Sex, råttor, FRA…

För min del var FRA-lagen inte bara en chock utan också en varning, ett bevis på att vi verkligen lever i en underlig tid. En avgörande tid då ödet avgörs för kampen om frihet och ett mänskligt liv.

Jag vet att människor i alla tider tyckt att just deras egen tid var den värsta. Men jag tycker ändå att takten i dramatiken i vår tid inte liknar någon annan tid. Det närmaste jag kan tänka mig är den romerska maktens undergång, samt den första perioden i kapitalismens frammarsch i Europa.

Det var en sak att FRA-lagen kom som en blixt från helvetet under några dagar, och slog igenom den svenska demokratin och blev lag. Det var en sak att få höra så kallade liberala riksdagsledamöter lära ut till svenska folket vad ”integritet” nu för tiden ska betyda, att höra FRA-chefen omyndigförklara svensk media, oppositionen och folket, som inte ens fattade vad lagen innebär och hur bra den är. Och att ingen vill skanna medborgarnas liv, utan det är bara ”de” som ska kollas och inte ”vi”.

Vad mer kan man förvänta sig av en nyliberal pro-Bush-ordning?

Men att få veta att det ska bli det svenska folket som ska betala för hela projektet var en annan sak! Vi ska alltså betala för att bli buggade med anledning att vi är oliktänkande eller har fel religiös och etnisk bakgrund. Är det inte tragiskt?! Bredbandsbolagen menar att FRA-lagen innebär stora tekniska kostnader och det är kunderna som ska betala, eftersom bolagen inte tänker minska sina vinster för att finansiera detta.

Vem vet vem som sitter där och kollar allt jag skriver till dig i våra privata e-mail? Vem vet vad han/hon ska göra med all avlyssning och kartläggning av andras liv, om några år? Vem vet vem som kommer att styra detta land om 10-20 år?

När jag var ung, hörde jag från de äldre med åratals erfarenhet av diktaturer i Iran: ”Tyst! Det finns råttor och de har öron!” Så för mig och folk med erfarenhet från diktaturländerna är detta inget nytt. Men det var just den ständiga bevakningen som gjorde att många flytt sina hemländer och tagit sig till det så kallade fria Sverige.

FRA-lagen kommer att ha sin märkliga psykologisk påverkan på var och en av oss. Att veta att staten ska dokumentera våra barns privatliv från början, så att de kan bli utpressade i en besvärlig situation, kommer att påverka svenska folkets sätt att leva, producera och skapa.

Men glöm FRA-lagen och hur vårt liv kommer att se ut. Lev i nuet! Häng med upplevelseindustrins senaste gåva till världen. Det finns roligare och viktigare saker i livet, enligt Hollywood.

Vi har ju ”Sex and the City”-filmen att hetsa upp oss över. Alla kulturredaktioner, alla teve- och radiosändningar, seriösa nyhetssändningar, allt, handlade de senaste dagarna om en enda film. Alla vet att filmen kommer att spräcka försäljningsrekorden. Ändå får filmen direkt och indirekt reklam i de dyraste teve-sändningarna och i alla dags- och veckotidningar och även i mobiltelefonerna. Varför!? Om den ändå ska sälja så enormt bra, varför då denna hysteri att skapa den enorma kåtheten för ”Sex and the City”?

Min gissning är att det inte bara handlar om filmen i sig. Det handlar om det större projektet. Det är ”kåthet på tonårsnivå-konceptet” från New York, som ska spridas. Man vill till och med ge illusionen av att detta är ett led i den sexuella revolution som initierades under 60-talet, då en ny generation ville befria sexualiteten från tvång och tabu, från kommers.

Revolutionen var oskuldfull och genuin som alla experiment är. Den var äkta, som alla mänskliga experiment är. Som själva sexupplevelsen för första gången, som fortfarande är ett experiment, upptäckande, och inte maktutövande eller business.

Inget fel med lättsamma romantiska komedier. Ganska roliga också. Men jag avskyr när hela marknaden går ihop med kulturredaktionerna och tvingar alla att svälja just en viss produkt. Biofilmen Sex and the City är, enligt alla konkurrerande upphetsade kulturdebattörer, en lång och snygg reklamfilm för dyra varumärken och en livsstil som en ytterst liten del av mänskligheten, det vill säga rika vita urbana kvinnor, har råd att uppleva. En livsstil som genererar pengar och därför måste marknadsföras. Dejtingstilen, äta ute-stilen, märkeskläderstilen.

Hur ska annars nöjeslivet kunna öka på vinsterna om alla skulle vara så omoderna och sådana tråkmånsar att de nöjde sig med en partner, att äta hemma, laga mat utan att köpa kokböcker, titta på SVT… Nej, det tjänar inte den nya alltmer växande nöjesbranschen några pengar på.

Nu är det ”upplevelseindustrins” tur att ta över våra liv. Upplevelser, av den sort som det sägs att vi behöver, är inte gratis. Bort med den där ”familje”-drömmen där man hade ett så kallat mysigt privatliv. Den är inte längre inne. Den passar inte in i det nya nyliberala konceptet. Även om man mellan dejtingturerna planerar att skaffa barn, ska man blogga ut de minsta detaljer på nätet och berätta för alla vilken babyparfym man har köpt och vilka aktier bebisen redan satsar på.

Nu är det Mr Big eller Ms Small som är inne. Playboy och Playgirl, i total konsensus. Gå och hitta dem på barer, dejtingsajter, nattklubbar medan du är klädd i märkeskläder och köper dyra middagar. Gå på just de ställen där det kostar mest! Inte på ett bibliotek som killen gjorde en gång i världen i den största klyschafilmen, Love Story!

För att legitimera och glorifiera detta nya så kallade moderna stadsliv, behöver vi nya förebilder, nya manualer, nya guruer. De presenterar sig som de värsta feminister, män som kvinnor, ”mycket” befriade. De utmålas som gulliga och snälla, rationella och framgångsrika. Ofta rika kvinnor som passerat 30-årsåldern, karriärister. Värsta oberoende bruden som inte sitter och väntar, utan bara tar för sig. Kvinnor som gör samma saker som playboymansgrisar gör. Kvinnor som upprepar alla mansklyschor och håller med om att ”sex är bara sex”. Då känner de sig ”lika” och deklarerat befriade. De ger sig på kollegor, assistenter, vänner och eftersom de är så medvetna HBT-brudar, också på sina väninnor. Och allt ser så jättekul och okej ut, helt korrekt, postmodernt. Och inte för att allt detta har varit ett individuellt val, utan för att det är ett kollektivt måste.

De har inte längre någonting att behålla för sig själva. Den inre tomheten, det allierade jaget, fylls med nöje och blir tillgänglig för alla.

Om vi alla lär oss följa dessa häftiga förebilder då varför ska vi vara oroliga för FRA-lagen? Vad är det de ska avlyssna egentligen?! Jo, FRA chefen hade rätt! Vi har missförstått den nya lagen!

Sholeh Irani

Intressant?
Bloggat om FRA: Svensson1, Svensson2, Mullvaden, Jinge, Alliansfritt,
Bloggat om SATC: Vänster, Johanna Graf,
I media om SATC: AB1, AB2, AB3, SVD, DN,
I media om FRA: SVD1, SVD2, DN1, DN2, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Sex and the City, FRA, FRA-lagen, SATC, Playboy, Playgirl, Love Story, New York, Samhälle

Taggar: FRA, FRA-lagen, Love Story, New York, Playboy, Playgirl, SATC, Sex and the City

Postat den 28 June 2008 at 19:03 i Krönikor. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.