Internationalen

Fanfare Ciocărlia från Rumänien framstår som de gamla mästarna. De är värdiga i sina röda skjortor och svarta hattar. De vet vad de har att ge och tar det ganska lugnt. De inleder med att säga att: ”ni kommer själva att kunna avgöra vilka som är den romska musikens mästare”. Men den här konserten blir snarare ännu ett bevis på att det kan finnas fler mästare än en.
Från Serbien kommer Boban & Marko Markovic Orchestra, ledd av Marko Markovic, son till den legendariska Boban Markovic. Han är ung, frimodig och väldigt generös med sig själv. ”Salam, salam!”, ropar han och kör så att det blåser i håret på publiken trots att där inte är någon vind att tala om. Han har gjort sin grej av musiken. Och han gör det fulländat och med stor glädje i spelet.

Det gamla anrika Cirkus på Djurgården i Stockholm hukar sig under den gråa himlen. Publiken väller in i det runda rummet som för tankarna till en manege – en riktig cirkus. Vart är de frustande hästarna med plymer? Det ligger ett dis i luften. Ljuset släcks. Ljusprojektioner som bubblor eller stjärnfall dalar och stiger framme vid scenen. Sufjan Stevens har börjat.

Det gamla anrika Cirkus på Djurgården i Stockholm hukar sig under den gråa himlen. Publiken väller in i det runda rummet som för tankarna till en manege – en riktig cirkus. Vart är de frustande hästarna med plymer? Det ligger ett dis i luften. Ljuset släcks. Ljusprojektioner som bubblor eller stjärnfall dalar och stiger framme vid scenen. Sufjan Stevens har börjat.

Det finns somliga musiker som bara har det där lilla extra som gör det till en spännande upplevelse att lyssna och se dem oavsett om de kör med stort band eller står ensamma på scen. Amerikanen M. Ward är en av dem. I måndags var det bara han, gitarren, pianot och munspelet på Dramatens stora scen i Stockholm.

Utanför väggarna har de sista solstrålarna slickat Stockholms söder. Härinne gör sju blåsare, en violinist, en dragspelare, en trummis och en sångare sitt bästa för att locka ned även de tröttare delarna av publiken – som slagit sig ned på bänkraderna längst bak i lokalen. Och de lyckas! Trots att det är inte är en passande lokal för ett elvamannastark balkanband som kan få lokaler att gunga med rätt utrymme och större publik.

Publikens kärlek flödade över poeten, estradören och musikern Emil Jensen när han med underbar precision vecklade ut sina blomstrande tankegångar varvat med musik från nya skivan under premiären av föreställningen Livs levande som drog fullt hus på Södra teatern i Stockholm förra onsdagen.

De har spelat länge ihop, de vet hur de ska göra, de lyssnar in. När New Tango Orquesta stod på scenen på Södra teatern i veckan sköljde tonerna ut över publiken som mjuka vågor med skarpa kanter. Bandet bygger upp ljudlandskap som det bara är att sluta ögonen och kliva in i.

Ett litet lämmeltåg av människor vallfärdade till Stallet i Stockholm i onsdags då Cissoko Heritage fyllde lokalerna med värme och en brinnande spelglädje som fick publiken att röra på sig ordentligt och tvingade höstkylan på flykten.