Rätten att försvara sig
Hamas hemmagjorda raketer spelar en huvudroll när det gäller Israels försvar för sitt agerande.
Raketerna har sedan år 2000 dödat 18 israeler. Under samma tid har Israels militärapparat dödat mer än 5 000 palestinier.
Foad Rad resonerar här kring ointresset från världens regeringar inför Israels samlade attack på befolkningen i Gaza. Vem är det Israel vill slå ut? Vilka stöder Israel och vilka är skälen?
När Israel inledde sina bombningar mot Gaza meddelade den israeliska premiärministern Ehud Olmert att målet var att slå ut ”Hamas infrastruktur” i syfte att få ett slut på raketbeskjutningarna. Attackerna som nu går in på sin tredje vecka verkar inte ha ett slut, och därför är det relevant att ställa frågan: vem är det Israel egentligen vill slå ut?
För sedan attackerna började den 27 december har vi inte sett annat än pulvriserade regeringsbyggnader, bostadskvarter, polishus, moskéer, universitet, sjukhus, FN-konvojer, och senast FN-styrda skolor där just den civilbefolkning som sökt skydd blev måltavlor för stridsvagnarnas granater.
I en intervju försvarar sig den israeliska premiärministern Ehud Olmert med att militären ringer och varnar husägarna innan de bombar husen. Han vet lika väl som vi andra att det inte spelar någon roll om de har vänligheten att ringa i förväg, för de instängda Gazaborna kan inte fly till någon trygghet.
Hamas, segrarna i ett legitimt och demokratiskt val, styr idag i Gaza, vilket också innebär att skolor, vägar, jordbruksmark, sjukhus, moskéer och all annan infrastruktur ytterst är under deras ansvar – precis som i Sverige eller vilket annat demokratiskt land som helst. Det hindrar dock inte Israel att fortsätta utplåna livsbetingelserna för de 1,5 miljoner människorna i Gaza.
Ett exempel på denna cynism är hur Israel – med stöd av omvärlden – under två års tid har omvandlat Gaza till ett isolerat fängelse utan fri tillgång till mat, rent vatten, drivmedel, el, medicin och andra förnödenheter.
Israels militära operationer i Gaza har heller inte fått stopp på raketbeskjutningarna – som till och med ökat under vissa dagar – i stället har Israels attacker hittills skördat över 1000 dödsoffer och skadat över 5 000 människor. Fyratusen människor som lämnats att dö i illa utrustade sjukhus med underbemannad personal som vittnar om amputerade ben och armar, om spridda likdelar, om operationer i korridorer och i sjukhuskällare – om att de bokstavligen vadar i blod.
Trots att Israels armé misslyckats med att uppnå de uppsatta målen fortsätter massakern i Gaza. Världssamfundet har än en gång manifesterat sin dysfunktionalitet genom sin oförmåga att sätta press på ockupationsmakten Israel, som uttryckligen medgett att man inte tänker ta hänsyn till ”internationella påtryckningar”.
I stället ställs krav på Hamas om att lägga ned vapnen och upphöra med sitt motstånd – som om det vore Hamas som släppte bomberna över människorna i Gaza, som om det vore Hamas som besköt FN-konvojerna eller Hamas som blockerade alla flyktvägar.
Hamas hemmagjorda raketer som avfyras mot Israel har sedan år 2000 skördat 18 israeliska liv, medan Israels övermäktiga militärapparat har dödat över 5 000 palestinier under samma tidsperiod. Hamas raketbeskjutningar är alltså inte anledningen till Israels massiva bombningar mot Gaza, de är snarare ett desperat svar på den 60 år långa ockupationen av Palestina.
Därför är det utifrån dagens styrkeförhållande, för att låna Malcolm Xs ord, kriminellt att uppmana den svagare parten att inte försvara sig, när de är offer för den israeliska ockupationsmaktens konstanta och brutala övergrepp, som dessutom strider mot internationella lagar och konventioner.
De borgerliga media – som under de senaste åren agerat megafon åt den israeliska militären – upprepar i tid och otid iranske presidenten Ahmadinejads vilja att ”utplåna Israel” från kartan.
Bortsett från att citatet medvetet förvrängts är det i själva verket inte Israel som står inför en total utplåning, utan Palestina som sedan 1948 till dags datum reducerats till mindre enklaver av avskurna och isolerade zoner. En jämförelse mellan två olika kartor över Palestina räcker för att överbevisa de högervridna medierna som av diverse anledningar medvetet upprätthåller en felaktig bild.
Bilden av konflikten är i grunden skev. Något som inte heller får utrymme i rapporteringen är att det inte bara är Hamas som försvarar Gaza, utan även andra fraktioner, däribland Fatehs miliser och den palestinska vänstern. Detta är därför inte ett krig mot Hamas, utan ett krig mot hela det palestinska folket och dess blotta närvaro i ett sista hörn av sitt rensade land.
I ett sådant läge är det svårt att se ett slut på konflikten och det finns flera hinder som omöjliggör en varaktig fred; vapenindustrin, Israel (med stöd av USA) och reaktionära arabiska diktatorer som Hosni Mubarak i Egypten, kung Abdullah i Jordanien och Mahmoud Abbas i Palestina, shejkerna i Gulfstaterna och i Saudiarabien, vilka alla ingår i en ohelig allians.
Men det finns en kvalitativ skillnad dem emellan, och det är att endast Israel upprätthåller den illegala ockupationen, endast Israel bygger en apartheidmur på Västbanken och endast Israel bombar civilbefolkningen.
Hur overkligt det än låter är Israel inte intresserad av fred med palestinier. Ett ömsesidigt lugn är inget de tjänar på. Att sluta fred och erkänna en palestinsk stat med egna gränser som en legitim makt skulle innebära slutet för sionismens ambitioner att ”återskapa” Stor-Israel. Krigstillståndet är därför det enda tillstånd sionisterna känner till, det är själva livlinan, och ockupationen av Palestina är status quo som till varje pris måste bestå.
Ehud Olmert och Tzipi Linvi, hängivna sionister som följer denna linje, manifesterar detta genom att massakrera palestinierna i Gaza på samma sätt som deras föregångare massakrerade palestinierna i Deir Yassin 1948, eller i flyktinglägret Sabra och Shatila 1982 och i Jenin 2002.
Israel som är den starkare parten har tydligt visat att de varken respekterar mänskliga rättigheter eller internationella lagar och överenskommelser. Den enda anledningen till att de så lättvindigt kan ignorera alla uppmaningar om eldupphör är att de är uppbackade av ett nät med mäktiga ekonomiska intressen och inte minst av den militära supermakten USA, tillika en ockupationsmakt i regionen.
Inom EU och därmed i Sverige finns även starka kapitalintressen som backar upp Israel med allt ifrån ett gediget militärsamarbete och generösa handelsavtal till politiskt stöd som hjälper till att upprätthålla den längsta ockupationen i modern tid.
Bandet mellan de västerländska staterna och Israel som vi ser idag är inte en tillfällighet, utan sträcker sig ända tillbaka till borgerlighetens uppvaknande på 1800-talet och formandet av sionismen. Så här skriver exempelvis Theodor Herzl, en av grundarna av den sionistiska rörelsen, i ”Der Judenstaat”: ”Se bara hur man gräver guld i Transvaal… på samma sätt måste det nya judelandet utforskas och tagas i besittning med alla moderna hjälpmedel”.
De sionistiska ideologiernas motiv uttrycktes inte bara i borgerliga klasstermer, utan kom också att tjäna den klassens intressen. Herzl såg därför inte det förlovade landet endast som ett judiskt nationalhem, utan även som en ”skyddsmur mot Asien, en kulturens förpost mot barbariet”. Sionisternas föreställning om Israel som ”den västliga civilisationens implantat i Öst” och kolonialmakternas allierade ”mot alla araber kring Östra Medelhavet” var alltså inte bara en av pelarna i det sionistiska projektet, utan också påtagligt rasistisk, och sammanvävd med samtidens självklara koloniala projekt.
Den symbiotiska relationen mellan den allt mäktigare borgerligheten i Europa och sionisterna avspeglades alltså i den förda politiken från dag ett. Det allra tydligaste exemplet var formaliseringen av den judiska koloniseringen av Palestina som trots att den inte låg rätt i tiden, eftersom de europeiska makterna vid det laget övergett kolonialismen som en central del i den statsbärande ideologin, ändå underlättade uppdelningen av landet 1947 till palestiniernas nackdel.
Av detta kan vi dra flera slutsatser, men framför allt måste vi inse att samma krafter som bombar och lemlästar palestinierna i deras hem, i deras moskéer, i deras skolor och på gatorna i Gaza är samma krafter som attackerar oss. Det är samma krafter som urholkar arbetslöshetsförsäkringen, som försämrar våra villkor på arbetsmarknaden, som i sin iver att generera större profiter skapar ekonomiska kriser med massarbetslöshet som kastar de flesta av oss in i en oviss framtid.
Vi måste därför inse att vi har samma fiende och vi måste även inse att det enda sättet att besegra den är att bekämpa dessa krafter överallt där de rycker fram, på alla arbetsplatser, i alla regeringar, i alla världens hörn. För var dag som passerar skärps de sociala motsättningarna som skapas av ett orättvist system, och för varje konflikt blir det tydligare att kampen mot utsugning och krig, och för demokrati och fred är en och samma kamp.
Det är därför dags att blåsa nytt liv i arbetarrörelsens rättmätiga krav om demokrati och fred, men framför allt måste vi förverkliga devisen internationell solidaritet genom att stödja de ockuperade och förtryckta massorna som utmanar härskarnas intressen, vare sig de gestaltar sig i Hamas färger i Palestina, Hizbollas i Libanon, anarkisternas på Atens gator, eller i de europeiska metropolernas förorter som Rosengård i Malmö och Clichy-sous-Bois i Paris, eller i Venezuela och Bolivia.
För endast då kan en varaktig fred bli verklighet och endast då kan vi se människor oavsett tillhörighet leva i ett demokratiskt Palestina.
Foad Rad
Intressant?
Bloggat: Svensson, Esbati, Jinge, MK, Different Drummer, Lasse, Reza Javid, Radar, Röda Malmö,
I media: SVD1, SVD2, SVD3, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Palestina, Brott mot mänskligheten, Qassam-raketer, Kassam-raketer, Massmord, Bombningar, Hamas, Islamiska Jihad, Politik
(artikeln ursprungligen från tidningen Internationalen)
[...] och allt humantsara Lindgren on Israel skiter i FN, mänskliga rättigheter och allt humantRätten att försvara sig on Israel skiter i FN, mänskliga rättigheter och allt humantBahlool on Israel skiter i FN, [...]