(s) måste tänka om
När jag kom till ABF-huset och Brantingrummet för att lyssna på ett samtal om ”socialdemokratin och arbetarklassen – ett förhållande som tagit slut?” tänkte jag först vända om. Rummet var packat med folk, alla stolar upptagna och mycket folk stod inne i rummet och utanför. Men så veks en vägg ihop, och rummet var plötsligt dubbelt så stort.
För egen del var främsta anledningen till att jag befann mig där att Björn Elmbrant, journalist och författare, skulle vara en av de medverkande. Jag saknar hans röst i radion sedan den nu har tystnat. Övriga medverkande var Katrine Kielos, journalist, och David Ericsson, som arbetar i åkeribranschen och är författare. Det var tidskriften Tvärdrag som tillsammans med ABF Stockholm hade inbjudit till samtalet.
Frågorna som ställdes var: ”Är man fortfarande ett arbetareparti, om man aldrig talar om klass? Har s någon klassanalys? Är arbetarklassen socialdemokratins särskilda uppdragsgivare – eller är de bara ett särintresse bland många?”
De tre medverkande inledde med varsitt anförande. Därefter var ordet fritt. Alla kritiserade socialdemokraterna – utom en person. Enigheten var stor om att klass finns, att arbetarklass finns och att socialdemokratin behöver återta tidigare värderingar och bannlysta ord. Claes Borgström, jämställdhetsombudsman fram till hösten 2007, anförde en hel lista; bland annat det förbjudna ordet solidaritet, som nämndes av många. Det starka bandet mellan partiet och LO framhölls, och därmed problemet med flykten, både den från facket och medlemsflykten från partiet. Häromdagen angav DN i en artikel att 129 413 personer lämnade LO under 2007.
Andra problem som togs upp var de låga lönerna, framför allt i kvinnodominerade yrken, och att antalet fasta jobb minskar.
Den som stod upp till försvar av partiet var Carl Tham, tidigare folkpartist, numera socialdemokrat. Han talade om vad partiet hade gjort för att vidareutbilda arbetslösa människor under sitt senaste maktinnehav.
Alla tycktes överens om att socialdemokraterna behöver gå tillbaka till sina tidigare värderingar om de ska ha någon möjlighet att återa maken 2010.
Kvällen gav en hel del att tänka vidare på. Det är till exempel frapperande när det gäller lönebildningen att ingen tar upp modellen för avtalsrörelserna i Sverige. Ökande löneklyftor är inbyggda i systemet, genom att procentsatser sätts för löneökningarna. Dessa löneklyftor per automatik tas inte upp ens av Kommunal, som säger sig vara ett förbund som arbetar för dem med låga löner, mest kvinnor.
En annan sak att begrunda är att socialdemokraterna själva påbörjade politiken med nedskärningar. Förra gången borgarna hade makten ”vågade” de inte genomföra för mycket försämringar för ”vanligt folk”, nu var det lätt för dem att bara ta vid.
Och en sak till: Hur kan socialdemokraterna avstå från en rikstäckande morgontidning, när både DN och Svenska Dagbladet är så starkt borgerliga? För den som vill ha en morgontidning finns inget alternativ.
Om socialdemokraterna vill vinna nästa val behövs en kursändring om de ska få människor med sig. Ekonomin kommer sannolikt att se strålande ut, när alliansen har sålt ut folkets bolag och pengarna ligger i statens kassakista. Att det kommer surt efter, märks inte förrän efter 2010.
Inger Hassler
Bloggat: Svensson
I media: Dagens Arena,
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Carl Tham, Katrine Kielos, Björn Elmbrant, Arbetarklass, Politik, Samhälle
Det behövs en rejäl vänstersväng och en utrensning av partitoppen.
Nya Socialdemokrater i toppen som lyssnar på folkviljan.
[...] terminologi inte är ute, Svensson skriver om dom där jävla bröderna Schulman igen och på Intisbloggen skriver Internationalens ledarredaktion att sossarna borde tänka [...]
[...] terminologi inte är ute, Svensson skriver om dom där jävla bröderna Schulman igen och på Intisbloggen skriver Internationalens ledarredaktion att sossarna borde tänka [...]