Kalla den änglamarken …
På första maj demonstrerade jag med mina brorsbarn. Ett av dem hade ett plakat som han höll högt under hela demonstrationen. På plakatet stod det:…
Krönika
Rör inte strejkrätten!
Det är med stolthet jag talar här idag, som förtroendevald inom Livs, med vetskap om att vårt ihärdiga arbete ger resultat. Och att det är…
Nato – ett överårigt maffiaföretag
På bokrean fann jag till en billig penning Svunna riken, mytomspunna folk och kulturer av Markus Hattstein. Svår att motstå och mycket väldokumenterad med ett…
Äntligen ett uppror från inlandet
Det ligger en liten by utanför Vilhelmina i Västerbottens inland. Den heter Latikberg och är grannby med byn där min mormor växte upp. Jag har släkt på kyrkogården där. Den ligger vackert i en slänt. När jag var liten brukade vi handla i butiken i Latikberg. Den är nedlagd sedan många år nu.
Rasismen som ignoreras, förminskas och relativiseras
Efter attentatet i Nya Zeeland är det föga förvånande samma visa. Politikerna ger kondoleanser utan att nämna rasismen och måste i samma andetag påminna om jihadismens och ”vänsterextremismens” illdåd. Rasismen måste alltid ignoreras, förminskas och relativiseras. Tonåringen som ständigt stoppas och visiteras, kvinnan i hijab som nekas anställning och flyktingen som avlider i väntan på ett permanent uppehållstillstånd och en hjärttransplantation; hur exakt tänker ni att de får ro av beskedet att ni minsann också arbetar mot jihadism och stalinism?
Ode till de bortglömda
Det stod ett trähus aningens för sig själv i utkanten av den lilla byn vid bergets fot där min mormor växte upp. Det var vitt och upprätt och såg stadigt och behändigt ut. Med lagom långa sidor och lagom många fönster.Så länge jag kan minnas har det stått tomt. Men när min mamma var liten fanns där ännu liv i huset.Det huset var Minas. Den ensamlevande. Sömmerskan. Hon med klumpfoten.
Ett sms från SJ är aldrig goda nyheter
Du får ett sms från SJ. Där står det: ”Hej! Ditt tåg 582 den 2019-02-11 är för närvarande försenat på grund av fordonsskada. Vi beklagar att vi inte kan vara mer specifika och ber dig att hålla dig uppdaterad på sj.se/zAJGRx eller i vår app samt vara uppmärksam på utrop och skyltning vid stationen.” Du suckar. Men du är van. Tåget norrut är nästan alltid försenat av en eller annan anledning. Du befinner dig redan på Stockholm Central och det är meningen att tåget ska gå 17.23. När avgångstiden har passerats med marginal, har det ännu inte gjorts några utrop. Om andra försenade tåg, visst. Men inte om norrgående.
Ett litet möte i mörkret med ett lysande exempel
Det är en mörk och kylig måndagskväll i slutet av förra året. Nomineringsmöte inför kommande årsmöte i Kommunal, sektion sydost, i Karlskrona. Känns ju inte alltför spännande men man masar sig iväg, trots allt. Jag har inte så långt till möteslokalen och det blir kanske goda mackor och så är det trevligt att även träffa kommunalare från andra arbetsplatser än den egna. Nyheter och skvaller, kanske anekdoter om nån chef som gjort ännu ett klyftigt uttalande…
Det är vi som är Sverige!
Jag får ju ofta höra hur jag har en hård och dömande syn på mina medmänniskor när det gäller frågor om klasstillhörighet.
Jag själv har kommit till ro med att mitt sluggande uppåt inte faller i god jord hos cityliberaler, medelklassare eller den som gått på hela myten om ”valfriheten” – dom som faktiskt inte förstår hur årtionden på årtionden av facklig och politisk kamp för jämlikhet och lika villkor skapat det utrymme vi har haft i det här landet att själva välja hur vi vill leva.
När unga Trumpsupportrar får göra som de vill
En stor grupp unga vita män som hetsar mot en ensam urfolksman. Detta har skapat höga debattvågor i USA den senaste veckan. Vad det handlar…