1111 | 1
 
Logo
 Förstasidan   Länkar   Intisbloggen   Gamla sidan   Bildarkiv  

annons


Webb-frågan

Vad läser du helst på Internationalens webbsida?

Nyheter


Reportage


Recensioner


Krönikor


Recept


Analyser





Recensioner

Blandat (8)
bullet Boken (173)
bullet CD:n (9)
bullet Filmen (60)
bullet Konserten (6)
bullet Musik (7)
bullet Pjäsen (7)
bullet Tidskriften (12)
bullet Utställningen (4)
bullet Övrigt (5)


Serier är kul
Sammanflöden: 
Småtrevligt i EU-miljö
Välkommen till Miami, Doktor Leal (De pronto el doctor Leal): 
Jorge Capelán njuter av
Fulheten: 
Fulheten roar och äcklar
En shopaholics bekännelser: 
Lättsmält disneyromantik och konsumtionskritik
Che – Argentinaren : 
En farlig film
Milk: 
Lysande porträtt av gaymartyren Milk
Cass: 
Kläder, kärlek och läktarvåld för fotbollsfansen
Slumdog millionaire: 
En fullkomlig filmupplevelse
Maskerad front – Kalla krigets underrättelse-: 
Odramatisk skildring av något spännande

Backend

Our headlines can be syndicated by using either our rss or text feeds.
news.xml - news.txt




annons



Logga in

Användarnamn:

Lösenord:


Spara mina inställningar



Kultur | Text: Farooq Suhleria | Publicerad lördag 02 september 2006
"Jag står på terrorismens sida"
Mord, kidnappning, terrorism... Begreppen skiftar innebörd beroende på vilka som svarar för handlingarna. Farooq Sulehria skådar en obegriplig dubbelmoral som ökar den globala otryggheten.

Vi anklagas för terrorism:
Om vi vägrar att dö
när Israels bulldozers
sliter upp vårt land
sliter upp vår historia
sliter upp vårt evangelium
sliter upp vår koran
sliter upp våra profeters gravar.
Om detta var vår synd
Skåda då hur skön terrorismen är?

Nizar Qabbani

Den legendariske arabiske poeten Nizar Qabbani tillbringade sina år i landsflykt i Beirut, som så många andra arabiska radikala. Hans högt älskade hustru Balqis al-Rawi dödades en dag av en bomb som hade placerats på Iraks ambassad i Beirut. Balqis var irakiska och bomben hade placerats ut av en antiirakisk grupp.
Qabbani kom aldrig över denna tragedi, och i sin dikt ”Balqis” la han skulden för hennes död på hela arabvärlden. Trots att han hade fått utstå terrorismens fasor skrev han i en av sina sista dikter: ”Jag står på terrorismens sida.” Nej, inte den sanslösa 11 september-typen av terrorism som hade tagit hans hustru ifrån honom. Han identifierade sig snarare med intifadatypen av ”terrorism”, de stenkastande barnen i Gazaremsan. På det sättet vände han denna etikett mot de tyranner som ockuperade andra stater med hjälp av statsterrorism:

Jag står på terrorismens sida
så länge som denna nya världsordning
delas mellan USA och Israel
hälften var
Jag står på Irhabs (terrorismens) sida
så länge denna nya världsordning
hatar lukten av araber


När Israels bulldozers började slita sönder Libanon satte västmedia på nytt igång med att anklaga Hizbollah för ”terrorism”. Men samtidigt som Hizbollah grillades för ”terrorism” firade Israel ironiskt nog 60-årsjubileet av bombningen av hotell King David i Palestina, genomfört av den sionistiska Irgunligan som en del i deras kampanj för att skapa Israel. 92 personer dödades, de flesta civila, varav 17 judar.
Och vem ledde terroristligan Irgun? Just det, Menachem Begin. Samme Begin som hade fått ett pris på sitt huvud: britterna hade satt upp 100 000 pund. Samme Begin som vid två tillfällen var Israels premiärminister. Förutom de överlevande Irgunmedlemmarna var också förre israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu närvarande vid jubileet och sade till pressen:
– Det är mycket viktigt att skilja mellan terrorgrupper och frihetskämpar och mellan terroraktioner och legitima militära aktioner.
Mycket sant.
Just av det skälet rapporterar den amerikanske dagstidningen Christian Science Monitor följande: ”Enligt en undersökning från Beirut Center for Research and Information stöder 87 procent av libaneserna Hizbollahs kamp mot Israel, en ökning med 29 procentenheter från den förra undersökningen i februari. Än mer anmärkningsvärt är stödet till Hizbollahs motstånd från icke-shiitiska grupper. 80 procent av de kristna i undersökningen stödde Hizbollah, 80 procent av druserna och 89 procent av sunnimuslimerna. Libaneserna anklagar inte längre Hizbollah för att ha startat kriget genom att kidnappa israeliska soldater, utan anklagar i stället Israel och USA:”

Just av det skälet meddelar Hassan Nafaa i Kairotidningen Al-Ahram 27 juli: ”Hizbollah är ett sinnestillstånd. Det är föreställningen om motstånd. Och motståndet kommer att stanna kvar, med eller utan Hizbollah, så länge Israel ockuperar vårt land och hanterar oss som de vill. Man kan inte krossa en idé, särskilt inte om det handlar om motstånd. Nationalistiska krafter i Libanon och arabvärlden har ställt upp bakom Hizbollah och gett rörelsen stöd därför att det handlar om en motståndsgrupp, inte för att det är en shiagrupp. (USA verkar inte ha uppfattat att Hizbollah aldrig har använt sig av sekteristisk retorik.) Den allians USA hoppas bilda är bara ett fantasifoster hos en extremistisk och sjuk administration.”
Men det tycks inte spela någon roll vad Libanon anser eller vad en majoritet utanför USA anser. Det är visserligen sant att den globala oförmågan att definiera terrorism gör det ena folkets frihetskämpe till det andra folkets terrorist. Men USA:s dubbelmoral är helt enkelt obegriplig.
”Israel har rätt att försvara sig” (Bush) men Hizbollah bör avväpnas enligt FN:s resolution 1559 (USA har lagt in veto mot mer än 30 resolutioner om Israel).
De ”civila” som dödats i ”Hizbollahräder” eller av ”självmordsbombare” är legitima offer för terrorism. Men de palestinier som höggs till döds i flyktinglägren Sabra och Shatila kan inte definieras som offer för terrorism. När palestinska ministrar hålls som gisslan av Israel är det ”arrestering”, men när palestinier tar krigsfångar blir det ”kidnappning”.
När palestinska aktivister grep en israelisk soldat, Gilad Shalit, vid en armépostering nära Gaza 25 juni beskrevs detta som en kidnappning av BBC, ITV News, The Guardian, Independent och många fler. Mediabevakaren Media Lens mejlade till Guardianjournalisten David Fickling och frågade: ”Varför ”griper” och ”arresterar” israeliska aktivister, medan palestinska aktivister ”kidnappar”? Fickling svarade: ”Det finns en välgrundad skillnad mellan arrestering – en aktion som genomförs av en stat som första steget i en väldefinierad juridisk process – och kidnappning som är en aktion som genomförs av privata individer utan definierat syfte eller rätt till omprövning eller frisläppande.” Media Lens säger: ”Det finns i själva verket ingen ‘väldefinierad juridisk process’ som skyddar de Hamaspolitiker som ‘arresterats’ av israelerna.”

Mord och kidnappning är givetvis terrorism för väst, om inte offren är honduraner som angrips av den CIA-stödda dödsskvadronen Bataljon 316. (Gustavo Alvarez, mannen bakom den skvadronen, anställdes senare som konsult av Pentagon!)
På samma sätt är det inte fråga om terrorism när civila dödas, om offren är haitier och mördaren som leder dödsskvadronerna, Emmanuel Constant, står på CIA:s avlöningslista. Emmanuel Constant erbjöds asyl när Haiti krävde att han skulle utlämnas, samtidigt som Afghanistan bombades tillbaka till stenåldern för att de inte lämnade ut Usama bin Ladin.
Usama bin Ladin borde själv bli tämligen förvirrad eftersom han fick beröm när han krävde att det ”onda” imperiet skulle lämna Afghanistan, men stämplades som terrorist när han krävde att det andra imperiet skulle lämna Saudiarabien.
En ”terrorkomplott” avslöjades för en tid sedan i London. De misstänkta hade tänkt sig att spränga civila flygplan. Man får ju komma ihåg att det var palestinier som uppfann flygkapningen. Att kapa eller spränga flygplan är definitivt utslag av feg terrorism – såvida det inte handlar om ett kubanskt plan och de 73 passagerare som dog inte var från USA och Europa.

Men denna dubbelmoral ökar otryggheten globalt sett. Offren för den USA-sponsrade terrorismen ger igen med individuell terrorism. Den numera avlidne Eqbal Ahmad, känd pakistansk antikrigsaktivist och skribent, varnade med all rätt:
”Använder ni dubbelmoral kommer ni att få betalt i dubbelmoral. Använd den inte. Överse inte med israelisk terror, pakistansk terror, nicaraguansk terror, el salvadoransk terror, samtidigt som ni klagar över afghansk eller palestinsk terror. Det fungerar inte. Försök vara opartiska. En supermakt kan inte stödja terror på ett ställe och förvänta sig att kunna stoppa den på ett annat. Det fungerar inte i denna krympandevärld.”
Översättning:
Gunvor Karlström

...tillbaka.

Render time: 0.1930 second(s). DB queries: 84.