Internationalen: KUNSKAP, KÄRLEK & KAMP

Sveriges nya kulturminister var verksam i 10 dagar innan hon tvingades att kasta in handduken.
10 dagar som inte direkt skakade världen men väl satte den så länge eftersatta kultursektorn på dagordningen.

För dessa tio dagar skall nu denna kvinna ha lön. Under ett år för sådant är det gällande regelverket. Det blir närmare bestämt 1 miljon kronor, för tio dagars – arbete är väl att ta i – gömmande undan media. På tio dagar har Cecilia Stegö alltså tjänat 100 000 kronor per dag för ingenting. Utslaget på åtta timmar innebär det en lön på 12 500 kronor i timmen. Det motsvarar ungefär vad en städerska tjänar på 9 månader…
Helt obekant är inte att Stegö under sin tio dagar klart och tydligt deklarerade vad hon ansåg om statlig och offentlig verksamhet. Nu han hon aldrig sätta sina kulturella planer i verket men det framgick mer klart vad hon tyckte om stats- och licensägd television och radio, för att inte tala om allt annat inom den vida kultursektorn som får någon form av kommunala eller statliga bidrag.
Däremot är det helt uppenbart att hon för personlig räkning inte har det minsta emot att roffa åt sig en miljon av skattebetalarnas pengar för sina tio dagar som minister.

När vi ändå avhandlar ”fallet” Stegö – förhoppningsvis för sista gången – hann hon åtminstone med en sak. Nämligen av ta bort rätten att gå gratis på museer. När museebesöken avgiftsbefriades för några år sedan ökade besöksfrekvensen med 154 procent på ett år. En gratisbiljett till våra historiska skatter har lyft verksamheten och därmed hela personalen på museerna, som plötsligt kände att de hade ett arbete av stor betydelse och mening.
Medvetet eller omedvetet röck Stegö genom att återigen avgiftsbelägga besöken skynket av vad som under valrörelsen varudeklarerats som ” de nya moderaterna”.
För redan 1866 invigdes Nationalmuseet i Stockholm. Allmänheten hade helt plötsligt fått ett större intresse för konst och historia. De lokaler som fanns på Stockholms slott räckte inte längre till, därav uppkomsten av Nationalmuseet. Museichef blev en man som hette Lars Jakob von Röök och han verkade helt i Stegös anda – eller Stegö i hans – för han blev allt mer irriterad över så kallat vanligt folk kom på besök.
Till slut var upprördheten så står att Rööken eldade på i ett brev till regeringen och skrev bland annat följande:
” I anseende till det otillbörliga, att den sämsta av pöbeln uti dessa senare dagar, som museet varit öppet, intränger därstädes och ej allenast medför orenlighet och smuts men även gör det omöjligt att ansvara, att icke något av Museums små konstsaker eller antikviteter bortkommer, nödgas jag anmäla hos Herr Överintendenten att tillika med tillförordande Riksmarskalken vara mig behjälplig uti att sådana mesurer tagas, som kunna förhindra en pöbelmassa att inkomma uti det Kongliga Museum; vandrades uti Slottet, som ej är något publikt ställe”.
Förslaget från von Röök blev kräva en så hög avgiften att ”pöblen” inte har råd att gå dit.
Så blev det och ett förslag i samma anda kommer nu att genomföras av det parti som kallar sig “de nya moderaterna”.
...tillbaka.