Kvinnodagen – en spegel för drömmar
Snart är det hundraårsjubileum. Då kommer vi för hundrade gången att fira den internationella kvinnodagen, runt om i hela världen. Folkrörelsen som har krävt kvinnors frigörelse har nu mognat till en hundraårig viktig global rörelse.
Firandet av den internationella kvinnodagen under alla dessa år har i sig blivit en rörelse. 8 mars-demonstrationer och firande har ofta lett till organisering kring kvinnofrågor och nätverksbildning.
I många länder har kvinnor firat kvinnodagen under jorden. I länder som Iran och Afghanistan har man i decennier försökt att anordna möten trots förbud och hot. Ibland ansökte kvinnor om tillstånd hos polisen under lustiga täckmantlar för att få samlas i fred. De har anmält samlingar som bröllop, födelsedagsfester, till och med som en omskärelsefest för sonen!
Jag minns den första offentliga 8 mars-samlingen jag deltog i, några dagar efter Shahens fall i Iran 1979. Det var dagar då Iran befann sig i revolutionsyra, engagerat, kaotiskt och hoppfullt. Då gick vi ut, kvinnor i tusental, och krävde lika rättigheter i revolutionens namn.
Kvinnodagen blev förbjuden året därpå. Den dagen firades trots förbud genom stora demonstrationer mot kvinnofientliga lagar.
Några år efteråt flydde jag, och sedan dess har jag firat kvinnodagen i olika länder, mest i Sverige, med kvinnor från olika delar av världen. Kvinnodagens förberedelsemöten har i regel lett till nya kontakter och vänskap. För mig har 8 mars varit ett återkommande forum för att ta upp de internationella kvinnofrågorna, den iranska och afghanska kvinnokampen, för att uppmärksamma kvinnors vardagliga krav.
På dessa möten och demonstrationer har jag lärt känna kvinnor som visade sig ha samma drömmar som jag. Som om jag satt framför en spegel som inte reflekterar ansikten, utan drömmar. En spegel som visar kvinnornas drömmar, en regnbåge av verkliga och självklara krav. Drömmen om en värld fri från patriarkala normer och tvång.
8 mars-rörelsen började med krav på grundläggande rättigheter som rätt till arbete och rösträtt, men kraven utvecklades år efter år, från generation till generation. 8 mars-firandet som forum och rörelse har höjt kvinnors medvetenhet om sin utsatthet och den institutionella ojämlikheten som råder över hela världen.
Men det finns fortfarande miljoner kvinnor i världen som saknar inte bara bröd och bostad, utan också rätten att höja sina röster mot orättvisorna. Fortfarande är det en skam att födas till kvinna. Än idag är kvinnors kroppar en ”vara” som ägs av män, maktlösa som makthavare. En kvinna kan köpas på nätet, säljas på gatan, misshandlas och stympas i hemmet, trakasseras på gatan, våldtas på fester, vanställas och förnedras i media. Hennes kropp är fortfarande en del av männens heder och hennes plats är i hemmets sfär. Kvinnan är fortfarande en vara, ett objekt. Oavsett klasstillhörighet, etnisk och religiös bakgrund behandlas kvinnor i grunden som sexobjekt, av marknaden och samhället.
I Sverige har kvinnor, med kamp och möda, skaffat sig en rad viktiga rättigheter, fler än i många andra delar av världen. Men med 8 mars varje år påminns vi om en självklarhet: Rättigheter kan ifrågasättas och fråntas. Om vi nöjer oss med det vi har, kommer vi att bli av med vad vi har! En rörelse utan visioner och ambitioner kommer att besegras och dras tillbaka. Vi har inget annat val än att ständigt höja kraven. Vi kan aldrig glömma vikten av medvetenhetshöjande aktioner och åtgärder i samhället. Vi befinner oss i en tid där människors rörlighet över gränser är ett faktum och en nödvändighet. Rörligheten i världen innebär att man jämt bemöts av nya allierade, men också av reaktionära krafter som ser patriarkala värderingar och lagar som självklara och gudomliga. Sverige kommer inte kunna behålla ryktet om att vara ett ”kvinnors paradis” – befogat eller överdrivet – om vi inte agerar nu och i global skala. Vi befinner oss i en tid då många faktiskt lever på att hjärntvätta unga kvinnor. Det har blivit en lönsam marknad att satsa på att omvandla unga kvinnor till antingen apatiska dockor eller aktiva och ”hungriga” försäljare av sina kroppar och målmedvetna ”macho-kvinnor” som gör allt på männens villkor och ”vinner”. Aggressiva och reaktionära krafter vill se en global backlash för kvinnors rättigheter. Kvinnorörelsen har inget annat val än att avancera sina metoder och agera lika ”aggressivt”.
Kvinnorörelsens uppgift och mål handlar inte om att bara förhandla vissa grundläggande rättigheter och sedan le nöjt och deklarera segern. Kvinnorörelsens krav är betydligt mer omfattande. Kvinnorörelsens krav är ett primärt led i kampen för de demokratiska kraven. Det handlar om en kontinuerlig kamp och arbete för att eliminera patriarkatets maktstrukturer i samhället och för att frigöra människan.
Nu är det dags att se fram emot ännu ett 8 mars-firande. Se oss igen i spegeln som har reflekterat våra drömmar i snart hundra år. Samla kraft och inspiration och knyta våra drömmar tillsammans. Och förbereda oss inför de kommande hundra åren. Ja, kampen går bara vidare!
Sholeh Irani
Intressant?
I media: SVD1, SVD2, SVD3, SDS,
Andra bloggar om: Feminism, Kvinnokamp, Kvinnorörelse, Jämställdhet, Kvinnodagen, Internationella kvinnodagen, Politik, Samhälle
[...] Intisbloggen, Intressant? I media: SVD1, SVD2, SVD3, SDS, AB1, AB2, ETC1, ETC2 Andra bloggar om: Feminism, [...]