I mars skrev han en uppmärksammad artikel i Sydsvenska Dagbladet om Kuba, där han bland annat krävde ett omedelbart och villkorslöst avbrytande av den olagliga amerikanska blockaden mot Kuba.
Senaste stormen kring honom var de repressalier som kom ifrån media när han på Öresundskommitténs brofirande festligheter passade på att kritisera dansk inrikespolitik, bland annat genom att bland annat kalla den ”pölsefascism”.
Internationalen har talat med den ständigt aktuella Mikael Wiehe.


Varför valde du att kritisera Danmarks inrikespolitik i ditt tal?
– Just det sammanhanget kändes som ett bra forum, anordnat av något som heter Öresundskommittén. Det var tunga namn med, kungligheter. Jag tänkte att ’lite skugga får vi nog allt kasta här, där alla säger att allt är så bra’!
– Det finns en skillnad mellan Danmark och Sverige. I Danmark ligger främlingsfientligheten på regeringsnivå, och då får man lov att sticka ut hakan, säger Mikael Wiehe, och tillägger att det är skönt att ha ett ord för det, pölsefascism.
– I Sverige finns det också främlingsfientlighet, men den ligger inte ännu i regeringen.

Hur reagerade publiken?
– Mitt intryck var direkt att jag hade gjort succé. Jag fick massor av applåder, mer än någon annan talare. Det slickade jag förstås i mig! Där de båda kungahusen satt tillsammans applåderades det också länge. Och innan jag satte mig i taxin för att åka därifrån var det säkert 30 personer som kom fram och berättade hur bra mitt tal hade varit. När jag åt middag med mina döttrar berättade jag om hur bra det hade gått. Sen föll taket in, säger Mikael Wiehe och fnissar till.

Dagen efter var rubrikerna stora i alla svenska tidningar där man ondgjorde sig över Mikael Wiehes utspel, något som delvis förvånade honom.
– Att kvällstidningarna skriver vad de skriver bryr jag mig inte om. Men att Svenska Dagbladet skriver ”Skandal!” det förstår jag inte.

Vad tror du det kan beror på?
– Jag vet inte, men jag funderar… Kanske kan det vara så om man är hovreporter, att man måste hålla sig väl om man märker någon tendens till kritik. Man vill inte stöta sig med kungahuset.
– Men sedan gick ju kungen ut och ställde allt till rätta! Vi är nästan lika gamla han och jag så vi ser nog saker på ungefär samma sätt.

Apropå främlingsfientligheten i Sverige – Internationalen har frågat runt bland politiker huruvida man bör ta debatten med Sverigedemokraterna eller inte. Vad är din åsikt i frågan?
– Jag tycker man måste göra skillnad på den inre kärnan, som ofta är gamla högerextremister i botten, och på de som röstar, som oftast inte är högerextremister. Oftast är det andra orsaker som gör att de röstar på Sd.
– Det Sd gör nu är detsamma som den gamla vänstern gjorde för 50 år sedan, det vill säga knacka dörr, bjuda in till träffar, dricka kaffe, snacka med folk, mobilisera… Man kan inte avfärda deras anhängare som ”jävla rasister” utan man måste fråga sig: vad är det egentliga problemet? Kanske är det helt andra saker som att pensionen inte räcker till, eller barnen får inte plats på dagis och så vidare. Och det är där det är viktigt att ta debatten: på arbetsplatser, föreningar, pensionärshem och sådana ställen. Det är så jag ser det.

Hur ser du på borgaralliansen? – De talar om privatiseringar… Låt oss göra revolution så! Låt oss stjäla deras Rolex klockor, låt oss ta deras Rolls Royce. Låt oss pissa i deras handväskor!
–Skämt åsido. Det som är tragiskt är att den nuvarande regeringen bara fullföljer vad den gamla påbörjade. Det var socialdemokraterna som började med nedrustningar och utförsäljningar och alliansen följde efter. Folk röstade på alliansen för de ville ha en förändring mot det som var. Men det var en nyliberal politik som socialdemokraterna förde.

Så vad händer med Sverige efter åtta år med Reinfeld och gänget?
– Jag tror faktiskt inte att det blir åtta år med Reinfeld, dummare är inte folk. Men det måste finnas ett bra alternativ, som ligger till vänster om socialdemokraterna idag. Inte ett alternativ som är villiga att arbeta på samma villkor som borgarna. Vissa tror att Mona Sahlin kan göra en skillnad, men det återstår att se.

Hur ser du på vänstern i Sverige idag?
– Jag läste Karolina Ramqvists artikel i Arena om att klass tar för mycket plats inom vänstern... Jag är 61 år gammal. För mig tillhör klasskampen fundamentet för vänstern. Inte sexuell tillhörighet. Ska vi snacka vänstern, så får vi snacka klasskamp. Låt oss snacka politik. Ska vi snacka självförverkligande på Södermalm, så kan vi snacka en massa andra grejer.
...tillbaka.