Medan Artemis II rundade månen – tvingas andra leva i exil
För några dagar sedan landade Artemis II på jorden efter att ha rundat månen. Uppmärksamheten var stor – men ändå liten jämfört med den första månlandningen i juli 1969. Då följde en stor del av jordens invånare direktsändningen av det stora steget för mänskligheten – om än ett litet för en människa.
Läs Gay Glans krönika.
Metalldekal för makthavare: vad Einstein skulle sagt
I slutet av 1800-talet skickade Karlskrona lampfabrik med en liten metalldekal när de sålde sina elektriska armaturer. Den skulle förklara för ovana människor hur elektricitet fungerade. Idag, drygt hundra år senare, skulle samma typ av “lektion” behövas på Regeringskansliet – åtminstone om man lyssnar på regeringen, som gång på gång tycks bortse från vetenskapliga rön. Om Einstein hade varit med oss idag, är det nog exakt så han skulle ha reagerat, skriver Gay Glans i en krönika.
Kampen om tiden
De senaste årens automatisering har gjort att även arbetsköparna velat korta arbetstiden, men genom så kallad hyvling, där lönen minskas med lika mycket som arbetstiden. Den som arbetar måste ibland skaffa ett extra jobb, eller två, för att klara försörjningen. Det är en tydlig höjning av aggressionsnivån. Att bibehålla status quo är inte längre nog. Man vill aktivt försämra våra livsbetingelser..
Läs Andreas Nyman om kampen om tiden.
Civilisationskriget mot islam
Som palestinier behöver jag inte läsa Huntington för att känna igen den verklighet han beskrev. Jag är född i den. Jag har levt hela mitt liv med en världsordning där mitt folks existens vägs i samma vågskål som imperiers anseende, där våra liv ständigt underställs någon annans säkerhet, där vår historia blir något som får skrivas av de som bombar oss, skriver Valley Ghanem.
Vi har redan kastat de unga under bussen
Greta Thunberg blev bestulen på sin barndom och har som vuxen – av omständigheterna – tvingats fortsätta att vara en fyrbåk för de goda krafterna i en värld där mörker råder i allt större utsträckning.
Om ni tycker att jag låter alltför domedagsaktig, se er omkring. Öppna ögonen. Hör ödesklockarna klämta, skriver Emma Hele Lundström i en uppfordrande krönika.
Må leprechaunerna ge sig på alla oseriösa arbetsgivare
Under tisdagen har både arbetar- och tjänstemannafack uppmärksammat kollektivavtalen runt om i landet med flygblad och en kampanj för arbetstidsförkortning. Och det finns all anledning.
Våra arbetsvillkor är under attack och det är av största vikt att försvara dem! skriver Andreas Nyman i en krönika.
Pianot i Beirut
Från Irakkriget till folkmordet i Gaza, Libanon och nu Iran löper samma logik: militär dominans för att säkra strategiska resurser och geopolitisk kontroll. Men varje nytt krig skapar också nya sprickor. I regionen. I Europa. Och i den internationella ordning som USA länge dominerat.
Mitt i denna verklighet sitter någon i Beirut och spelar piano, skriver Alex Fuentes.
Gud är död – men inte vi
Det är inte frånvaron av Gud som skapar vad som benämns ”existentiell tomhet” hos många unga, en tomhet som dagens Gudskrigare, från Ebba Busch till Hegseth och Khamenei, utnyttjar. Det är frånvaron av gemensamma lösningar på mänsklighetens väldiga prövningar.
Släpp socialisterna loss – det är valår!
En politiskt deprimerad fredagskväll slog jag på Tage Danielssons gamla kultfilm Släpp fångarne loss – det är vår! från 1975. Hjälp, vad befriande det var. Frida, filmens antagonist, tycker att det inte ska finnas några fängelser och att det är fel väg att gå att spärra in människor.
Tänk att det krävs så lite för att känna sig uppfriskad i dagens debattklimat, där i princip alla spelar på högerns sida och följer högerns retorik, skriver Michaela Larsson.
Kaffeburksjakten och potentialen hos vanligt folk
Första veckan i mars utbröt smått kaos i butikerna. Människor trängdes genom halvöppna dörrar, knuffades och välte inredning. Ingen blir skjuten, ingen barnvagn rullar handlöst nedför trappor, som i den berömda trappscenen i Pansarkryssaren Potemkin. Nej, det här handlar om jakten på en blåblommig kaffeburk.
Tänk om den kraften hos vanligt folk kunde användas till samarbete, skriver Andreas Nyman.