Gränslös organisering – en nödvändighet

Den gränslösa organiseringen av arbetare är mer nödvändig än någonsin, i vår globaliserade värld. Där delar personer utan anständiga arbetsförhållanden och utan laggiltiga arbetskontrakt intressen med varandra, vilken del av världen de än bor i.

Någonstans i världen kör en person taxi. Bilen han kör ägs av en annan person, en person som äger en hel flotta av taxibilar. Personen som kör bilen har inget arbetskontrakt, ingen försäkring och ingen fast lön utan får endast tjugo procent av den summa han kör in. Om någonting händer med bilen dras detta av på hans lön. Förra månaden råkade han ut för att tre män bakband honom, hotade honom med kniv och stal allt som gick att stjäla i bilen. Han kommer att få arbeta fyra-fem månader helt utan lön för att betala av det som stals.

De som kör taxi har försökt att organisera sig för att förbättra villkoren men utan resultat. De som bråkar får sparken och även om alla uppskattningsvis 50 taxichaufförerna i staden går samman och hotar med att säga upp sig, är detta inget problem för ägarna av bilarna. På en natt kan de hitta 50 nya personer som kan köra taxi, de står redan på kö och väntar. Hos myndigheterna väger också chaufförernas röster lätt gentemot bilägarna.

Taxichauffören må befinna sig långt från Sverige men många innanför Sveriges gränser sitter i samma båt. Människor som lever utan papper i Sverige delar chaufförens rättslösa situation och blir gränslöst exploaterade. De befinner sig inte sällan i de sektorer som är bundna till en viss plats, som exempelvis diskare, städare eller byggnadsarbetare. Dessa arbeten kan inte flyttas till de delar av världen där arbetskraften är som billigast och mest rättslös – istället utförs arbetet på plats, i Sverige, men av människor i samma situation; utan möjlighet att protestera och kräva sin rätt. De papperslösa arbetar utan kontrakt, utan försäkring och med en extremt godtycklig lönesättning. Den rättslösa arbetskraftsreserv som de utgör är när som helst utbytbar och de har ingen möjlighet att vända sig till någon myndighet för att förbättra sin situation. Om de skulle vilja anmäla arbetsköparen är det sannolikt de själva som skulle råka allra värst ut – genom utvisning från Sverige.

Vad gör fackföreningarna åt detta? Den svenska fackföreningsrörelsen har historiskt sett på många sätt varit framgångsrik men klarar i dag inte av att hålla jämn takt med den kapitalistiska globala utvecklingen. Samtidigt är det är just detta vi måste göra: nödvändigheten av att organisera hela arbetarklassen över alla gränser och rättsliga hinder är akut. Gårdagens framgångar gör inte dagens kamp mindre akut, kapitalets rörlighet och internationella karaktär ställer krav på oss. De uppmärksammade målen i EU-domstolen, som givit lönedumpande företag rätt och försvårat den fackliga kampen, är exempel på detta.

I början av april, en dag som Svenskt Näringsliv beskrev som ”en bra dag för Europa”, gav EU-domstolen ännu ett företag rätt. Denna gång var det delstaten Niedersachsen i Tyskland som agerade utifrån en lag som säger att företag som får uppdrag av en myndighet måste betala sina arbetare löner enligt lokala kollektivavtal. Företaget som fick jobbet anlitade en polsk underentreprenör som betalade sina anställda mindre än hälften av den avtalade minimilönen. Den tyska myndigheten valde att avsluta kontraktet, vilket drev fram ett domstolsförfarande i Tyskland och sedermera i EU-domstolen. Den senare slog fast att delstatens lag och handlande strider mot EU:s direktiv om den fria rörligheten för tjänster. I december förra året dömde EU-domstolen i liknande riktning i Vaxholmskonflikten. Domen löd att Byggnads stridsåtgärder för att kräva löner och rättigheter enligt svenskt kollektivavtal för de anställda vid skolbygget i Vaxholm inte var tillåtna.

Vare sig det handlar om företag som flyttar, papperslösa eller kamrater från andra länder som arbetar under slavliknande villkor – kampen måste vara allas vår gemensamma kamp. När de svenska fackföreningarna tvekar i frågor om papperslösa skjuter de sig själva i foten. På samma sätt är det svenska arbetare, tillsammans med kamrater från alla jordens hörn, som drabbas när en av världens starkaste fackföreningar inte reder ut att sätta klass före nationstillhörighet.

Vårt mål måste vara att kämpa tillsammans med alla arbetare på den globala arbetsmarknaden – oavsett om det handlar om en taxichaufför tusentals mil bort, en papperslös diskare i Göteborg eller en polsk byggnadsarbetare i överklassförorten Vaxholm.

Det kommunistiska manifestets ord om att de arbetande saknar fosterland och stridsropet ”Proletärer i alla länder förenen eder” har idag – 160 år senare, i vår globaliserade värld – större aktualitet än någonsin.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Esbati, Feministisk vänstertjej, Josefin Brink,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-domstolen, facklig organisering, Kollektivavtal, lönedumpning, papperslösa, Vaxholm, Politik, Samhälle

Taggar: EU-domstolen, facklig organisering, Kollektivavtal, lönedumpning, papperslösa, Vaxholm

Postat den 18 April 2008 at 14:19 i Ledare. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.