Vinnare på detta är givetvis bankerna som lånar ut pengar till hög ränta och andra avgifter. Under de senaste åren, i samband med att den ekonomiska krisen blivit djupare, djupare och djupare, har det från flera håll varnats för överbelåning och för risken med att ha för litet eget kapital. Ändå rullar allting på som vanligt i Sverige. Lånebördan ökar. Bara under september, när den europeiska krisen nådde en ny mörk kulmen, ökade lånen till bostäder med cirka 6 procent. Låntagarna är med andra ord fångar på de fyra storbankernas befästa fort.

Vad som kommer att hända om arbetslösheten stiger än mer och de svenska löntagarna dras med i det europeiska marknadsmoraset, och inte längre har möjlighet att amortera av sina lån, framkallar rysningar. Sker detta kommer medelklassen att dras ner i samma ekonomiska stålbad som alla de arbetare och låginkomsttagare som fått betala för den djupa krisen för två år sedan. Speciellt som deras belånade bostadsrätter i så fall kommer att sjunka dramatiskt i värde. Enligt de fakta som Rapport presenterar framgår att Sverige historiskt sett under 1990-talet haft ett relativt högt sparande och en låg skuldsättning. Så kom då de politiska besluten i mitten av 80-talet då den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt att avreglera kredit- och valutamarknaderna. Detta tillsammans med övervinsterna inom industrin satte fart på spekulationsbrasan och de vidlyftiga fastighetsaffärerna. På bankernas reklam kunde man läsa direkta uppmaningar om att ”låna hos oss”. Bubblan sprack. Men lånen fanns kvar. Löntagarna hade gått från att vara löntagare till att bli låntagare.

Utvecklingen ser kort ut så här. År 1970 hade hushållen, enligt SCB, lån motsvarande 77 procent av årsinkomsten. Det andra kvartalet i år var skulderna 162 procent av årsinkomsten. Det betyder att en familj med årsinkomst på 600 000 kronor i dag har skulder på närmare en miljon kronor. För 40 år sedan hade en familj med samma årsinkomst skulder på cirka 460 000 kronor, uppger SVT:s rapport.

Göran Persson myntade en gång under den hårdhänta budgetsaneringens tid uttrycket att ”den som är satt i skuld är inte fri”. Under Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts regeringstid har alla de som har bolån blivit ”ofriare än på länge”.

Också Roger Mogert, oppositionsborgarråd (S) i Stockholm, vill ha en stor granskning av hela Caremas verksamhet i Stockholm, och ifrågasätter om man överhuvudtaget ska anlita vinstdrivande företag, skriver Kommunalarbetaren.
Uppgifterna om vanvård och brist på resurser har särskilt gällt två äldreboenden i Stockholmstrakten, Koppargården i Vällingby och Tallbohov i Järfälla.
Dagens Nyheter har granskat vårdskandalerna i Stockholm den senaste tiden, och berättar om förhållandena på Koppargården: undernäring, fallolyckor, onödiga amputationer och ett dödsfall på grund av ett illa skött sår. Socialstyrelsen har fått ett yttrande från ansvarig läkare som bedömer att hälften av de boende riskerar skada, enligt DN, som tillägger att Stockholms kommunstyrelse kommer att bryta avtalet med Carema om driften av Koppargården.
Också personal från Tallbohov börjar berätta för DN: det saknas ofta tvål, toalettpapper, handsprit och liknande, brister fick inte dokumenteras enligt order från ledningen, en boende fick sova på golvet när en säng gick sönder.
Stockholms stad kommer också att säga upp Caremas avtal om Koppargården. Och Carema Cares vd Carl Gyllfors måste ta itu med det förlorade förtroendet
– Stockholm är en stor kund och ”vi har ett varumärke som är skadat”, säger Gyllfors till DN.
Efter nyhetsrapporteringen kom debatten. 3 november diskuterades DN:s granskning i SVT. Äldreminister Maria Larsson sa då:
– Anställda måste visa civilkurage.
Med i programmet var också Nejad Khadiri, och han blev av med jobbet när han påpekade brister i hemtjänsten.

Därefter gick Ewa Samuelsson (KD), biträdande socialborgarråd i Stockholm, och Göran Fredriksson, ordförande för Vårdföretagarna ut i Aftonbladet debatt (”Sparka den som blundar för vanvård”). ”Den som med öppna ögon låter vanvård passera ska inte ha jobbet kvar”, skriver i stället dessa båda.
På DN debatt skriver Joakim Larsson (M), äldreborgarråd i Stockholms stad, att ”nu ska vi göra allt för att förhindra att äldre far illa”. Uppföljning, tillsyn och kontroll handlar det om.
Nej, ”hårdare kontroller löser inte problemen i äldreomsorgen”, svarar Lars Ohly (V) och Ann-Margarethe Livh, gruppledare för V i Stockholms stad, på samma debattplats:
– I en fungerande marknadsekonomi så går det bra för ett företag som gör en produkt med hög kvalitet som många vill ha. Men inom svensk äldreomsorg fungerar det tvärtom. Ju färre anställda, ju billigare mat och ju kortare promenader, desto mer pengar tjänar företaget som driver äldreomsorgen.
– Så här kan vi inte ha det. Den välfärd som vi alla behöver ska vi äga och driva tillsammans..

Gunvor Karlström

Efter de senaste turerna i den moderata historieförfalskningen står det helt klart att det svenska skolsystemet har varit och är inne i djup och omfattande kris. I första hand i ämnet historia. Om nu Jan Björklund har till uppgift att rycka upp den svenska skolan behöver han inte gå långt. Det räcker med ett besök i den moderata riksdagsgruppen och på partikansliet i Gamla Stan i Stockholm.
Med sig kan han ha en minneslista att dela ut till nämnda grupper.
På den står det ett antal årtal som förklarar vad M varit för och emot. En liten lathund för ett parti som först ger sken att vara ett arbetarparti och nu försöker att sno den historia och alla de krav som arbetarklassen kämpat för och som både de gamla och ”nya” moderaterna varit emot. Eller som Ann-Charlotte Altstadt skriver i Aftonbladet Kultur 29 oktober. ”Den välfärdsstat som tidigare attackerats med grova glåpord och uppenbar lögner, erövras nu och görs moderat”.

Kjell Pettersson

Så här ser den verkliga historiken ut:
1904-1918: Nej till allmän rösträtt.
1919. Nej till kvinnlig rösträtt.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff.
1934: Nej till a-kassa.
1946: Nej till allmän sjukförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1970: Nej till 40-timmarsvecka.
1974: Nej till fri abort.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.
2006: Nej till upprustning av den offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Källa: Aftonbladet 25 oktober

Sten Ljunggren har en bunt med diagram med sig. Han förklarar pedagogiskt hur börserna fungerar, varför ett samhälle inte kan spara till pensionerna, och om den senaste tidens bräckliga och kaotiska svängningar…
Fram till cirka 1980 delade svenska börsen ut väldigt mycket pengar och det var hög utdelning, men det var mycket få som ägde aktier. Efter 1980 blev utdelningarna lägre, och ingen blev rik på utdelningar, däremot på värdestegringar.
Sen kom den kaotiska perioden, från slutet av 90-talet. Börsens feberkurva steg till alphöga höjder och dök i lika förskräckande dalar. Bankernas svindlande övervinster fyllde på spekulationerna.
Men den riktigt spännande delen handlade om spekulationsbomben,
– Inte spekulationsbubbla, spekulationsbomb, understryker Sten Ljunggren.

Ja, vad är det som bygger upp den spekulationsbomb som hotar oss alla? Vi känner igen alltihop. Det är vår vardag de senaste årtiondena.
– Det är privatiseringen av pensionerna, säger Sten Ljunggren, och tron att man kan spara sig till en pension.
- Och sedan privatiseringen av den offentliga verksamheten.
– Och sedan ökade vinster och minskade löner, vilket leder till att oerhört mycket pengar skjutsas in i spekulationer – inte används till investeringar.
– Och ökade löneklyftor. Vi är, efter ett mellanspel med mindre klyftor, tillbaka i den situation som rådde när jag föddes, kring 1950, säger Sten Ljunggren.

Allt detta låter som alla de artiklar vi har läst i dagstidningarna år ut och år in. Om vi också har läst affärstidningar och ekonomibilagor känner vi också igen de två sista faktorerna, globaliseringen av kreditmarknaderna och avregleringen av kreditmarknaderna. Fast kanske ändå inte. Affärstidningarna har inte precis ansträngt sig för att förklara hur dessa åtgärder verkligen har påverkat våra liv. Kanske de inte riktigt förstod det själva?
Visst förekommer rop på återreglering av kreditmarknaden. Somliga har insett att saker håller på att gå lite på tok… Men nej.
– En återreglering hjälper inte, säger Sten Ljunggren bestämt.
– Om ingenting görs åt de andra faktorerna som laddar bomben.
Det låter helt rimligt. Men vem skulle vilja föreslå minskade vinster och ökade löner, minskade löneklyftor, återkommunalisering och förstatligande av post och banker och järnvägar och skolor och allt annat i den offentliga sektorn… och att ta tillbaka pensionspengarna från börsspekulationerna? Bra idé men politiskt omöjligt i dag, skulle Sten Ljunggren säga.
Han förklarade mycket noga varför det inte går för ett samhälle att spara till kommande pensioner, och varför Norge, som sparat miljarder av oljepengar till just detta, kommer att råka ut för en obehaglig överraskning. Men för att förstå dessa sammanhang riktigt bra behöver man säkerligen Ekonomihandboken som Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg nyss gett ut en ny och reviderad upplaga av… och där alla de diagram som Sten Ljunggren visade upp snällt ligger stilla på sidorna så att man hinner studera dem och förhoppningsvis fatta dem. (De är mycket pedagogiska, men många.)

Detta var vad Sten Ljunggren berättade för oss, bland mycket annat, och det var kunnigt och pedagogiskt och trevligt, och ändå gav det en kuslig känsla.
– Visst kommer spekulationsbomben att spricka, säger Sten.
– Antingen med en pysning eller med en smäll. Och när det blir kan vi inte veta. Bara att det blir.
Gunvor Karlström

Under de senaste tio åren har landstingen ökat sina köp av vård från privata vårdbolag med 100 procent, men det råder helt uppenbart delade meningar om hur mycket det köps för av skattepengarna.
Av landstingens siffror framgår att de köpte vård från den privata sektorn för 18 miljarder kronor under 2009. Vårdbolagen uppger istället 25,4 miljarder. Så frågan är: var är de sju miljarderna som fattas? Det kan väl inte vara så illa att landstingspolitikerna i ”en av världens mest oreglerade marknader” inte har koll på vad offentlig vård kostar och hur mycket pengar de lämpar över till riskkapitalisterna inom vården? I så fall är det en vårdskandal som får Juholts hyresaffär att blekna.
På Statistiska Centralbyrån, SB; som sammanställer vårdkostnaderna kliar man sig i huvudet och säger att man ser allvarligt på detta.
– Vi är väldigt besvärade av det här. När differensen uppstod 2008 trodde vi att det var något tillfälligt, men så är det uppenbarligen inte. I dag är vi osäkra på vilken av summorna som är rätt, säger Hans Björklund på SCB till Dagens Industri.
Kjell Pettersson

Enligt en enkät från solidaritetsorganisationen Latinamerikagrupperna är även de svenska riksdagspartierna öppna för att satsa mer på detta slags jordbruk i utvecklingsländerna.
I till exempel Latinamerika breder sojaodlingar för djurfoder, sockerrörsplantager för etanol och eukalyptusodlingar för pappersproduktion ut sig över enorma arealer. Jordbruket är högteknologiskt, grödorna är ofta genmodifierade och stora mängder giftiga bekämpningsmedel sprids ut över markerna. Samtidigt bor det runt dessa plantager människor utan varken mark att odla eller mat att äta. På detta sätt prioriteras billiga exportgrödor till Europa och Asien framför alla människors rätt till mat. Detta är något som bland andra Latinamerikagrupperna arbetar aktivt med för att stoppa, och här är det småskaliga ekologiska jordbruket ett attraktivt alternativ till de gigantiska miljöförstörande och matbristskapande plantagerna.
Vid sidan av dessa mer permanenta miljö- och fattigdomsproblem utspelas just nu en mänsklig katastrof på Afrikas horn. Närmare 12 miljoner människor hotas av svält på grund av torka och politiska konflikter och tusentals barn dör varje vecka av näringsbrist. Svältkatastrofen på Afrikas horn beskrivs av FN som den värsta på 60 år och de hårdast drabbade länderna är Etiopien, Somalia och Kenya.

Svältens orsaker…
Enligt en artikel på nyhetssajten Newsmill, av Mohamed Hussein (aktivist för mänskliga rättigheter i Östafrika) finns det fyra huvudorsaker till svälten. Den första och viktigaste handlar om de politiska konflikterna på Afrikas horn samt avsaknaden av politisk vilja att lösa problemen. Den andra viktiga orsaken är klimatförändringarna som rubbar den ekologiska balansen. Den tredje orsaken kan vara de dramatiska prisökningarna på livsmedel, menar artikelförfattaren, och den fjärde och sista huvudorsaken kan vara den dramatiska ökningen av antalet människor och djur i området, vilket ödelagt stora landområden.

…och lösningar
Men det finns lösningar på detta katastrofala problem. En viktig del är att lösa de långvariga politiska konflikterna på Afrikas horn, enligt artikelförfattaren på Newsmill. En annan är att genomföra omfattande investeringar i området: att låta nomader bli bofasta, att öka antalet vattenkällor samt att minska den snabba ökenspridningen, enligt samma författare.
Ytterligare en viktig åtgärd för att komma tillrätta med hungerproblemen i världen är att satsa på småskaliga ekologiska jordbruk. Det slås fast i en FN-rapport som offentliggjordes tidigare i år. FN:s specielle rapportör om rätten till mat, Oliver de Schutter, hävdar i rapporten att vi med det storskaliga jordbruket slagit in på fel väg.
– Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringarna genom industriellt jordbruk på stora plantager, hävdar han enligt ett pressmeddelande från solidaritetsföreningen Latinamerikagrupperna. Rapporten heter ”Agroekologi och rätten till mat” och enligt den ligger lösningen i att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och öka deras inkomster så att de kan bidra till utvecklingen på landsbygden. Detta är ett sätt att komma tillrätta med världssvälten och ett led i att stoppa klimatförändringarna, enligt rapporten.

Svenska riksdagspartier positiva
Även de svenska riksdagspartierna är relativt eniga när det gäller ett ökat stöd för det småskaliga jordbruket. Detta visar en enkätundersökning som genomförts av organisationen Latinamerikagrupperna. Alla partier utom Sverigedemokraterna svarade på enkäten. Organisationen skriver: ”Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarar entydigt ja på frågan om de vill se ett ökat utvecklingsbistånd till det småskaliga jordbruket i fattiga länder. Bara Moderaterna svarar nej. Socialdemokraterna vill ”stödja ett hållbart jordbruk som kan ta sig an både miljömässiga utmaningar och livsmedelstrygghet”. Och samtliga partier svarar i enkäten att ”frågor som rör biologisk mångfald ska tas upp i handelsförhandlingar mellan EU och andra länder”.”
– Nu är det upp till bevis för Sveriges regering och politiker, säger Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna.
– För att skapa en hållbar värld utan hunger måste vi – precis som FN slår fast – satsa på det småskaliga och ekologiska jordbruket. Det handlar om mer biståndsmedel, men även handelspolitiken måste ses över. Sverige bör också se till att EU lyfter frågorna om biologisk mångfald och försiktighetsprincipen för jordbruksgifter i handelsförhandlingarna som nu pågår mellan EU och Sydamerika, säger han i organisationens pressmeddelande.

Liza Ahnland
liza@internationalen.se

Minskad flodavrinning och infiltration av grundvattenreservoarer kring Medelhavet och i halvtorra områden i Nord och Sydamerka, Australien och södra Afrika kommer att leda till vattenbrist i dessa områden. I Asien kommer även stora landarealer som är beroende av snösmältning och glaciärer för sin vattenförsörjning att påverkas. Samtidigt riskerar tätbefolkade floddeltan att drabbas av minskade vattenflöden, ökad salthalt och stigande havsnivåer.
Dessa är några av konsekvenserna som beskrivs i FAO:s senaste rapport om klimatförändringen, vatten och tryggad livsmedelsförsörjning. Andra konsekvenser som beskrivs i rapporten är bland annat att vi kommer att få ett snabbare vattenkretslopp i världen beroende på att stigande temperaturer ökar avdunstningen från land och hav. I tropiska områden och på högre breddgrader kommer nederbörden att öka medan den kommer att minska i redan halvtorra och mellantorra områden samt i de inre delarna av stora kontinenter.

Fattiga drabbas hårdast
Författarna till rapporten menar att det behövs planering inför en ökad frekvens av torka och översvämningar i framtiden, men att dessa tecken redan syns i områden som i dagsläget lider av vattenbrist. Rapporten visar också att mer av det tillgängliga grundvattnet förväntas tas i anspråk av jordbrukarna för att dämpa en möjlig produktionsminskning.
Ungefär 40 procent av världens bevattning kommer ifrån glaciärtäcken. När dessa minskar i storlek påverkas så småningom mängden marknära vatten vilket används i jordbruket i viktiga produktionsområden. I nordliga tempererade områden kommer odlingssäsongen att förlängas medan den på så gott som alla andra platser kommer att kortas som en följd av stigande temperaturer.
”Både försörjningsmöjligheterna på landsbygden och livsmedelsförsörjningen för stadsbor är i farozonen. Men de fattiga på landsbygden, som är de mest utsatta, kommer troligtvis att drabbas hårdast.” Detta hävdar Alexander Mueller, undergeneraldirektör för FAO:s avdelning för naturresurser.

Åtgärder
Nationella beslutsfattare, regionala och lokala vattenmyndigheter och enskilda jordbrukare måste alla vidta åtgärder för att möta dessa utmaningar, menar författarna till rapporten. Effektiva system för vattenanvändningsberäkningar måste införas, vilket innebär noggrannare mätningar för att uppskatta försörjning, transport och flöden av vatten. På det här sättet underlättas beslut om hur vattenresurser bör skötas och användas under olika förhållanden.
”Beräkningar av vattenanvändning i de flesta låginkomstländerna är mycket begränsad och fördelningen av resurser är icke-existerande, ovetenskaplig eller dåligt utvecklad. Att hjälpa låginkomstländer att få till stånd ett bra arbetssätt för att beräkna sin vattenanvändning och att utveckla stabila men samtidigt flexibla system för fördelningen av vattenresurser är av högsta prioritet,” hävdar författarna.
Åtgärder som jordbrukarna själva kan vidta är bland annat att förändra sina odlingsmönster och metoder för att möjliggöra tidigare eller senare sådd, minska vattenanvändningen samt optimera sin bevattning. För att bättre kunna utnyttja den tillgängliga markfuktigheten skulle man till exempel kunna plantera grödor med djupgående rötter. Något annat som verkar lovande är att övergå till ett blandat trädjordbrukssytem. Dessa system kan fungera som kolsänkor genom att binda kol. Andra fördelar är att träden ger skugga, vilket sänker temperaturen och minskar avdunstningen. De ger även skydd mot vind samt bevarar den vattenhållande förmågan.

Ekonomisk fråga
Men FAO:s rapport betonar också att det finns problem med att införa dessa åtgärder eftersom de kräver ekonomiska insatser, vilket oftast saknas speciellt hos småjordbrukarna i låginkomstländer: ”Storleken på lantbruket och tillgång till kapital sätter gränserna för omställningens utsträckning och förändringen på gårdsnivå.” Rapporten varnar för att skördarna på många lantbruk i låginkomstländerna redan idag ligger långt under den egentliga potentialen utifrån jordbruks- och klimatmöjligheter.
Även kunskap när det gäller hur klimatförändringen påverkar vattentillgänglighet och vattenkvalitet saknas på många håll på regional nivå, enligt rapporten. ”Bättre precision och fokus krävs för att förstå karaktären, omfattningen och området för klimatförändringens påverkan på jordbrukets vattentillgång i låginkomständerna. Att kartlägga sårbarheten är centralt på både nationell och regional nivå,” menar författarna till FAO:s rapport.

Liza Ahnland
liza@internationalen.e

Högerregeringen gör ingenting för att rädda jobben, än mindre för att förstatliga fabriken under samhällets kontroll för att på sikt ställa om produktionen. Detta därför att statligt ägande inte stämmer med dess politiska ideologi.
Följaktligen bryr den sig inte heller om att Saabs underleverantörer också faller om Saab i Trollhättan går under.
Tecken på det finns redan. Lear Corporation i Trollhättan tillverkar stolar, baksäten och innertak till Saab.
Efter sju veckors produktionsstopp på grund av att produktionen på Saab stått stilla varslas nu samtliga 111 arbetare och 52 tjänstemän om avsked.
Sammanlagt har 558 personer, enligt www.dagensarbete.se, anställda av fordonsindustrins underleverantörer i Sverige varslats sedan mars. Merparten har en koppling till Saab.
Förutom de 163 vid Lear, 35 personer vid Terminal T i Trollhättan, 50 vid Plastal i Simrishamn, 220 vid IAC i Skara och slutligen 13 personer vid Lernia Bemanning.
Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

Tvingas skuldsätta sig
Fram till slutet av 1900-talet hade över två tredjedelar av världens bönder tillgång till en variation av gratis utsäde och växter, något som utgjorde själva grunden för deras försörjning. Under de senaste årtiondena har dock flertalet länder anslutit sig till handelsvillkor som negligerar bönders och ursprungsfolks rätt till en mångfald av fröer och växter.
Marknadsandelen uppgår till över 60 procent av den globala handeln för det dussintal multinationella företag som idag dominerar utsädesmarknaden. FIAN menar att patent på växter och frösorter är förödande för småbönderna eftersom det gör dem beroende av kommersialiserat utsäde, vilket genom ständigt ökande priser ofta leder till att de tvingas skuldsätta sig. ”Världens livsmedelsförsörjning och bevarandet av den biologiska mångfalden får inte styras av privata marknadsintressen”, skriver organisationen.

Men den avgörande faktorn för det troliga nederlaget för Obamas demokrater i nästa veckas val är den ekonomiska krisens djupa effekter i det amerikanska samhället. Miljontals jobb har försvunnit i den amerikanska industrin på globaliseringens altare. Den så omtalade ”amerikanska medelklassen”, det vill säga arbetare med bra betalda jobb och trygga socialförsäkringar, har under det nya seklets ingång fått sina framtidsdrömmar krossade. Den ekonomiska krisen flåsar dem i nacken, och miljoner bland dem upplever för första gången arbetslöshet och risken att bli fattig.
Det är inte frukterna av Obamas ekonomiska politik, men det är han och hans demokrater som kommer att få stå för räkningen. Speciellt eftersom det var Obama som ställde upp med de hundratals miljarder som användes till att rädda storbankernas ägare, samtidigt som han varit oförmögen och ovillig att satsa lika mycket på att rädda jobb och skapa jobb.

USA:s statistiska centralbyrå, US Census Bureau, publicerade nyligen sin årliga rapport över de amerikanska hushållens ekonomiska situation. Det är sannerligen ingen trevlig läsning för demokraterna så här strax före nyvalen.
Rapporten visar att det nya seklets första årtionde förtjänar titeln ”det förlorade decenniet”. Det finns i stort sett inte en enda ljusglimt som byrån kan peka på. Fattigdomen har nått rekordnivåer och arbetslösheten gått upp snabbare än någonsin.
Census Bureau visar att för första gången på 30 år har den reala medianinkomsten för hushållen minskat. Toppen nåddes 1999 och sedan dess bar det av utför. Mellan 2008 och 2009 minskade till och med den nominella inkomsten, det vill säga inkomsten innan justering för inflationen. I tabellen nedan ser vi hur alla familjers realinkomster utvecklats sedan 1979.

Benny Åsman
intis@internationalen.se