Maktspel i Kaukasus

Konflikten mellan Georgien och Ryssland är betydligt mer än en konflikt mellan två länder och betydligt mer än en fråga som bara handlar om Sydossetiens självständighet eller Georgiens oberoende. Förvisso är inte dessa två frågeställningar betydelselösa; men inte som orsaker till konflikten utan som argument som används för att legitimera olika strategiska positioneringar.

Istället handlar det främst om en konflikt mellan två imperialistiska stormakter, USA och Ryssland. Det är en konflikt med två huvudsakliga drivkrafter: motsättningarna kring de fossila fyndigheterna i det kaspiska bäckenet och USA/Natos aggressiva militära hållning gentemot Ryssland.

Oljan och gasen i det kaspiska bäckenet har länge kontrollerats av Ryssland, men under senare år har USA och EU lagt ned mycket energi på att minska denna kontroll. I detta sammanhang har Georgien haft en avgörande betydelse. USA har genom stöd till detta land skaffat sig en allierad i området. En stor pipeline för olja har byggts genom Georgien, som inneburit att Rysslands totala kontroll över oljeflödet från den kaspiska regionen till väst har brutits.
Militärt sett anslöt väst och Nato först de forna Warszawapaktsländerna i Östeuropa till sitt militära block, varefter man nu, som i fallet Georgien, även sonderar terrängen för att dra med länder i det tidigare Sovjet och därmed alltmer äta sig in på den ryska bakgården.

Naturligtvis är detta en utveckling som Ryssland har anledning att vara oroad över. Därför har man underblåst de krav på självständighet som funnits från sydossetisk och abchazisk sida sedan Sovjetunionens sönderfall. Självständighetskrav som redan i början av 1990-talet möttes med våld från Georgien, och som då resulterade i ett faktiskt oberoende från Georgien för de två små republikerna.
Självständighetskraven har senare vunnit förnyad kraft i och med att många av västvärldens länder erkände Kosovo som ett självständigt land. Sydosseternas och abchazernas krav på självständighet har emellertid, i motsats till Kosovos krav, mötts av totalt oförstående från väst. Detta beror naturligtvis på att Kosovos självständighet är en del av den missilinringning som USA och Nato håller på att skapa runt Ryssland.

Inte bara det, Kosovo är också ett tänkbart genomgångsland för en pipeline som förbinder Svarta havet och Medelhavet, och därmed även en bricka i spelet om kontrollen över den kaspiska oljan och gasen. Det är delvis mot bakgrund av dessa energipolitiska och militära spänningar som Rysslands häftiga reaktion på Georgiens attack mot det i praktiken självständiga Sydossetien bör ses.

Den känsliga och farliga situation som uppstått – med upptrappning och olika hot från de två inblandade stormakterna – kan inte lösas genom att konfliktnivån ytterligare eskalerar. Det är motsatsen som krävs: förhandlingar och avspänning. De nuvarande ledningarna i USA och Ryssland agerar dock på ett sätt som är motsatsen till avspänning och det är något som riskerar att utsätta Europa och många andra delar av världen för fara. Istället för att placera ut mer missiler, som i Polen, eller att fortsätta bygga upp Georgiens armé är det dags för alla inblandade att ta ett steg tillbaka.

Därför bör världen, inklusive Georgien, erkänna Sydossetiens och Abchaziens rätt till självständighet. Rysslands trupper måste dras tillbaka från Georgien, Abchazien och Sydossetien. USA och Israel måste ta hem alla sina militära rådgivare från Georgien. En möjlig lösning kan vara att det placeras ut fredsbevarande styrkor i Sydossetien och Abchazien inom ramen för det europeiska säkerhetsorganet OSSE, precis som efter inbördeskriget i början av 1990-talet.

För att minska spänningarna kring oljan och de olika pipelinesprojekten i Georgien bör en pipeline byggas som förbinder Rysslands ledningsnät med BTC (Baku-Tbilisi-Ceyhan-pipelinen) och BTE (Baku-Tbilisi-Erzurum-gasledningen). Ett ömsesidigt handelsavtal mellan Georgien och Ryssland skulle dessutom kunna ingås. Utplacerandet av missiler i Polen bör stoppas liksom alla försök att få med Georgien i Nato. På det sättet kan en nedtrappning av konflikten mellan USA och Ryssland uppnås, liksom en nedtrappning av den lokala hotnivån i både Kaukasus och Östersjöområdet.

Det är i denna riktning Sveriges agerande i frågan bör vara. Att, som borgerliga företrädare gör nu, aggressivt anklaga Ryssland för det inträffade, underblåser tvärtom en än mer militant hållning från både Ryssland och USA. Om man istället agerar i den riktning som skisseras ovan kan hotnivån nedbringas, principen om alla folks rätt till självbestämmande försvaras, samtidigt som man genom avtal minskar gränsernas betydelse. Det är i den riktningen konfliktens aktörer borde agera.

Intressant?
Bloggat: Svensson1, BiologyandPolitics, Svensson2, Kildén & Åsman1, Kildén & Åsman2,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, PDK, DB,
Läs även andra bloggares åsikter om Abchazien, BTC-pipelinen, BTE-gasledningen, kaspiska oljan, Kosovos självständighet, OSSE, Sydossetiens självständighetskrav, Kosovo, Syd-Ossetien, Ryssland, USA, Politik, Samhälle, Georgien

Taggar: Abchazien, BTC-pipelinen, BTE-gasledningen, kaspiska oljan, Kosovos självständighet, OSSE, Sydossetiens självständighetskrav

Postat den 22 August 2008 at 17:25 i Ledare. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.