Kapitalismen och svälten

23 oktober, 2009

Ledare

”2009 har varit ett katastrofalt år för världens hungrande. En redan nedslående trend från 1996 för global livsmedelstrygghet har markant förvärrats. Den globala ekonomiska nedgången som följt i spåren av livsmedelskrisen 2006-08 har berövat ytterligare 100 miljoner människor tillräcklig föda. Hunger har ökat kraftigt i alla världens viktiga regioner och mer än en miljard människor bedöms nu vara undernärda.”

Larmrapporterna från FN:s livsmedelsorganisation FAO i veckan bör ha gått få förbi. De stolta FN-målsättningarna från 1996 om att halvera svälten i världen till 2015 har slagits i spillror. Istället för att minska har antalet hungerdrabbade ökat från 800 miljoner till 1,02 miljarder. Det är, enligt FAO, den högsta siffra som uppmätts sedan 1970 då jämförbar statistik upprättades.

De flesta hungerdrabbade återfinns inte oväntat i länderna i Syd – men även i den industriella världen räknas nu antalet svältande i över femton miljoner. Hjälporganisationer som Röda Korset varnar för att ”något har hänt” också i Europa. Med 22 miljoner arbetslösa inom EU har fattigdomen återkommit på bred front. Svenska Röda Korsets generalsekretare Christer Zettergren rapporterar om att matpaket nu inte bara delas ut till ruinerade isländare.

- Min spanska kollega planerar nu att dela ut mat till flera hundratusen människor. Min italienska kollega gör det. Ungrarna har redan börjat…

Och då har ännu inte länder som Lettland, Estland, Ukraina, Rumänien och Moldavien nämnts.
Finanskrasch och ekonomisk depression är förstås en central faktor bakom hastigheten i hungerutvecklingen. Men en omständighet som inte lämnar FAO någon ro är att ökningen av antalet hungrande pågått sedan 1990-talet oavsett ekonomiska hög- eller lågkonjunkturer. FN-organets generalsekreterare Jacques Diouf tror att det beror på bristande vilja: ”Vi har de ekonomiska och tekniska verktygen för att få hunger att försvinna, vad som saknas är en starkare politisk vilja att utrota hungern för alltid.”

Men den bristande viljan är bara det ideologiska uttrycket för en hård ekonomisk systemlogik. Det är ingen slump att den galopperande ökningen av svält och fattigdom skett parallellt med avregleringarna av den globala kapitalistiska vinstjakten sedan 1990-talet. Kapitalets vinstmaximering, det kapitalistiska systemets bärande princip, bryr sig inte ett skvatt om svältande här, nödställda där, ekologiska livsförutsättningar och medmänsklighet. Profiten – den kapitalistiska företagsvinsten – är kliniskt osentimental och immun mot socialt ansvar, vilket obönhörligt också kommer att prägla dess sociala och politiska bärare, dem vi socialister kallar borgarklassen. Redan gamle Marx konstaterade för över hundrafemtio år sedan att den borgerliga klassen ”icke kvarlämnat något annat band mellan människa och människa än det nakna intresset, det känslolösa ’kontant betalning’”.

Denna känslolöshet utmanades emellertid under ett sekel av mäktiga sociala folkrörelser som helt enkelt framtvingade socialt ansvar, rättigheter och välfärdsregler – till och med i många av världens forna kolonier under 1960- och 70-tal.

De senaste decenniernas nyliberala offensiv har i grunden utgjort en strävan från kapitalets sida att befria sig från dessa påtvingade inskränkningar. De nya hungermiljoner vi har framför oss är resultatet av framgångarna för denna frigörelse.

I själva verket har de hisnande klyftorna med svält i ena änden och överdåd i den andra historiskt utgjort kapitalismens normaltillstånd. Härigenom har ständiga reserver av billig och foglig arbetskraft funnits att tillgå för lönsamma investeringar. Det är bara genom motkrafternas styrka denna normalitet kunnat utmanas. Och bara om kapitalismens vinstlogik ersätts av en solidarisk behovsprincip som grund för samhällets ekonomiska organisation och ideologiska värderingar vi kan övervinna nöden.

Kamp mot svälten heter ofrånkomligen kamp mot kapitalismen och kamp mot känslolösheten gemensam solidaritet. Vi har ju ”de ekonomiska och tekniska verktygen att utrota hungern för alltid”.

Men då måste hindret förpassas till historien.

Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen,
I media: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

, , , , ,

Trackbacks/Pingbacks

  1. Kapitalismen och svälten « Röda Lidköping - 23 oktober, 2009

    [...] Läs hela artikeln här [...]