miljarder kronor beräknas aktieutdelningarna till under nästa år, efter att storbolagens vinster och bokslut kan summeras för detta år. 137 miljarder ska jämföras med 620 kronor i månaden till dem som arbetat ihop miljardbeloppen. Där hamnade det senaste medlarbudet för de fackliga organisationer som omfattas av industriavtalet.

Personalen har fått nog

Det är inte bara i Stockholm som Carema har sin verksamhet. I Härnösand finns demens- och äldreboendet Ugglan som drivs av Carema. Där väljer nu flera av de anställda att sluta. De ständiga nedskärningarna har gjort det för slitsamt för personalen, uppger www.ka.se
Personalen vågar inte uttala sig öppet till medierna om hur det förhåller sig på boendet. Anledningen är att de rädda för repressalier.

686

miljoner kronor har riskkapitalbolagens fem högsta chefer tjänat på tre år, visar en granskning som SVD Näringslivs gjort.

Läkare tvingas bort

En läkare slog för ett år sedan larm om vanvården på det numera ökända Koppargården. Läkaren är anställd av Trygghälsa, som har avtal med Stockholms landsting.
Stadsdelsförvaltningen nonchalerade detta och valde att inte göra någonting.
I september detta år slog samma läkare larm igen och läckte uppgifterna till Dagens Nyheter. Då avslöjades vanvården.
Nu har stadsdelsförvaltningen i Hässelby-Vällingsby vaknat och kommit fram till att läkaren måste bort. Anledningen är samarbetssvårigheter, enligt stadsdelförvaltningen,

Så sent som i tisdags denna vecka var det återigen dags för nya protester mot de omfattande och hårt slående åtstramningspaket som Spanien nu genomför.
Det grekiska dramat fortsätter med förnyade protester mot Europiska centralbanken och IMF:s lånediktat som tvingar en stor del, inte bara av den grekiska arbetarklassen utan även en betydande del av medelklassen, på knä.
I Italien genomfördes i tisdags en generalstrejk med omfattande fackliga mobiliseringar från Palermo i söder till industristaden Turin i norr.
Initiativet till generalstrejken hade tagits av den fackliga landsorganisationen CGIL och riktade sig mot den alltmer ifrågasatta och korrumperade regeringen Berlusconi nedskärningar på 400 miljarder kronor. Ett åtstramningspaket som regeringen nu försöker baxa igenom i det italienska parlamentet denna vecka. Ilaria Lani kommer från CGIL:s ungdomsförbund och hon säger till Dagens Nyheter att hon är ”djupt oroad” över att regeringens åtgärder inte stimulerar ekonomin och sysselsättningen.
– Ungdomsarbetslösheten har stigit till rekordnivåer. 30 procent av våra 25-åringar jobbar inte. I Syditalien ligger denna siffra strax under 50 procent, säger Italia Lani. Vid demonstrationen i Rom var en av talarna Susanna Camusso, generalsekreterare i CGIL.
– När man står vid avgrundens brant måste man ta ett steg tillbaka. Det är oacceptabelt och oansvarigt att bara låta arbetare och pensionärer betala för att vår ekonomi stagnerat. Det här är en plan som vårt land inte förtjänar, konstaterade Susanna Camusso.
En institution som helt uppenbart tycker att det italienska folket ”förtjänar” detta är EU-kommissionen som gett tummen upp för Berlusconis åtstramningspaket.
I ett uttalande säger kommissionen att det ”bekräftar beslutsamheten hos italienska myndigheter att möta de överenskomna målen om att minska budgetunderskottet och statsskulden och samtidigt bidrar det till att hantera de djupt rotade strukturella svagheterna hos den italienska ekonomin” skriver AFP.

Kjell Pettersson

På ett extrainkallat riksdagsmöte lyckades alltså de Rödgröna tillsammans med Sverigedemokraterna att få igenom ett beslut om två ändringar i sjukförsäkringsreglerna, trots att regeringen verkar ha gjort vad den kunnat för att förhala processen. Vinsten, om man nu kan kalla det så, var marginell. Omröstningen slutade med 140 röster för och 139 emot.
Men vad innebär då ändringarna rent konkret för de drabbade? Internationalen ringer upp Christer Hogstedt som förutom att vara professor emeritus vid Folkhälsoinstitutet är aktiv i Nätverket Gemensam Välfärd. Han ger en klar och tydlig bild av de två förbättringar som finns att vänta:
– För de sjukförsäkrade betyder förslaget att de nollklassade får en ersättning och slipper gå till socialbyrån. Det betyder också att de sjukskrivna prövas på ett vettigare sätt, inte mot de förutsättningar som eventuellt skulle kunna finnas, utan den sociala situation och den utbildning de har.
Nollklassade får alltså ersättning i nivå med den tidigare tidsbegränsade sjukersättningen och de sjukskrivna prövas mot en ”normal arbetsmarknad”, det sistnämnda är något som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) har uttryckt oro för eftersom han tror att det kan riskera framgången regeringen tycker sig ha haft med dem som kommer tillbaka till arbete efter sjukskrivning.

Viktigaste frågan olöst
Christer Hogstedt menar att det självfallet är positivt att några av de krav som Gemensam Välfärd ställt upp nu har blivit genomförda, samtidigt poängterar han att den viktigaste frågan återstår:
– Frågan om utförsäkringen och dessa stupstocksdatum har inte gått igenom. Den var uppe till diskussion, men i det fallet fick inte oppositionen stöd från Sverigedemokraterna. Den största frågan är alltså fortfarande olöst.
Eftersom regeringen tydligen inte behöver följa riksdagens beslut tror Christer Hogstedt att det först och främst kommer att bli en utredning om vad kostnaderna blir om förslaget träder i kraft; kommentarerna på resultatet av en sådan utredning kan antas komma i samband med höstbudgeten, enligt honom.

Emma Lundström
emma@internationalen.se

Andreas Malm, Åsa Linderborg, Mattias Gardell Per Wirtén och Peter Weiderud, ledare för Broderskapsrörelsen nämndes i artikeln.
Sekularismen är förutsättningen för demokrati, skriver Suhonen, och anser att ”den postkoloniala vänstern” har misslyckats med att samtidigt kämpa för muslimers rätt och att ta avstånd från religioners odemokratiska sidor.

Suhonen skrev bland annat:
”Jag menar, att vänstern inte hade tillräckligt bra svar på de svåra civilisatoriska frågor som denna brännande tid ställt oss inför. …vänstern hade överseende med allt. En viktig förklaring, är vänsterns avsaknad av klassanalys.”
Och:
”Man måste göra en distinktion mellan muslimers religionsfrihet och rätt att leva sina liv i Sverige och ett vurmande för islam som trosuppfattning (eller vilken annan som helst).”

I Studio Ett i P1, 25 februari, drabbade Suhonen sedan samman med Andreas Malm i denna fråga. Så här lät det bland annat i P1:
Malm: … jag vet inte vem Daniel Suhonen fäktar emot, för jag känner ingen vänstermänniska som inte vill ha ett sekulärt samhälle. Jag vet inte vilken vänstermänniska, om jag eller Åsa Linderborg eller Mattias Gardell eller någon annan tycker det är bra med sharia i Nigeria … Men den vänster du utmålar som tycker om sharia-lagar och vill införa islamisk stat, det existerar ju inte. Vi är för ett sekulärt samhälle, men vi ser den accelererande galopperande islamofobin i Europa som ett akut samhällsproblem som man inte kan låtsas inte finns. …

Suhonen: …Här har vi haft den här kampen då, där kampen stått, tycker jag, mellan en fruktansvärt reaktionärt nationalistisk nyliberal höger – det är samma globalt – där man för kamp mot arbetarklassen. Den arbetarklassen är liksom du vet också väldigt mycket en mångkulturell arbetarklass, och det som händer är att vi har förlorat kampen mot främlingsfientligheten, vi har förlorat kampen om klassorganiseringen, där klassamhället nu förstärks, och vi har så att säga förlorat initiativet i debatten och begreppet sekularism till högern. Jag vill inte att Dilsa Demirbag-Sten ska äga sekulariteten. Den vill jag att vänstern ska äga. Då måste vi försvara den. …

Malm: Det finns något patetiskt i den här artikeln också, och det är att Daniel Suhonen, som socialdemokrat, går ut och predikar klasskamp för oss revolutionära marxister som tillhör den radikala vänstern och som försökt bedriva faktisk, konkret klasskamp under väldigt lång tid, medan det parti som Daniel Suhonen företräder har försökt lägga en död hand på all klasskamp och införa klassamarbete som den grundläggande principen i all politik under det senaste halvseklet. Låt oss ta ett konkret exempel: Det pratas om Volvo just nu och om hur mycket jobb som flyttas från Sverige till Kina och hur hotad den svenska bilindustrin är. Mina kamrater på golvet i Volvo har fört en kamp för att göra fackföreningarna till klasskamporganisationer. Dina partikamrater har motarbetat dom i decennier. Du representerar ett klassamarbetsparti och kommer och mästrar upp mig och andra för att vi ska ägna oss åt klasskamp.”

Malm återkom i Aftonbladet 1 mars med ”En åldrad vänster i otakt med Tahrir”.

Hela debatten kan läsas i utskrift, bland annat på socialistiskapartiet.se

KP

Dagens Arbete har gått igenom samtliga AD:s domar mellan 2005 och 2009. I de så kallade A-målen som tas upp direkt i AD till skillnad från B-målen som överklagats från tingsrätten, vinner facket bara hälften så ofta som arbetsgivarna.

Speciellt en rotel är fruktad av de fackliga organisationerna. I rotel 4 hos Inger Åkerlund vinner facken bara vart sjätte mål (17 procent).

- När vi ser att mål hamnar där försöker vi få till en förlikning, kommenterar Tommy Andersson, avtalssekreterare hos GS, Facket för Skogs, Trä och Grafisk bransch.