Socialisera fordonsjättarna!

Regeringens arbetslinje har blivit en massarbetslöshetslinje.
Industrijobb efter industrijobb raderas ut. Larmrapporter kommer från Sveriges kommuner och landsting om att en omfattande kris är under uppsegling i den gemensamma sektorn.
Alla krav och vädjanden om statliga stödåtgärder viftas bort.

Önskemål från hårt trängda kommuner och landsting om utökade statsbidrag för att mota det kommande offentliga stålbadet nonchaleras. För alla de som drabbats – och kommer att drabbas – av den nyliberala härdsmältan återstår att söka tröst i budskapet om att lita på marknadens så
kallade självläkande krafter.

Krisen inom fordonsindustrin, där nu senast det GM-ägda Saab hamnat i förgrunden, visar i all sin tydlighet att regeringen inte kommer att lyfta ett finger för att rädda Saab.
– Jag spelar inte monopol med skattebetalarnas pengar, konstaterar näringsminister Maud Olofsson
– Saab är bara ett varumärke i en global varumärkesportfölj, fyller statsminister Reinfeldt i.

De anställda inom fordonsindustrin finns inte. De må vara arbetare, tjänstemän, underleverantörer, de som svarar för transporter… De är bara ”varumärken i en global varumärkesportfölj”, inte ens löntagare och skattebetalare. Det enda som gäller är en affärsrörelse och därför en lönsam affärsplan.

Några som helst förpliktelser finns helt uppenbart inte mot de 140 000 personer som är sysselsatta inom den svenska fordonsindustrin. De som inte kan springa med i den kvartalskapitalistiska vargflocken lämnas kvar för att självdö.

”Vilken sida står du på – medborgarnas eller nyliberalismens?” frågar sig Expressens krönikör Leif Håkansson när han i en artikel kräver Maud Olofssons avgång.
Monopol spelar som sagt inte Maud Olofsson med skattebetalarnas pengar. Ett påstående som är en direkt lögn, för om det är något som den nuvarande regeringen ägnat och ägnar sig åt är det just detta.

50 miljarder har slussats över till bankerna. Pengar som inte kommit från ovan utan från skattebetalarna, och bland dessa skattebetalare finns givetvis alla de som arbetar inom fordonsindustrin – miljarder som östs över bankerna utan några som helst krav på motprestationer.

Likaså skulle den vanskötta investmentbanken Carnegie räddas till varje pris. När räddningen var klar lyckades finansmarknadsminister Mats Odell med konststycket att sälja Carnegie till två riskkapitalister. Till detta kan läggas alla de skattebetalarmiljarder som satsats på Saabs krigsplan JAS. Dessa mångmiljardrullningar ska ställas mot de 3 miljarder som Saab begärt i direkta stödåtgärder, men där företaget fått kalla handen.

Trollhättans framtid ligger nu i stöpsleven. En nedläggning av Saab och offrandet av 4 100 jobb motsvarar 48 000 jobb i Stockholmsregionen. Totalt innebär en nedläggning, om man räknar in alla underleverantörer, att 45 000 jobb kan komma att raderas bort. Vad det innebär för de berörda kommunerna – och indirekt för utbildning, skolor, ja hela den offentliga sektorn – behövs det ingen större fantasi för att räkna ut.

Björn Elmbrant kommenterar i Dagens Arena 18 februari det pågående spelet om Saab på följande sätt:

”Var finns de långsiktiga lösningarna, visionerna om samhället bortom den ekonomiska krisen? Var finns de små elbilarna, som byggs i Norge men inte i Göteborg? Var finns idéerna om att ersätta biltrafiken i våra storstäder med spårtaxi, som tillverkas i Korea, men inte i Trollhättan? Var finns de statliga beställningarna, som förr var en skjuts framåt för ny teknik?

Vem är denna någon som kan ta helhetsgreppet? Det är inte kvartalskapitalismen, som bara gett oss stadsjeepar och en och annan etanolbil. Det är inte Fredrik Reinfeldt. Han och hans regering kan inte ens stava till ord som industripolitik, kluster och kompetens. Framtidens dom över honom lär bli hård.”

Det är bara att instämma.
För vad Trollhättan och andra samhällen, vars framtid i dag ligger i stöpsleven, behöver är ingen ny ”affärsplan”. Vad som måste till är att arbetarrörelsen och miljörörelsen formulerar en egen krisplan för jobben, välfärden och miljön, en krisplan där den sociala nyttan för hela samhället ställs i fokus istället för den ansvarslösa kvartalskapitalismens kortsiktiga vinstexercis.

För Volvo och Saab borde IF Metall och hela arbetarrörelsen nu kräva en socialisering av produktionen, ett statligt övertagande av Volvo Personvagnar och Saabs verksamheter där utveckling och produktion ställs om så att de på bästa sätt tjänar den sociala nyttan, det vill säga samhällsnyttan.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Röda Malmö,
Media: SVD1, 2, 3,  SDS, DN1, 2, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Saab, Jobben, Trollhättan, Demonstration, Bilkrisen, Bilindustri, Opel, GM, General Motors, Facket, Arbetarkamp, Politik, Samhälle

Postat den 27 February 2009 at 08:48 i Ledare. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.