Krönika

Ett litet möte i mörkret med ett lysande exempel

Det är en mörk och kylig måndagskväll i slutet av förra året. Nomineringsmöte inför kommande årsmöte i Kommunal, sektion sydost, i Karlskrona. Känns ju inte alltför spännande men man masar sig iväg, trots allt. Jag har inte så långt till möteslokalen och det blir kanske goda mackor och så är det trevligt att även träffa kommunalare från andra arbetsplatser än den egna. Nyheter och skvaller, kanske anekdoter om nån chef som gjort ännu ett klyftigt uttalande…


Det är vi som är Sverige!

Jag får ju ofta höra hur jag har en hård och dömande syn på mina medmänniskor när det gäller frågor om klasstillhörighet.
Jag själv har kommit till ro med att mitt sluggande uppåt inte faller i god jord hos cityliberaler, medelklassare eller den som gått på hela myten om ”valfriheten” – dom som faktiskt inte förstår hur årtionden på årtionden av facklig och politisk kamp för jämlikhet och lika villkor skapat det utrymme vi har haft i det här landet att själva välja hur vi vill leva.



Dystra tider – nu krävs mobilisering

Vänsterpartiet släpper alltså fram Stefan Löfven som statsminister. Nu väntar med största sannolikhet en mörk tid. En tid som kommer att präglas av det som…


När några danssteg blir politik

Den amerikanska kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez dansar på taket till en universitetsbyggnad för åtta år sedan. Att ha som främsta politiska taktik att försöka förödmjuka och…


Låt Tomten gälla även i framtiden

Viktor Rydbergs klassiska dikt Tomten från 1881 öppnar dörren till rimfrost och norrsken och köldrök ur munnen. Till den där riktiga julstämningen som bara infinner sig när marken har gömts under ett vitt täcke som tystar och lugnar världen:


Det vi bär med heder

Mina konservativa gamla föräldrar, födda för mer än hundra år sedan är döda sedan länge utom i mina tankar. Men de lärde mig en del saker som sitter i. Till exempel att ödmjukhet bara är klädsam på de mäktiga. Alla vi andra bär vår styvnackade stolthet med heder.


Antisemitismen frodas när nationalismen ökar

KRÖNIKA En höstdag för cirka 6 veckor gick jag längs Kungsgatan i Stockholm, plötsligt blev jag stoppad av en man, ett huvud längre än jag som argt och nästan skrikande frågade ”är du juden Dror Feiler?” Ja svarade jag. Mannen fräste då till mig ”sådana som du ska återvandra”. ”Vart då?” frågade jag, ”till Israel” svarade han, ”men de vill inte ha mig där heller” sade jag. Och som svar fick jag då ord som fick mig att haja till: ”Då kommer du att återvandra genom skorstenen”.



Lider vi av kollektivt Stockholmssyndrom?

KRÖNIKA Mannen i sängen bredvid är upptagen med att envetet trampa något på golvet som han försöker dölja för lungklinikens personal. När någon närmar sig tar han snabbt upp och gömmer under täcket. Återigen ostörd återupptar han raskt sina övningar.