Stjärnsmäll för EU-projektet

En ny stjärnsmäll för den europeiska kapitalismens EU-projekt – åtminstone för dess anspråk på att representera en demokratisk välfärdsutveckling på socialliberal grund för några hundra miljoner EU-medborgare. Så kan en av slutsatserna efter förra helgens EU-val formuleras.

- Med en krympande minoritet av röstande – på flera håll inte en tredjedel av de röstberättigade;

- med formliga ras för socialliberala mittenpartier av socialdemokratisk typ – med brittiska Labours sämsta val på hundra år i blickpunkten;

• med de hårda nationalistiska högerkrafternas frammarsch på flera håll – från Storbritannien och Nederländerna till Danmark och Ungern demonstreras tydligt: den kapitalistiska krisens massarbetslöshet, sociala nedrustning, växande klyftor och fattigdom kan inte maskeras eller döljas av kompromisser. Krisen kan bara lösas längs två varandra uteslutande vägar: antingen genom att bryta kapitalismens grepp och demokratiskt styra samhällsekonomin efter folkflertalets behov på den borgerliga elitens bekostnad. Eller lasta över bördorna från kriskapitalismen på ”de andra” – på underordnade och svagare, på kvinnor, ”utlänningar”, andra nationer och delar av världen – allt utifrån ideologiskt tycke och smak.

Att den senare kungsvägen i nuläget har luftdrag under vingarna är logiskt. Snart trettio år av nyliberal dominans och fostran där konkurrens och rivalitet, vinnare och förlorare, privatintresse mot allmännytta, egoism mot solidaritet dunkats in av liberalkapitalismens budbärare – och samhällslivet organiserats därefter – får konsekvenser. Den sociala oron och motviljan kanaliseras till hårdare varianter på temat. British National Party med nu två EU-ledamöter och svenska Sverigedemokrater som nära tredubblade sin röstandel kan gå till storms mot EU-projekt och social nedrustning – men inte mot dess kapitalistiska grund, utan som dennas logiska förlängning, där ”de andra” ska trampas ned eller selekteras ut i jakten på krympande levnadsmöjligheter. Att till och med regerande europeiska högerpartier – i Frankrike, Tyskland och Italien – mitt under brinnande kapitalistisk kris hållit ställningarna säger något om kraften i vägvalet och den sociala mekanismen. De av högerns EU-partier som gått ytterligare högerut kan fortfarande ses som intresseorgan för vinnande delar av befolkningen.

Därav också socialdemokratins tillbakagång. Dess löntagarbas demoraliseras och slits isär när den i regeringsställning – som i Storbritannien eller Spanien – pressar krisens kostnader på arbetarklassen. Dess visioner och målsättningar löses upp när den i opposition söker sitta på alla stolar.

Logikens acceleration högerut är emellertid inte den enda som utmanar det hittillsvarande EU-projektet. I viss mening kan framgångarna för Europas gröna ses som en reaktion mot den till synes obönhörliga marschen mot kapitalismens slutgiltiga lösningar – men utan att ta nödvändiga konsekvenser av sin systemkritik. Det är den öppet antikapitalistiska vänstern i Europa som företräder en verklig brytning med dagens förödande onda cirklar. På några håll – som i Portugal, Danmark och Irland – kunde företrädare för detta vägval till och med bli valda till EU-parlamentet som en absolut opposition. Det nya franska antikapitalistiska partiet NPA, navet i denna strömning, nådde efter tre månaders existens 4,8 procent av de franska rösterna och vann därmed, med knapp marginal, ingen tribun i parlamentet. Att stödet åt dess populäre företrädare, Olivier Besancenot som nått drygt fyra procent i presidentval, bara skulle vara personligt dementerades dock därmed. Tillsammans med kommunistpartiets vänsterfront (sex procent) och Lutte Ouvrières dryga en procent representerade vänstern om socialistpartiet över tolv procent i ett val där huvuddelen av arbetarklassen och ungdomen avstod ifrån att rösta.

Det är alternativ och möjligheter att ta fasta på när svenska antikapitalister nu utvärderar det EU-val där etablissemanget sargades, piratpartister och Sverigedemokrater fångade upp missnöjesröster, feminister återkom i ljuset och Vänsterpartiets resultat närmast kollapsade genom fjättringen till socialdemokratin.

Det nya antikapitalistiska valsamarbetet, ArbetarInitiativet kunde med ett par månaders kampanj inte nå någon nationell uppmärksamhet. Däremot gjordes viktiga erfarenheter av samarbete och gräsrotskampanj för ett öppet antikapitalistiskt alternativ i svensk politik. Den värdefulla erfarenheten kommer nu att utvärderas som ett led i uppbygget av en nödvändig gemensam europeisk rörelse mot kapitalismen.

Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman, Spånbinge, Mullvaden, Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Kapitalism, EU, EU-val, Valdeltagande, ArbetarInitiativet, Labour, Vänsterpartiet, Samhälle, Politik

Taggar: Arbetarinitiativet, EU, EU-Val, Kapitalism, Labour, Valdeltagande

Postat den 12 June 2009 at 10:14 i Ledare. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.