Ledare

Hur kapitalet slutade ängslas och lärde sig älska skatt

I höst är det fyra år sedan Leif Östling tvingades avgå som ordförande för Svenskt Näringsliv efter sitt skattekverulantiska uttalande till försvar för skatte­flykt. Östling hade missat en avgörande dimension med sin retoriska fråga, ”vad fan får jag för pengarna”. Han svarade som en idiot i ordets ursprungliga bemärkelse; en enskild rik man som ville slippa dela med sig av sin inkomst. Med sin förankring i det exportberoende industrikapitalet såg han på skatter som någonting som tas från bolagens vinstmarginaler och sedan ges till den enskilda människan i form av välfärd. Men under hans näsa och ordförandeskap hade ett kvalitativt skifte skett. För skatter i Sverige rör sig nämligen samtidigt också åt det rakt motsatta hållet: från den enskilda lönearbetarens månatliga ersättning och ned i den privatiserade välfärdssektorns vinstmarginal.

Läs mer

Dags för spelstopp på börsen

Ledaren # 5 2021 ▶ Gamestop-härvan ändrar inte marknaden ▶ Men avslöjar systemets totala orimlighet ▶ Öppnar tillfälle att ställa radikala krav Attac och antiglobaliseringsrörelsen mobiliserade…