Profitpsykiatri
Psykiatrin för barn och vuxna ska läggas ut på privat drift i delar av Stockholms läns landsting. Det beslöt hälso- och sjukvårdsnämnden förra veckan. Det är ännu ett steg i den borgerliga majoritetens salamitaktik för privatisering, att bit för bit sälja ut vården.
Det är ännu ett steg efter Vårdval Stockholm – ”reformen” som öser pengar till privata distriktsläkare och rövar dem från offentliga vårdcentraler i förortsområden.
Ännu ett steg efter förslaget att skapa ett privat vårdmonopol i Södertälje.
Ännu ett steg efter privatiseringarna inom Folktandvården, där till exempel mottagningen vid Karlaplan ”avknoppats” trots att en majoritet av personalen var emot det.
Skälen att privatisera psykiatrin sägs vara att skapa ökad tillgänglighet, valfrihet, kontinuitet och stärka patientens ställning. Men sakliga argument för att dessa effekter skulle uppnås saknas.
Den som lider av psykiska problem i Nacka är inte tröstad av att veta att hon eller han har valfrihet att gå till en offentlig mottagning i innerstan. Kontinuiteten kommer att försämras för dem som går i öppenvård på privata mottagningar i sydöstra länsdelen, men som vid behov av slutenvård måste åka till Huddinge sjukhus i sydväst.
Nej, den verkliga förklaringen till att politikerna nu ger sig på psykiatrin framgår i beslutsunderlaget. I de utvalda områdena finns ”ej tillgodosedda vårdbehov”, framförallt därför att det saknas vårdpersonal.
Psykiatrin för barn och vuxna är i kris – då går det lätt att argumentera för privatisering. Barn- och ungdomspsykiatrins kris har blivit tydlig under de senaste veckorna. Vid akutmottagningen i länet har fem sjuksköterskor försvunnit, och fackombudet talar om ”en tickande bomb”.
Krisen beror på otillräckliga resurser. Förre nationelle psykiatrisamordnaren har menat att det fordras en resursökning på 8,5 miljarder i hela landet fram till 2015 för att garantera god vård och goda levnadsförhållanden för dem med långvariga psykiska funktionshinder. Politikerna har skapat resursbristen. Nu används den som argument för privatisering. Och samtidigt förvärrar samma politiker resurskrisen.
Kravet på ökad tillgänglighet är det spett politikerna använder för att bryta upp motståndet mot privatisering. Beställarna kräver fler patientbesök – och om det inte uppnås blir anslagen mindre, och nedskärningar följer. Vilket leder till ännu hårdare tryck på de anställda som blir kvar att öka antalet besök. Snabba insatser kommer då att prioriteras framför familjesamtal, teamarbete och samverkan med andra vårdgivare. På samma sätt som privatiseringar av vissa mottagningar leder till ökat tryck på dem som är kvar i offentlig drift – eftersom färre enheter får dela på landstingets administrativa kostnader.
I själva verket är tillgänglighet bara ett av tecknen på god vård. I vården av de stora folksjukdomarna – hjärt- och kärlsjukdomar, vården av äldre multisjuka och psykiskt sjuka – är det framförallt kontinuitet och samverkan mellan vårdgivare i en vård som ges efter behov som är avgörande.
Effekten av resursbristen, de ökade prestationskraven och privatiseringshoten är förlamande för de vårdanställda. Ingen har fast mark under fötterna. Inga erfarenheter gäller längre. Inget jobb är längre säkert. Det försvårar motståndet mot privatiserarna.
Den nuvarande marknadsoffensiven i svensk sjukvård kan därför inte stoppas av vårdpersonalen ensam. Det fordras en bred samling av krafter. Ett exempel på det ges av Aktionsgruppen Värna vården – Rädda sjukhuset i Södertälje, som samlar anställda, patienter, anhöriga, pensionärer, fackföreträdare från ortens arbetsplatser. Aktionsgruppen som hittills samlat in 12 000 namn och fått ett starkt gensvar kräver nu en lokal folkomröstning om privatisering av sjukhuset i de tre kommunerna Södertälje, Nykvarn och Salem.
För att stoppa privatiseringen måste man också våga ta strid mot resursbristen. Att socialdemokratiska landstingsledningar lagt grunden för privatisering genom nedskärningar får inte förtigas. Ett exempel på en kampanj som talar klarspråk är det vårdupprop som Gemensam välfärd nyligen tagit initiativ till i Skåne, och som kräver stopp för såväl nedskärningar som privatiseringar.
Bloggat om Vårdval Stockholm: Hanna Löfqvist, Josefin Brink
I media: SVD1, DN1, DN2
Andra bloggar om: Psykvård, Psykiatri, Vårdval Stockholm, Stockholm, Gemensam Välfärd, Södertälje, Nykvarn, Salem, Politik, Samhälle
