Han är nu inte den enda före detta polisen som kan komm att dömas till fängelse i dagaran. Det är ju också möjligt att Göran Lindberg åker in i buren för sexuella övergrepp, våldtäkter etc. Fast det enda han erkänner är sexköp och för enbart det blir det inget fängelse. Bevisläget när det gäller övriga åtalspunkter är som vanligt är i den här typen av mål ganska svagt. ord står mot ord helt enkelt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Göran Lindberg, Våldtäkt, Sexköp, Knivmord, Våldsamma poliser, Våld, Brott, Polisen, Samhälle

          

Artiklar om Rovdjur i Sverige

1. Tvättbjörn på väg till Sverige?
2. Lodjur – Skandinaviens enda vilda kattdjur
3. Mårdhund – ett oönskat djur i Sverige
4. Björnar uppenbarligen inte att leka med

Två dagar i rad har svensk media rapporterat om människor som attackerats av björnar. I USA dödades en tältande man i nationalparken Yellowstone av grizzlybjörn och på Svalbard (Spetsbergen) anfölls en person av isbjörn. Ibland rapporterras också om att jägare i Sverige attackeras av brunbjörn och någon enstaka gång stryker någon med. Att isbjörnar anfaller och dödar människor ibland är väl känt. Isbjörnen betraktas som betdyligt aggressivare än brunbjörn. Grizzlybjörnen är en nordamerikansk underart av brunbjörnen som också anses vara mer aggressiv än de brunbjörnar vi har i Norden och Europa. Ändå händer det alltså (fast mycket sällan) att brunbjörnar också i Norden dödar människor. Då oftast jägare som burit sig felaktigt och/eller dumt åt på något sätt.

Björnar är stora djur och brunbjörn är Sveriges största rovdjur.  Brunbjörnen har sommar- och vinterpäls och byter dessa under senvåren respektive tidig höst. Längden från nos till svansrot är cirka 2,8 m, mankhöjd cirka 1,5 m. Vikten varierar beroende på årstid, men är som störst på hösten innan vintersömnen. Medelvikten för en hanne är 100–300 kg, för en hona 60–200 kg. Både kött och vegetarisk mat är björnens föda. Den äter vad den hittar och menyn består av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Svensk forskning har visat att bär utgör omkring 45 % av den sammanlagda födan på ett år. Den näst viktigaste födan är myror, motsvarande 20 %. Björnen äter även gräs, örter och kadaver^. De är specialiserade på att slå älgkalvar. I Dalarna, ett av Sveriges björntätaste område med 20–25 björnar per 1 000 km², dödas årligen omkring 25 % av älgkalvarna av björn. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar. Under våren jagar den som mest och under hösten äter den mycket bär.

I Sverige jagas björn och varje brukar det handla om attt jägare får licens för att skjuta omkring 200 björnar. Brunbjörnen anses inte längre som en hotad art i Sverige och man beräknar att det finns omkring 3 200 björnar i Sverige. Vilket gör björnen till det vanligaste större rovdjuret i landet. Permanent björnförekomst finns från Värmland och Dalarna norrut medan man i hela landet kan få se enstaka vandrande björnar. Sverige skulle dock kunn hysa betydligt fler björnar då björntätheten dä björnen finns är mycket låg i jämförelse med andra liknande områden.  I Ryssland, nära den lettiska gränsen finns det  70-90 björnar per 1000 kvadratkilometer medan det i Sveriges björntätaste områden endast finns 20-25 björnar per 1000 kvadratkilometer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brunbjörn, Björn, Isbjörn, Grizzly, Svalbard, Spetsbergen, Yellowstone, Sverige, Natur, Rovdjur

          

Kristdemokraterna är ett homofobiskt parti precis som brunskjortorna är islamofobiska. KD tycker inte att det gör något om man med sin gamla bibel som slagträ får andra människor från en eller flera grupper som någon påtänd dåre skrev om för tvåtusen år sedan, att känna sig mindre värda. De är samma reaktionära, okunniga, livrädda religiösa skit som Abdirizak Waaberi från M i Göteborg torgför. Han har luftat minst sagt vidriga åsikter de senaste åren. Varav de flesta han har “tagit avstånd ifrån”.

Nu hör jag någon som tänker på samma sätt säga på TV att man kan vara “fullständigt tolerant men ändå vara emot könsneutrala äktenskap”. Nej det kan man inte. Sorry. Du motsade just dig själv. Jag kommer aldrig att begripa den här påtagliga okunniga skräcken som både religiösa och brunskjortorna har för att folk ska “omvändas” till att bli bögar eller muslimer. Det kommer aldrig att ske. Man föds med sin sexuella läggning, och de flesta föds med en sund skepsis till religiösa dogmer. De allra flesta som har en tro är inte religiösa, och som sagt, har du en gång fötts straight går det inte att bli bög.

Så ledsen, mina små mentala smurfer, men er rädsla förutan vilken er livslust synes förflackad, är obefogad.

          

.

Frankrike är inget undantag. Den nyliberala ”revolutionen” som startade med Thatcher och Reagan har också ägt rum i Sarkoland. Ändå finns det många skillnader som gör den franska ”revolutionen” säregen. Redan tidsschemat skiftar. När Thatcher redan var i färd med att krossa de engelska arbetarnas motstånd hade just den franska Vänsterunionen kommit till makten och François Mitterrand installerat sig som president i Elyséepalatset.

.

Mitterrands ljusröda budskap bleknade snabbt.

.

Inför presidentvalet 10 maj 1981 drev Mitterrand och Vänsterunionen en hård kampanj mot de borgerliga partiernas krav på sänkta löner, minskade sociala bidrag och åtstramning i största allmänhet.

-Vi måste bryta med kapitalismen och världsimperialismen, sa Mitterrand utan att bita sig i tungan. Hans kommande premiärminister, Lionel Jospin anklagade högern inom Socialistpartiet för att bara vilja ”plåstra om kapitalismen” i stället för att bryta upp dess strukturer.

Banker och stora industrier nationaliserades, dödsstraffet avskaffades, 39 timmars arbetsvecka med bibehållen lön infördes och pensionsåldern sänktes från 65 till 60 år.

Entusiasmen bland de arbetande var stor för den nya regeringens politik. Men glädjen skulle bli kortvarig. De franska kapitalisterna satte kniven på Mitterrands strupe, organiserade en omfattande kapitalflykt och en spekulation mot den franska francen.

Redan året efter valsegern tvingade högern i socialistpartiet, under ledning av Rocard och Delors, Mitterrand att göra helt om. De arbetande som röstat fram en ”vänsterregering”, som lovat högre löner och bättre sociala villkor, fick nu se sina löner och arbetsvillkor attackerade under förevändning att ”realismen” krävde det. ”Realismen” var naturligtvis ett svar på kapitalägarnas politiska utpressning och ekonomiska sabotage. Lionel Jospin sa 1983 att ”realismen” bara var en ”nyliberal parentes”. En parentes som dock aldrig stängdes.

.

Jospin glömde att stänga den ”liberala parentesen”

.

Den ”parentes” som däremot definitivt stängdes var Vänsterunionens korta och euforiska ”vänsterperiod”. Nyliberalernas idéer tog över under verklighetens tryck. Ett tryck som Mitterrand vare sig kunde eller riktigt ville utmana.

I de tidigare artiklarna om nyliberalismens framfart använde jag ett diagram som visar att lönernas andel av BNP minskade efter 1980-82 i alla EU-länder samtidigt som reallönerna inte längre följde produktivitetens utveckling. Tillsammans med att en allt större del av de ökade vinsterna gick till aktiägarna i form av dividender och därmed allt mindre till investeringar i maskiner och byggnader är det ett gemensamt drag i den nyliberala ”revolutionen”.

I diagram 1 härunder ser vi att det också gäller utvecklingen i Frankrike, med en egenhet. I Frankrike var lönernas andel 1980 större än i jämförbara länder i EU. Det måste ses som en eftersläpande effekt av Maj-68 då borgarna i skräck gav med sig ekonomiskt för att säkra den övergripande makten i samhället. Det tog dem 12 år att vinna tillbaka den terräng som förlorats.

.

Diagram 1

Reallöner, produktivitet och löneandel i % av BNP

(Löner och Produkt, skala till vänster, Löneandel till höger)

Källa:  Michel Husson, Petit arithmétique des retraites, 2010

.

Liksom i alla andra industriländer användes de ökade vinsterna i Frankrike till att fylla aktieägarnas fickor i stället för att investeras i infrastruktur och produktionskapacitet.  Diagram 2 visar tydligt vart de ökade vinsterna tog vägen.

Diagram 2

Vinster och investeringar i % av BNP

Källa; Eu-kommissionens databas Ameco 2010

.

Frihet, Jämlikhet och Broderskap var den franska borgarklassens budskap till världen då den 1789 störtade det tredje ståndet. Det har runnit mycket vatten i floden Seine tills i dag. Det är sedan länge både si och så med hur de tre löftena till mänskligheten efterlevs.

Luis Buñuels filmklassiker ”Borgarklassens diskreta charm” prickade mitt i. Den franska borgerligheten har ett mycket kluvet uppträdande. Snobbigare och mer uppnäst än alla sina klassfränder i Europa är den ändå vulgär. Förnämheten bland de egna förbyts i vulgärt översitteri mot alla udda i samhället, invandrare från de förra kolonierna, hemlösa och borttappade ungdomar i förortsgettona. Samtidigt som den tassar fram i ullstrumporna när den ställs inför massiva protester från ”vanliga” medborgare.

.

.

Den franska revolutionen födde hopp oim en ljusare friare värld.

Samtliga regeringar i eurozonen har antagit sparpaket och kallar dem vid sitt rätta namn – åtstramningspaket. I Frankrike har ordet ”rigueur” (hårdhet, stränghet) tabuförklarats av Nicolas Sarkozy som vill fortsätta att vara presidenten som lovade att den som ”jobbar mer tjänar mer”. Men semantik kan inte skyla över verkligheten i längden. Till och med premiärministern Fillon försa sig under ett besök i Tokyo där han försäkrade värdarna över sin regerings ”åtstramningspaket”.

Begreppscensuren beror på att Sarkozy&Co mer än andra regeringar i EU måste se upp med folkliga reaktioner som ofta visat sig mycket effektiva. Redan 1995 försökte regeringen under ledning av Alain Juppé driva igenom en nyliberal motreform av pensionssystemet. Efter flera dygn av enorma protester med flera miljoner deltagare drog president Chirac undan mattan för Juppé som tvingades dra tillbaka sin ”reform”. Samma sak hände 2006 när närmare tre miljoner arbetare och studerande sa nej till regeringens försök att göra det lättare för företagen att avskeda personal under 26 år. Även den motreformen hamnade i skräpkorgen.

.

1995 var hela landet ute i strejk.

Nästa drastiska test av motståndets kapacitet att sätta stopp för en nyliberal reform av pensionssystemet kommer den 7 september då alla fackliga, sociala och politiska organisationer till vänster mobiliserar. Redan nu spekulerar Sarkozy över vad som kan göras om tre miljoner visar vad de tycker.

Trots motståndet från de arbetande har ändå det franska samhället, med vissa egenheter, följt den allmänna utvecklingen under nyliberalismen. Vi har sett att det allmänna mönstret för reallönernas utveckling jämfört med produktiviteten också gäller Frankrike likaväl som den ökade aktieutdelningen på bekostnad av investeringarna.

Ökad ojämlikhet och fattigdom är ett annat gemensamt tecken för nyliberalismens epok. Trots Reinfeldts försök att fiffla med metoden för att mäta fattigdom används ännu måttet, mindre än 60 procent av medianlönen, som regel för var fattigdomsstrecket går. Sedan 2004 ökar antalet personer i Frankrike som faller under strecket. Senaste uppgiften gäller 2007 då 13,4 procent räknades som fattiga. Det kan jämföras med 10 procent i Holland och något över 11 procent i Sverige.

Men bakom statistiken finns en annan mindre synlig fattigdom. I Paris är exempelvis hyrorna så hutlösa att ett stort antal arbetande måste välja mellan att äta eller ha ett tak över huvudet. Det beräknas att inte mindre än en tredjedel av alla bostadslösa i huvudstaden har ett fast arbete.

Ännu mörkare blir bilden när vi ser hur situationen utvecklats för de yngre i fattigare familjer. Arbetslösheten bland män under 25 år utan högre utbildning har stigit till 29 procent 2009 från 15,3 procent 1982. I de getton som vissa förorter utvecklats till är ofta mer än hälften av de unga utan arbete trots att de går i någon form av skola.

.

I Paris förorter lär sig redan de minsta hur makten ser ut.

.

I andra änden av samhällstegen får möjligen de bäst lottade svindel, för Frankrike är det land i EU som ligger närmast USA vad gäller de rikas inkomster. Frankrike är visserligen en av de få länder som fortfarande har en förmögenhetsskatt. Men Sarkozy har gjort sitt bästa för att mildra dess effekt. Saken blev inte sämre av att han först införde ett högsta skattetak på 60 procent som han sedan sänkte till 50 procent. I praktiken gäller detta tak bara en handfull personer. Ty den rikaste tiondelen av hushållen betalar inte mer är 20 procent i skatt på sina samlade inkomster av arbete och kapital.

Löneutvecklingen under Chiracs och Sarkozys högerregeringar har gett jackpot till den rikaste tiondelen av hushållen. Under perioden 1996 till 2006 ökade reallönen per månad med 6 procent för nio tiondelar av alla arbetande medan den sista hundradelen kunde glädja sig åt 28 procent under samma period.

Skandalen kring arbetsminister Woerth och sminkmiljardörskan Bettancourt och det folkliga ursinnet över det franska fotbollslandslagets minst sagt mediokra insats i Sydafrika speglar stämningen i Frankrike av ”vi och de som lever på en annan planet”. Lyxmärkesfabrikanten LVHMs direktör Bernard Arnault tjänade 2009 hela 9,1 miljoner euro och fotbollsstjärnan Thierry Henry inte mindre än 18,8 miljoner euro, nästan 200 miljoner kronor för att springa efter en boll. Henrys inkomst motsvarar 999 årsinkomster för en person med minilönen Smic. När fru Bettancourt, trots sina skattefuskaffärer, helt nyligen fick 30 miljoner euro i retur av skattemyndigheten svartnade mer än en fransman av ilska och totalt oförstående.

.

Thierry Henry är en fantastisk spelare. Men 180 miljoner kronor i lön på ett år???

Argumentet från ”experter” om att det är ”marknaden” som sätter lönen sticker herr Dupont upp fingret för. På 60-talet tjänade en VD i reala pengar bara en sjundedel av vad dagens finanskungar tar hem. Är de verkligen sju gånger effektivare än sina föregångare frågar sig den som på sin höjd får ett per procent i reallöneökning. Allt fler inser att det är inte VD eller fotbollsidolen som förvandlats. Det är kapitalismen som förändrats.

Ägare av banker och storföretag jämför sina inkomster och rikedomar med förebilderna i USA och jämför sina anställdas löner med lönerna i Kina. Känslan av att leva i samma samhälle, det oskrivna samhällskontraktet, är borta med den nyliberala kulingen.

–Vi lever inte längre i samma värld och har inga gemensamma måttstockar, är en stämning som griper kring sig i den franska republiken. Är det uppmarschen till en stormning av finansens nya bastiljer eller bara den sista striden i motvind. Ska finansmannen Warren Buffets ord besannas , eller…?

-Det är ett klasskrig och det är vi som vinner.

.

Tidigare artiklar i serien: Det trettioåriga kriget,Slaget om Sverige,Slaget om Tyskland,Slaget om England,

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,GP1,GP2,AB1,

Bloggare: Motvallsbloggen,Röda Ma,lmö,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Nyliberalism, Frihet, Jämlikhet, Broderskap, Reallöner, Vinster, Investeringar, Juppé, Thierry Henry, Thatcher, Reagan,

          

Artiklar om Skånekapitalet

1. Skånekapitalet
2. Kock / Bergh – Simrishamn, Malmö och Trelleborg
3. Beijer och Hain – G & L Beijer
4. Engeström – socker och ylle
5. Schmitz – ylle och elkraft
6. Sommelius – banker och media
7. Olsson – konsul nr 1 och hans efterlevande

Petter Olsson (1830-1911) en av Helsingborgs tre kända konsuler grundade 1853 en spannmålshandel i Helsingborg (senare blev det AB P. Olsson & Co). Verksamheten gick bra på grund av det pågående Krimkriget som innebar en stor spanmmålsimport till Storbritannien som deltog i kriget på Turkiets sida.  Samma år utökade han sin spannmålsverksamhet genom att år 1870 köpa Rögle säteri norr om Helsingborg där han kunde odla den mycket efterfrågade ”herrgårdssäden”. När import av billigare vete från Amerika strömmade in i landet visade han stor framsynthet och gick snabbt över till att fokusera på odling av sockerbetor och framställning av mejeriprodukter.

Han var med korta avbrott riksdagsman i nästan 30 år, från 1869 till 1897, och stadsfullmäktiges ordförande i femton år, från 1888 till 1903. I den mäktiga hamndirektionen var han ordförande från 1868 till 1903 och i Sparbanken i Helsingborg (”Gamla Sparbanken”) från 1868 till 1909.

Bland de industrier som Petter Olsson helt eller delvis grundade var Helsingborgs Mekaniska Verkstad, Helsingborgs Ångkvarn, Helsingborgs Sockerbruk AB, Helsingborgs Gummifabriks AB (senare Tretorn), Rederi AB Helsingborg (huvudägare var Nils Christian Corfitzon), AB Ramlösa helsobrunn med flera företag. Han insåg vikten av goda kommunikationer och låg därför bakom flera av Helsingborgs järnvägsförbindelser mellan 1865 och 1885. De järnvägar han bidrog till att starta och var initiativtagare till var Helsingborg-Hässleholms Järnväg (HHJ), Helsingborg & Landskrona Järnvägar AB, Skåne-Hallands Järnvägsaktiebolag och Skåne-Smålands järnvägs-aktiebolag (SSJ).

Det sistnämnda bolaget år resulterade 1890 i byggandet av en bana från Åstorp till Värnamo över Markaryd och Ljungby. Pga dåliga finanser blev standarden väldigt låg och lönsamheten blev dålig på grund av litet trafikunderlag. 1939 förstatligades banan.

Skåne Hallands Järnvägs AB bildades 1882 med 1,5 miljoner kronor i aktiekapital. Avsikten var att bygga en järnvägslinje från Helsingborg norrut till Ängelholm och vidare över Hallandsåsen till Halmstad. Till järnvägen anslöts en bana från Höganäs, via Kattarp till Åstorp, främst avsedd för koltransporter. Järnvägsförbindelsen mellan Helsingborg och Halmstad invigdes för trafik 1885. Andra bolag förlängde linjen norrut, till Varberg och Göteborg. År 1888 kunde man därför resa med tåg hela sträckan mellan Helsingborg och Göteborg. Staten löste in hela banan 1896.

Den första järnvägen var dock Helsingborg-Landskrona-Eslöv som det beslutades om 1860. För att få råd slog man sig Helsingborg samman med Landskrona och 1862 bildades Helsingborgs-Landskrona-Eslövs järnvägsaktiebolag. Som del i bygget uppfördes ett stationshus vid strandkanten och den 31 juli 1865 invigde kung Karl XV den nya järnvägslinjen, Helsingborgs första. Senare blev bolaget omvandlat till Helsingborg & Landskrona Järnvägar AB.

Ursprunget till Helsingborgs mekaniska verkstad var det Ruuthska bruket som grundades av greve Eric Ruuth år 1799. Bruket köptes år 1869 från Johan August Dreilick av Petter Olsson och företaget började kallas Helsingborgs Mekaniska Verkstad, som så småningom utvecklades av Olsson arvingar till AB Elektromekano, som i sin tur blev en del av ABB.

Gummifabriken och ägandet i den kom snart att domineras av Henry Dunker och hans olika holdingbolag och stiftelser. Dock med Petter Olsson som styrelseordförande.  I Helsingborgs Sockerfabrik blev Malte Sommelius snart den ledande personen tills Sockerfabriken ingick i fusionen 1907 mellan alla stora sockerbolag till Svenska Sockerfabriks AB. Petter Olsson var dock styrelseordförande 1889-1908. Sockerbruket i Helsingborg lades ner 1948.

I samband med Petter Olssons bortgång år 1911 omvandlades hans rörelse till ett aktiebolag, AB P Olsson & Co, som ända till år 1980 i huvudsak ägdes av hans ättlingar:

I samband med att bolaget försåldes, bildades på 150-årsdagen av hans födelse den 3 december 1980 vid en ceremoni på Fleninge gästgivaregård ”Släktföreningen konsul P Olssons ättlingar” med hans barnbarn, Otto Olsson, som förste ordförande och hans barnbarns barnbarn, nuvarande ordföranden Frank Orton, som vice ordförande.

Petter Olsson och hans fru Mannette Brunström fick tolv barn varav 8 som blev vuxna:

Äldst i barnaskaran var dottern Maria (”Maja”), född den 31 juli 1856. Hon gifte sig med konsulns medarbetare, järnvägsbyggaren Herman Östrand, och fick fem barn, bl a generaldirektören och släktforskaren David Östrand. Dottern Jessies barnbarn, tidigare diskrimineringsombudsmannen Frank Orton, är släktföreningens nuvarande ordförande.

Andra barnet, Jonathan (”John”), föddes 1858. Liksom de flesta av sina bröder ägnade han efter faderns död mycken kraft och energi åt skötseln av familjebolaget ”AB P Olsson & Co”. Han var under en tid advokat i Stockholm och riksdagsman men flyttade så småningom till sitt Balderup på Kullahalvön. På hans initiativ avvärjdes ett första försök att kommersiellt exploatera Kullaberg. Sonen John Harald (”Lille-John”) blev 1930 verkställande direktör i ”AB Ramlösa helsobrunn”, då närmast ett olssonskt familjeföretag, medan dottern Mignon gifte sig med Franz (”Chico”) Müller Carioba och slog sig ner i Brasilien.

Konsulns tredje barn, Christian, föddes 1859. Han blev filosofie licentiat men ägnade sig också mycket åt familjebolaget, bl a som disponent på Rögle säteri. Som riksdagsman blev han känd som ”Olsson i Viken”. Han bosatte sig så småningom på Alfahill, strax intill Tågarp. Sonen Hjalmar blev framgångsrik chef för AB Elektromekano i Helsingborg och bidrog aktivt till avvärja ett andra försök att exploatera Kullaberg. Dottern Maja gifte sig med klädeshandlaren Gustaf Krantz vid Stortorget i Helsingborg.

Fjärde barnet, Emanuel (”Manne”), född 1861, blev filosofie kandidat och missionär i norra Kina, där han fick utstå svåra umbäranden och avled barnlös i lunginflammation vintern 1894.

Femte barnet, Gabriel (”Lelle”), född 1863, var också verksam i familjebolaget, bl a som disponent på Rögle säteri efter brodern Petrus. Han tog så småningom över Rögle, som sedan övergick till hans son Torsten (”Trubba”). Sonen Ulf efterträdde vid kusinen John Harald Olssons bortgång 1938 denne som verkställande direktör för ”AB Ramlösa helsobrunn”.

Sjätte barnet, Elisabet (”Lisse”), föddes 1864. Hon gifte sig med musikdirektören Wilhelm Lindberg vid Gustafskyrkan i Köpenhamn och dog barnlös 1944. Makarna är båda begravda i Tyringe.

Konsulns och Mannettes sjunde barn var Petrus, född 1866. I flera år var han verkställande direktör i familjebolaget, en post som i sinom tid kom att innehas av hans son Otto under en följd av år. Av hans sju barn gifte sig tvillingdöttrarna Margit och Birgit med författaren konsul Erik Bergengren, respektive Nobelstiftelsens mångårige chef, envoyén Nils Ståhle.

Yngst av de barn, som nådde vuxen ålder, var Anna, född 1871. Hon var trilling, men av hennes båda syskon dog den ena efter mycket kort tid, medan den andra var död vid födelsen. Annas make, Carl Gustaf Schultz, var mångårig chef för Skånska Jutefabriks Aktiebolaget.

Sönerna John Olsson (1858-1943) och Christian Olsson (1859-1932) var alltså i huvudsak godsägare och politiker. Den sistnämnde satt dock i styrelsen för flera olika järnvägs- och kvarnföretag i Helsingborgsområdet. Från 1916 till sin död var han VD för Helsingborgs inteckningsgaranti AB.

Ovan nämnde Nils Ståhle (1901-1994) var dessutom barnbarn till en annan Helsingborgskonsul, Oscar Trapp (1847-1916).

AB Elektromekano övertogs efter ekonomiska problem på 1920-talet av Göteborgs Handelsbank och såldes 1931 till LM Ericsson och 1933 vidare till ASEA, det blivande ABB. Ramlösa såldes av familjen Olsson år 1943 men Ulf Olsson fortsatte som VD i ett par decennier till. Idag ägs företaget av Carlsberg.

Läs mer: Axess, SDS, KB, HD,

Andra källor:
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Petter Olsson, Rögle säteri, Helsingborgs Mekaniska Verkstad, Helsingborgs Ångkvarn, Helsingborgs Sockerbruk AB, Helsingborgs Gummifabriks AB, Rederi AB Helsingborg, AB Ramlösa helsobrunn, HHJ, Helsingborg-Hässleholms Järnväg, SSJ, Skåne-Smålands järnvägs-aktiebolag, Helsingborg & Landskrona Järnvägar AB, Skåne-Hallands Järnvägsaktiebolag, Eric Ruuth, AB Elektromekano, Dunker, Hjalmar Olsson, John Olsson, Ulf Olsson, Ramlösa, Carl Gustaf Schultz, Nils Ståhle, Frank Orton, Otto Olsson, Ekonomi, Historia, Helsingborg

Technorati: Petter Olsson, Rögle säteri, Helsingborgs Mekaniska Verkstad, Helsingborgs Ångkvarn, Helsingborgs Sockerbruk AB, Helsingborgs Gummifabriks AB, Rederi AB Helsingborg, AB Ramlösa helsobrunn, HHJ, Helsingborg-Hässleholms Järnväg, SSJ, Skåne-Smålands järnvägs-aktiebolag, Helsingborg & Landskrona Järnvägar AB, Skåne-Hallands Järnvägsaktiebolag, Eric Ruuth, AB Elektromekano, Dunker, Hjalmar Olsson, John Olsson, Ulf Olsson, Ramlösa, Carl Gustaf Schultz, Nils Ståhle, Frank Orton, Otto Olsson, Ekonomi, Historia, Helsingborg

Powered by ScribeFire.

          

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:
Domedagen är nära

          

Det har även en tid pågått spaning på västkusten mot misstänkt smuggling.

– Jag känner ju till att det har pågått spaning längs kusten, men inte att det skulle vara aktuellt med sådana här mängder, säger han.

Vilken typ av tvångsmedel det rört sig om ville Eric Blomstrand inte kommentera igår, men de vanligaste i den här typen av mål är husrannsakan i bostad, beslagtagande av egendom men också hemlig telefonavlyssning.

[…]

Mannen är dömd till fängelse vid flera tidigare tillfällen, för bland annat grovt skattebrott, grov stöld och medhjälp till grovt bedrägeri. Men han är tidigare okänd i narkotikakretsar.

Det hittills största kokainbeslaget i Sverige gjordes i december 2006. Då tog tullen ett lika stor mängd i beslag som var placerat i en container i Göteborgs hamn. Även den gången var Venezuela utgångspunkt för kokainet, som skulle vidare till Polen.

Kokainbeslaget på den svenske mannens båt är ett av de största som gjorts och det i sig är någto som tyder på att mannen arbetat åt nån from av större brottssyndikat:

De lokala myndigheterna på Martinique uppger att båten gick ut från Venezuelas kust den 2 juni. De vill inte uppge om någon annan färdades tillsammans med 54-åringen.

Beslaget på 1,4 ton kokain är det största som gjorts av franska myndigheter. De värderar själva beslaget till drygt 800 miljoner kronor. På den svenska marknaden, på gatunivån är det värt 1,1 miljarder.

– Det visar att det måste röra sig om en ganska omfattande organisation bakom, som har möjlighet att investera stora summor, säger Eric Blomstrand, vid narkotikaroteln.

Den brottsliga organisation som anses kontrollera kokainhandeln i grossistledet i Europa är den kalabriska maffian ‘ndrangetan. Det är känt att man samrbetar med nätverk från Balkan för vidaresförsäljningen av kokainet i Europa. I Sverige anses olika gäng dominera försäljningen i olika geografiska regioner. Södertäljenätverket, Bandidos/X-team och Naserligan är sådana som nämns i sammanhanget liksom olika andra nätverk med kopplingar till Balkan och Latinamerika. Kokainet kommer ursprungligen inte från Venezuela utan från Colombia. Venezuela används huvudsakligen som omlastningsområde då misstankar mot fartyg och båtar därifrån är mindre än mot fartyg från Colombia.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kokain, Smuggling, Martinique, Västindien, Segling, Göteborg, Sverige, Frankrike, Colombia, Venezuela, Brott, Knarksmuggling