Internationalen

Massarbetslöshet: Saker och ting måste kallas vid sitt rätta namn: Vad säger man om politiker som kallar sig ”Sveriges enda arbetarparti”, stoltserar med ”arbetslinjen” och påstår sig stå för ”allmänintresset” under slagordet ”Alla tillsammans” när verkligheten ser ut så här?

Kommunaliseringen av skolan 1991 utgör en av de mest förödande försämringarna för skolan under de senaste åren. Därmed inleddes, med socialdemokraternas Göran Persson i spetsen, en lång rad av nedskärningar.

Den 19 september är det dags. Då finns chansen att rösta bort regeringen Reinfeldt och sätta punkt för fyra års högerstyre. För bara några månader sedan en valutgång som föreföll närmast given. Reaktionerna mot massarbetslöshet, utförsäkringar, social nedrustning och ökade klyftor pekade mot regeringsskifte. Vem ville väl ha fortsatt nedmontering av välfärden? Tills kampanjmaskinerierna drog i gång. Med alla stora tidningar på sin sida, massiv support från det privata näringslivet och välsignelse från internationella marknadsorgan tycks högeralliansen ha vänt på oddsen. Till orsakerna hör också förstås, pengar.

Om man betraktar ”muslimer” och ”Västerlandet” med hjälp av resonemanget i Civilisationernas kamp, tycks båda vara homogena, intellektuellt enhetliga företeelser. De dominerande media vill få oss att tro att båda dessa stridande parter handlar och reagerar gemensamt. Alltså är burkan ”den muslimska frågan” i alla debatter. Och principerna om jämlikhet och lika rättigheter presenteras däremot som ”Västerlandets” monopol.

En valrörelse där blocken trasslar in sig i varann, där personförföljelse och fula påhopp börjar bli rutin, där utgången just nu verkar given. En valrörelse med en självsäker höger och en opposition som fortfarande famlar efter det rätta greppet på väljarna. Kjell Pettersson ser en valrörelse där visionerna saknas och där glöden aldrig vill ta fart. Men drar ändå slutsatsen att det är dags att samlas vid valurnorna och rösta bort högern.

Skolan är den viktigaste frågan i valet, anser väljarna, enligt en undersökning nyligen. Märkligt nog kom den på första plats bland väljare inom båda blocken, före arbetslöshet, vård, omsorg, ekonomi. Undersökningen gjordes i juni, och sedan dess har det kommit rader av utspel kring skolan. Regeringen har också länge utlovat en ny läroplan, skriver Alex Fuentes, som har lång erfarenhet av arbetet inom skolan. Här berättar han om den svenska skolans långa och slingrande väg från läroplan till läroplan. Ska den nya läroplanen ge oss en skola som handlar om EU:s ”nyckelkompetenser”, så att Sverige ska kunna konkurrera ”på den globala marknaden”?

Fyra veckor före valet tittar Kjell Pettersson på de nya Moderaterna. Partiet med självsäkerhet och segervittring. Ett farligt parti, anser han, ett parti som gör allt för att spela ut dem som har arbete mot dem som inte har det. Och idag försöker framstå som ”det enda arbetarpartiet”.

Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numera. I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 Nato/Isaf-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukush’ svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.