Svenska soldater dödar
Den svenska grundlagen säger att krigsmakten är till för att ”hindra kränkning av rikets territorium”, men idag befinner sig denna krigsmakt i strid i Afghanistan, 6000 kilometer bort från Sverige. Inte ens under stormaktstidens 1600-tal var gränserna så till den grad uttöjda.
De var väl förberedda och de kan sin uppgift. Jag känner stolthet”, så uttalade sig en företrädare för det svenska försvaret efter att man 25 juli hamnat i regelrätta strider i norra Afghanistan och dödat tre afghaner samt skadat två. Utrikesminister Bildt, som samtidigt damp ner på Kabuls flygplats för samtal med den afghanske presidenten Hamid Karzai, uttryckte lakoniskt sin lättnad över att ”ingen ens var skadad”. Likt forna tiders kolonialherrar, eller amerikanerna i dagens Irak, nämnde han inte det ockuperade folkets förluster med ett endaste ord.
Sedan 2002 har Sverige haft militär förlagda till Afghanistan. Gradvis har insatserna trappats upp från ett femtiotal soldater i början till att riksdagen i december 2008 fattade beslut om att antalet skulle öka från 350 till 500. Kostnaden för detta militära äventyr beräknas i år uppgå till 1,2 miljarder kronor, tre gånger så mycket som Sverige ger i bistånd till detta ett av världens absolut fattigaste länder. Den svenska kontingenten är en del av en Nato-styrka med amerikanskt befäl och med Natos emblem väl synligt på armen.
Under detta år har den svenska styrkan alltmer blivit en måltavla för beskjutning och vägbomber och under de senaste veckorna har man vid tre tillfällen hamnat i direkta strider.
Den svenska upptrappningen är kopplat till att antalet utländska soldater i Afghanistan generellt ökar. Nu i höst beräknas denna styrka att uppgå till 100 000 soldater. Det amerikanska imperialismen håller under Barack Obama på att flytta fokus från Irak till Afghanistan. ”Vi skall föra kriget mot al-Qaida till seger”, trummar Obama gång på gång fram i sina tal. De amerikanska bombningarna har intensifierats och truppinsatserna på marken har vuxit i styrka. I takt med ökade civila afghanska förluster har dock det inhemska motståndet stärkts. Talibanerna kontrollerar idag stora delar av landsbygden och man opererar över hela landet.
Varför är då Afghanistan så viktigt för USA? Framför allt handlar det om landets strategiska läge; i geografisk närhet till USA:s opponenter Ryssland och Kina samt de rika oljefyndigheterna vid Persiska viken och Kaspiska havet. Afghanistan är ett självklart transitland för olje- och gaspipelines från Centralasien och söderut mot Arabiska havet. I takt med att de globala tillgångarna av fossila bränslen alltmer kommer att sina talar också allt för att landets strategiska vikt kommer att öka ytterligare. Det är bakgrunden till att USA med sin militära styrka försöker bita sig fast i Afghanistan och radera ut det rådande motståndet mot president Karzai. Presidentvalet 20 augusti handlar för USA om att inför omvärlden ge Karzai, som fram till den utländska ockupationen levde i USA, en fasad av legitimitet, att ge sken av att Afghanistan är på väg att stabiliseras.
Försvarsminister Sten Tolgfors har aldrig ett ord av kritik att anföra mot de amerikanska bombningarna av afghanska byar. Han betonar ideligen att Sverige med sin militära närvaro i Afghanistan bidrar till fred, säkerhet, demokrati och utveckling. Men fattigdom och brist på demokrati kan aldrig bombas bort. ”Man kan inte rädda en by genom att utplåna den”, som Olof Palme uttryckte sin grundläggande kritik mot USA:s krig i Vietnam. Exempelvis var erövrandet av den allmänna rösträtten i Sverige en flera decenniers lång folkrörelsekamp. Den vanns inte genom att brittiska fartyg låg och sköt prick mot svenska kuststäder. Utvecklingen i Afghanistan kan inte heller vara någonting annat än en intern process av folklig organisering. Alla vackra ord om fred och demokrati som kommer över herrar Obama och Tolgfors läppar är ingenting annat än en maskering av imperialistiska maktintressen.
Den svenska militären i Afghanistan måste omedelbart dras tillbaka. De stora kostnaderna för kriget bör omvandlas till civilt bistånd. Det kan exempelvis kanaliseras genom Svenska Afghanistankomittén, som byggt upp en mängd skolor och sjukvårdskliniker på den afghanska landsbygden. Det kan även gå direkt till folkliga krafter i Afghanistan, som exempelvis kvinnoorganisationen RAWA och dess svåra kamp mot såväl imperialistiska potentater som bakåtsträvande talibaner för den afghanska kvinnans frigörelse.
Intressant?
Bloggat: Jinge,
I media: EX1, 2, 3, AB1, 2, 3, DB, SVD1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2, 3, 4, 5, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Svenska soldater, Militären, Carl Bildt, Hamid Karzai, NATO, USA, Krig, Samhälle, Politik, Sten Tolgfors
En fråga:
Hur ska det civila biståndet kunna komma till någon nytta om talibanerna utan hinder kan spränga kvinnoskolor, sjukvårdskliniker osv?
I dagsläget så är det bara de utländska trupperna som tycks kunna hålla talibanerna ifrån ett erövra landet. Försvinner dem så kommer också alla civila biståndsorganisationer att förgöras eller tvingas fly landet.
[...] utgör en bas både för talibansk verksamhet och för USA och dess allierade för krigföringen i Afghanistan. I de länderna är olika former av självmordsattenat och andra terroristdåd ganska vanliga. Som [...]