Internationalen publicerar det vinnande läsarsvaret.

SVAR: Vi vet att en vara inte får något bytesvärde om den inte längre har ett bruksvärde. Skulle idyllen i Midsomer aldrig störas. Skulle inte Barnaby få några nya brutala mord att klara upp. Ja, då sjunker naturligtvis tittarsiffrorna för serien katastrofalt. Bruksvärdet sjunker och bytesvärdet minskar.

Den kapitalistiska ekonomins logik kräver därför allt fler sensationella mord i en allt mer bjärt kontrast till Midsomers lika vackra som rofyllda småstadsscenerier. Det enkla svaret på krönikörens fråga är alltså att det dör så många därför att seriens bruksvärde annars försvinner.

När det gäller det demografiska spörsmålet är svaret lika enkelt. Dels är Midsomer säkert inte bara en småstad utan också namnet på en borough, alltså en hel kommun med säkert hundratusen innevånare. Eftersom vi kan ana att det pastorala landskapet och de pittoreska och romantiska husen, beslöjade av alla sina vackra rosor, ligger inom rimligt pendelavstånd från Oxford, samtidigt som jordräntan ännu inte kulminerat, så sker hela tiden en inflyttning av nya familjer som kan ersätta alla mordoffer.

Genren ger oss en fin inblick i den engelska överklassens andliga liv. En gång i tiden jobbade jag i köket vid The Old Castle Hotel i Windsor, bara stenkast från “Her Majesty´s residence”, Thames alla kanoter och småslupar; Etons cricketfält samt Ascots kapplöpningsbanor. Där i de lummiga nejderna kring floden fick jag på nära håll insyn i den högre medelklassen sätt att leva.
Som en smygtittande voyeur kunde jag se hur den slog sina barn, hatade ”niggers” och “pakis” som ”borde stannat i kolonierna”, samt föraktade allt som hade med arbetarklassen att göra. Samtidigt dyrkade de naturens små oskyldiga kräk (grodor, grävlingar, ekorrar, kaniner m fl med undantag för rävarna) och sina ”lovely gardens”…

Denna medelklass lever alltså i en konstlad värld. Bland annat alla imperialistiska krig, otrevliga strejker och naturlig sexualitet blockeras och förträngs.

Deckargenren blir en säkerhetsventil där lite av frustrationen kan pysa ur. Så genom Midsomer (eller i de engelska deckarna i stort) kan tittarna/läsarna med skräckblandad förtjusning, åtminstone i fantasin, pigga upp sin gäspiga idyll med att se hur blodet sakta sipprar fram också över skira dubbelsängar, stilla kyrkorum och perfekta gräsmattor.

Under en av mina promenader i Windsors villakvarter kunde jag faktiskt vid flera tillfällen se hur en pensionerad major, förträngde (eller livade upp) gamla krigsminnen genom att drilla med snörräta rader av perenner och buskar, samtidigt som han gick till anfall och likviderade sniglar och daggmaskar som på ett obehörigt sätt tagit sig in på de välkrattade grusgångarna. Jag vågar många pennies på att han, om han har kvar livhanken, nu är en storkonsument av just TV-deckare, tillsammans med sin fru som, då och då, dessutom gärna läser en av Agatha Christies förtätade medelklassdramer.

De ser på mord eller läser mord istället för att själva mörda, vilket i sig är en civilisatorisk bedrift, som Ernest Mandel skrev i sin omåttligt lustfyllda och roliga bok Förtjusande mord (finns på svenska på Alfabeta). Inte så konstigt fortsatte han ”därför att det borgerliga samhället i sig självt och av egen kraft alstrar brott, har sitt upphov i brott och leder till brott – och kanske helt enkelt därför att det borgerliga samhället, när allt kommer omkring är ett kriminellt samhälle”.
Där har vi det sista svaret på gåtan om alla morden i Midsomer. Vi väljer att titta på serien, om och om igen, trots att vi förstår att den är orealistisk. Framförallt mitt i vår egen idylliska semesterleda.

Vi drar ner rullgardinen ett tag för att slippa se alla krig och alla andra förbannelser, men vill ändå kittlas lite grand, helt enkelt för att själva slippa bli ”seriemördare”….

TV-entusiast med parabol,
40-tummare och HD-box


Kommentar: Teorier om bruks- och bytesvärde har givetvis sitt intresse som så mycket annat i ovanstående mycket lärorika och upplysande svar. Men det var inte riktigt det som frågan gällde. Utan den var i all sin enkla genialitet ”Var kommer alla nya mordoffer från?”
Kan inte påstå att svaren haglat in. Ska man döma av svarsfrekvensen så är det två personer i detta avlånga kalhygge som ser på serien. Ett konstaterande som gör att en annan fråga måste ställas. ”Varför envisas SVT med att sända serien år och år in och år ut när det enligt Internationalens publikundersökningar bara är två som tittar?”

Så till själva svaret.

Midsomer är småsömnig engelsk småstad. Huruvida det är en hel kommun eller ej är av ringa värde. Bodde det 100 000 innevånare som den svarande siar om skulle serien kunna pågå i åtminstone sex mansåldrar till.

Enligt den senaste folkbokföringen bodde det 1 028 innevånare i själva stadskärnan. För tio år sedan var motsvarande antal 1 046.

Det är helt enkelt så att människorna i Midsomer för att staden inte ska utplånas tvingas använda all sin vakna tid – mellan morden – åt fortplantning. Ett minst sagt krävande arbete om man betänker att det mördas 5 personer i varje avsnitt, vilket i runda tal eftersom serien går varje vecka blir 260 personer per år. På tio år blir det 2 600 personer vilket ger en inblick i hur frenetiskt innevånarna i Midsomer, mellan att slå ihjäl varandra, ägnar sig år denna sysselsättning.

Men med tanke på det på sitt sätt ytterst intressanta svaret från signaturen ”TV-entusiast” låter vi nåd gå före rätt. Dock i det lustfyllda mordet på brittisk högre medelklass glömde signaturen i fråga ett hatobjekt. Fotbollen. Men eftersom den nuförtiden är big business är samma Etonsnobbar tvungna att acceptera denna arbetarklassens sport. Men priset för acceptansen har varit högt – och då talar vi inte bara om skenande biljettpriser – för arbetarklassen. Den har nämligen mer eller mindre belagts med fritidsförbud, den får inte och kan inte längre av ekonomiska skäl se fotboll live.

Huruvida det bor en slumrande seriemördare inom oss alla vill vi, eftersom vi är den del av mänskligheten som nogsamt undviker att trampa på myror, nog ha mer ingående vetenskapliga bevis för innan vi köper det.

Men detta är mer randanmärkningar på ett alldeles – om än helt felaktigt svar – inlägg i denna alldeles speciella midsomerhistoria.

Ett speciellt hederspris kommer därför att utdelas, i samband med läppjandet av a nice cup of tea, vid lämpligt tillfälle.

Redaktionen

















...tillbaka.