-68 bröt upp asfalten

”Vänstern präglas av en fortsatt vurm för repression och intolerans. Istället för att stå upp för upplysning och demokrati sympatiserar den med terrorister och förtryckarregimer.” Högermagasinet Axess anger tonläget när fyrtioårsminnet av revoltåret 1968 uppmärksammas i dagens borgerliga idéklimat. Från att tidigare gärna ha framställt ”68-åren” och ”68-orna” som något jönsigt förläst med runda brillor och batiktröjor gäller nu demonisering.

De forna ”68-orna” sägs bära vidare ett ”ont arv” som placerat dem bland förtryckare, antisemiter och rena högerextremister. Och med hjälp av regeringskampanjen mot ”kommunistiska regimers brott mot mänskligheten” ska härmed varje uns av de idéer som för fyrtio år sedan fick en global generation på fötter stampas ut. Motstånd mot imperialism och koloniala folkmord påstås nu ha handlat om att avvisa modernitet. Stöd åt befrielserörelser var en vurm för terrorism och Pol Pot-liknande övergrepp på mänskliga rättigheter. Kritik av kärnkraft, massbilism, och miljöförstöring handlade om framstegsfientlighet…

Som en råkall vind från 1950-talets antikommunism buntas alla former av vänsterradikal samhällskritik ihop till ett och samma hot mot den liberala världsordningen.

Och det sker just när behovet av samhällsalternativ och utvägar växer lika rasande snabbt som floderna av smältvatten från Arktis och priserna på de fattiga folkmiljonernas baslivsmedel.

Att den industrikapitalistiska utvecklingsmodellen efter hundrafemtio år nått vägs ände står idag klart för både forskningen och någon miljard människor på vår planet. En fortsatt uttömning av jordens ändliga resurser och övermättning av biosfären med avfallet från våra fossila bränslen och industriella tillväxtjakt kan inte fortgå. En omställning av det mänskliga samhället i riktning mot ekologisk – och social – hållbarhet handlar inte om visioner och utopier. Den handlar om den mänskliga artens överlevnad.

Revoltåret 1968 kan sägas ha utgjort den första massexplosionen av global insikt om detta förhållande. Inte så att de ekologiska villkoren för människans tillvaro stod klara för 68-rebellerna i väst eller öst eller syd. Men däremot att den kapitalistiska och så kallade ”realsocialistiska” industriella modellen blockerade människans möjligheter att skapa ett globalt godare samhälle för alla.

För de miljontals studenter, arbetare och fattiga bönder som åren kring 1968 demonstrerade på gator, ockuperade universitet, fabriker och jordegendomar, strejkade mot bolagsmakt, skramlade med insamlingsbössor eller slogs med vapen i hand mot imperialism – från Paris till Prag, från Malmfälten till Hué – framstod de gamla lösningarna som förbrukade, den etablerade ordningen som orättfärdig och förkvävande. För första gången bröt sig en ungdomsgeneration i den härskande världen massivt igenom gränserna och upprättade direkta förbindelser med undertryckta människor världen över. För första gången ställdes uppgiften globalt, att tillsammans beträda en annan utvecklingsväg, inte byggd på storbolagens vinstjakt utan på solidariskt ansvar för människan och hennes samhälle.

Den rörelsen släppte loss en global störtflod av kreativitet, fantasirikedom och mänsklig kraft på livets olika områden, från politiken och kulturen till det personliga livet. Just den skaparkraft och beredskap att utmana övermakten vi idag så innerligt behöver för att ställa om världsutvecklingen.

”Under asfalten finns en strand”, skanderade parisstudenterna som för fyrtio år sedan byggde barrikader av boulevardernas gatstenar. Den glimten av en annan möjlighet, av en bräsch i kapitalismens internationella ordning, har borgerligheten sedan dess gjort sitt bästa för att täppa igen och radera ut ur minnet.

Det är sent på jorden, ja övertid, när vi tillsammans har att bryta upp asfalten på nytt.

Intressant?
Bloggat: Svensson,
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,
Läs även andra bloggares åsikter om antikommunism, befrielserörelser, maj-68, Paris, Pragvåren, samhällsalternativ, politik, samhälle

Taggar: antikommunism, befrielserörelser, maj-68, Paris, Pragvåren, samhällsalternativ

Postat den 02 May 2008 at 10:32 i Ledare. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.