilka som inte var där.
– De som är närmast berörda och plågas av vattenproblemet var inte där. Rätt folk var inte där, helt enkelt, menar han.


För mer information om vattenprivatisering som använts i den här artikeln, se:

http://www.citizen.org/cmep/Water/activist/
http://www.attac.se
http://worldwaterweek.blogspot.com/2007/08/stockholm-water-view-from-scotland.html

Fakta:

2007 års Stockholm Water Week samlade runt 2 500 experter från näringslivet, NGO:s, FN, vetenskapliga institutioner och andra organisationer för att diskutera runt temat Utveckling och möjligheter för vatten: Mot hållbarhet i en värld i förändring. Veckan arrangerades av policyinstitutet SIWI, Stockholm International Water Institute.
Kostnad: mellan 5 600- 6 750 kronor för hela veckan, 1 250 per dag.

För mer information, se:
http://www.worldwaterweek.org

...tillbaka.