Juholt går – för S består problemen

27 januari, 2012

Ledare

Att Håkan Juholt avgått löser naturligtvis inte socialdemokraternas problem. Den grundläggande svårigheten för partiet är att man inte har ett tillräckligt trovärdigt alternativ till moderaterna och alliansregeringen. Man ligger för nära i politiken för att kunna utmana.

I själva verket var det socialdemokraterna som öppnade för högerpolitiken i vårt land. Från 1980-talet började ökenvandringen åt höger med avregleringar, bolagiseringar, privatiseringar, nedskärningar i välfärden, ett inflationsmål som sattes före en politik för full sysselsättning och ökade klassklyftor – allt i regi av socialdemokratiska regeringar.

När socialdemokraterna gav upp sitt tidigare välfärdsbygge legitimerade man också kraven och propagandan från den politiska högern. I spåren på missnöjet skapades även en grogrund för Sverigedemokraterna. Men varför blev det så? Varför kunde inte socialdemokratin försvara vad man uppnått under efterkrigstiden?

Därför att kapitalägarna krävde ett omslag till en nyliberal inriktning på politiken. Vinsterna skulle höjas på lönernas och välfärdens bekostnad. Ytterst handlade det då – och fram till dags dato – om en tillväxtstagnerande kapitalism som inte kan eller vill ta hänsyn till människors behov. Om socialdemokraterna hade bestämt sig för att inte kapitulera så hade det krävt en oerhörd konfrontation med kapitalet och med borgerligheten.

Det steget var socialdemokratin inte beredd att ta. Det rådde heller aldrig som Göran Greider, den kanske mest välartikulerade socialdemokratiska vänsterdebattören vill påstå, någon ”dubbelmakt” under folkhemstiden. Socialdemokraterna hade redan då förvandlat arbetarrörelsen till en koloss på lerfötter, en toppstyrd byråkratmaskin som var väl inlemmad i det kapitalistiska samhället.

Folkhemsperioden var en parentes i kapitalismens utveckling. Efterkrigstiden krävde en skördetid för de breda massorna samtidigt som det kalla kriget gjorde borgarklassen kompromissvillig. Den exempellösa högkonjunkturen gav också de materiella förutsättningarna. Men redan i mitten av 1970-talet kärvade det i det kapitalistiska maskineriet och de nyliberala kraven från de rika började komma.

Den europeiska socialdemokratin har följt signalerna från den härskande klassen och ställt upp på systemskiftet. Idag har det socialdemokratiska förfallet gått än längre. Det finns inte längre någon folkrörelse som kan stå upp mot kapitalmakten. Socialdemokratins högervridning har skingrat och passiviserat gräsrötterna. Idag finns det bara ideologisk och politisk förvirring. Man kastar sig i högerträsket och sjunker tillsammans med kapitalismen.

Vi andra måste börja om från början igen och bygga upp en ny arbetarrörelse – från grunden.

Intressant?
Bloggat: Röda UmeåKildén & ÅsmanRöda MalmöIlona WaldauSjöstedtAnnarkiaRöda Lund, Svensson,
I media: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT1, 2, 3, GP1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

, , , , ,

Trackbacks/Pingbacks

  1. På S-fronten intet nytt | Mullvaden - 27 januari, 2012

    [...] Bloggat: Svensson1, 2, Kildén & Åsman, Internationalen, Röda Umeå, Röda Malmö, Röda Lund, SP, I media: SVT1, 2, 3, SR1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, DN1, [...]

  2. Socialistiska Partiet: På S-fronten intet nytt | Svensson - 27 januari, 2012

    [...] Bloggat: Internationalen, Mullvaden, Jinge, Röda Lidköping, HBT-sossen, Claes Krantz, Läs även andra bloggares åsikter [...]