Ledare

1,4 miljoner palestinier har tvingats söderut för att undgå Israels flygattacker, varefter regimen Netanyahu ändå utvidgat sina bombmattor över hela Gaza. Bristen på mat, vatten, bränsle och medicin är skriande, men Israel tillåter endast att en bråkdel av den nödvändiga hjälpen når fram till befolkningen. Den israeliska regimens agerande utgör ett brott mot mänskligheten.

Ett första steg är att göra motståndare eller misshagliga till ”de andra”, opersonliga främlingar, mer eller mindre avmänskligade. Nästa steg är bortträngning, utestängning och demonisering, att hindra beblandning och inte längre se varandra som människor. Till detta kommer våld och förtryck som bygger avsky, hat och förakt, både bland förövarna som söker rättfärdiga sitt förtryck och förtryckta som förnedrats och förlorat dem de älskar, sina hem, sina tillhörigheter och sin frihet.

Men vi kan ju inte demonstrera mot oss själva.
Jo, det är precis det vi måste.
Ett motsägelsefullt läge uppstod efter senaste valet. Medan Vänsterpartiet gick tillbaka på riksplanet och en brun-blå regering kunde tillträda blev utgången helt annorlunda i många kommuner. I flera storstäder, som Stockholm, Göteborg och Malmö medförde valresultatet ett skifte i kommunalt styre från höger till så kallat vänster-om-mittenstyre.

Hamas blixtangrepp tog Israels mäktiga militärapparat, en av världens starkaste, på sängen och utgör ett slag mot en israelisk självbild som osårbar. På många håll i arabvärlden och bland palestinier i exilen hälsades attacken som en berättigad motoffensiv efter åren av förtryck, förnedring och massakrer inte bara mot Gaza, ”världens största utomhusfängelse”, utan även mot palestinier på Västbanken och övriga ockuperade områden.

Det måste bli ett slut på skjutningar och sprängningar. Situationen är exceptionell. Våldet raserar den tillit som utgör grunden för ett samhälle. Eller snarare, det raserar tilliten ytterligare efter årtionden av urholkning.

Det sägs att det pågår ett krig mellan trans och feminism. SVT:s senaste program i ämnet med just titeln ”Transkriget” som sändes i dagarna, har återigen fått konflikten att blossa upp. Stopphormoner och pubertetsblockerare till barn är i centrum för debatten. Samtidigt lyser transfobin igenom när det insinueras att barn luras till att bli transpersoner via Tik Tok och en del feminister påstår att transrörelsen hotar kvinnors rättigheter.

Varje dag nås vi av rapporter om värmerekord. Havstemperaturer som aldrig tidigare uppmätts. Orkaner och översvämningar. Allt snabbare avsmältning vid polerna. Arter vars hela existens hotas. Kejsarpingvinernas ungar möts av massdöd eftersom isen smälter innan de hunnit bli simfärdiga. Ett exempel bland många.

Det pågår en ideologisk dragkamp om hegemonin inom högern just nu. Att samma Moderater som nu ”leder landet” så sent som 2018 sågade förslag om att lagstifta om anmälningsplikt av misstänkta papperslösa, men nu försöker driva igenom en angiverilag för offentliganställda är förstås ett uttryck för att det kanske mäktigaste partiet i Sverige just nu inte ens sitter i regeringen.

Den 11 september för 50 år sedan störtades Allende av militärkuppen i Chile. För 70 år sedan, den 15 augusti 1953, störtades Irans första folkvalda premiärminister Mossadeq. Båda hade inspirerat miljoner när de utmanade mäktiga interna intressen och imperiemakter i väst. För detta fick de och tusentals av deras anhängare betala med avrättningar, tortyr och försvinnanden. Båda händelserna visar på den gräns som kapitalismen sätter för demokratin.

Swedbanks chefsekonom Mattias Persson talar tröstande: ”Det blir sämre innan det blir bättre”. Naturligtvis gäller det inte hans egen värld, precis som övriga banker kommer Swedbank att fortsätta tjäna fantasisummor – svindlande 23 miljarder bara senaste halvåret!