Ledare

Vi måste bryta rasismparadoxen!

Ledaren # 7 2020 ▶ Det räcker inte med avslöjanden ▶ Rasismen är en kraft i samhället ▶ Bekämpas genom solidaritet Om det är någonting som…


Varför är Sanders så viktig?

Ledaren # 6 2020 ▶ Se bortom person och program ▶ Motståndarnas svar visar potentialen ▶ Öppnar ett gap i politiska ordningen I vår personfixerade tid…


Vårdkaoset skrämmer oss in i nyliberalismen

Det är fruktansvärt att läsa alla vittnesmål om den systematiska överbelastningen av Stockholms akutmottagningar, om hur illa människor far som arbetar där eller har oturen att komma dit som patienter. Nästan lika provocerande var det att ta del av hur sjukhus i höstas försattes i stabsläge på grund av upphandlingsregler som tvingade regioner att lita till oseriösa underleverantörer för leveranser av bokstavligen livsnödvändig utrustning. Men vad som gör vanskötseln av den svenska sjukvården så mycket mer upprörande är att det görs, inte främst på grund av inkompetens eller byråkratisk fyrkantighet, utan med systemisk medvetenhet.


Klimatrörelsen har tvingat EU att agera

EU lanserade nyligen sitt nya klimatomställningsprogram som fått det trendkänsliga namnet Green Deal och som innehåller det lika trendkänsligt döpta Just Transition Mechanism; en mekanism för rättvis omställning. Med det språkbruket anknyter EU till den växande mobiliseringen runt en Green New Deal och rättvis omställning, som samlar liberala och vänsterorienterade tänkare och aktivister.


Sjöstedts sista gärning

Ledaren # 3 2020 ▶ Välfärdskrisen är skapad av politiker ▶ Farligt schackrande från Vänsterpartiet ▶ Bryt parlamentarismens bojor   Vi befinner oss i en tid…


Forskningen har blivit samhällsomstörtande

Sverige har under modern tid alltid varit ett västorienterat land. Eller mer specifikt; från den stunden det började bli tydligt att axelmakterna skulle förlora andra världskriget har det egentligen aldrig rått någon tvekan om vilket maktblock Sverige skall räknas till. Så var det under åren då USA tagit hem sin ambassadör från Stockholm och så är det förstås idag när Sverige tycks ha släppt varje ambition om att föra en egen utrikespolitik.



Hur högerpopulismen blev samförståndsandans spöke

Det är något märkligt med vår tids högerpopulism. Alltid kläs den i förklaringar som berättar om folkets finger mot etablissemanget, globaliseringens förlorare som gör sin röst hörd. Ändå är det ledarfigurer som kommer rätt ur samma etablissemang som skall förkroppsliga detta ”fuck you” – och de gör det oftast på de mest nyliberala ekonomiska program som går att hitta. När du läser detta så är det fullt möjligt att Boris Johnson, en man som i alla bemärkelser utom möjligen valet av frisyr förkroppsligar eliten, blivit vald som ”folkets man” mot ”maktens Bryssel”.


Konferensen kan fly Chile men inte verkligheten

I sista sekund beslutades att det är i Madrid skall det gå av stapeln, det senaste i raden av FN:s klimatkonferens, numrerade efter antalet misslyckanden de utgör. Med tanke på hur utvecklingen går i rakt motsatt riktning från varje uppsatt mål så är det kanske mer fruktbart att vända på perspektiven och betrakta COP som 25 framgångar för världens stater att slippa undan några som helst klimatåtaganden.


Utsikten från Overton-fönstret

När populister tänker politik står kampen om att förskjuta det så kallade Overton-fönstret. Begreppet används för att fånga in vilken politisk retorik som går att använda i det offentliga samtalet utan att stämplas som för extrem eller politiskt irrelevant. I Sverige kan vi tydligt se hur Overton-fönstret förskjutits, så till den grad att den som idag pratar om socioekonomiska faktorer bakom gängbrottslighet i princip dömt ut sig själv från den breda debatten.