Hur blir det med jobben?

Det råder större turbulens än vanligt just nu. Osäkerheten är stor, inte bara på den ansiktslösa ”marknaden” och börserna utan även bland vanligt folk. Hur blir det med jobben? Den frågan är brännande framförallt för de tusentals som varslats de senaste veckorna, hör med Volovarbetarna i Umeå och Göteborg hur säkra de känner sig nu?

Vad kommer att hända om jobbet går förlorat och man inte är med i a-kassan? Kommer matpriserna, bensinpriset, sjukvårdsavgifterna att öka ännu mer nu?

Det alla svenska kristyckare är överens om är: vi vet inte hur svårt det kommer att bli, hur många som kommer att drabbas eller hur hårt.

Det ligger naturligtvis en enorm orättvisa i denna situation; det faktum att de flesta av oss lever i ett samhälle vi inte alls kan påverka framstår som kristallklart just nu. Några få kommer att bli superrika under den här perioden, vi andra kommer att få ”dra åt svångremmen”. Motsättningarna på gräsrotsnivå kommer att öka, och med dem risken för ökad uteslutning av grupper som ses som ett hot mot den egna statusen. Det finns risk för ökad inåtvändning, att all kraft koncentreras på att hålla fast det lilla man har och att hålla alla andra borta från det, för misstänksamhet och påtvingad snålhet rörande samhällets resurser.

Men kriser behöver inte bara vara av ondo. De kan också användas som katalysator för skapande och inspiration. Finns det ett bättre tillfälle än nu att öppna upp diskussionen om vad som gått fel i samhällssystemet? När tillräckligt många går omkring och oroar sig och upprörs över den brist på kontroll över sin livssituation som så tydligt existerar, uppstår ett utrymme för kritisk granskning och ett behov av att försöka tänka ut ett annat sätt att organisera samhället – det är så fruktansvärt uppenbart att detta inte fungerar.

Det är nu vi måste kasta oss in i en kreativ, nyanserad och ställningstagande debatt om marknadsekonomins brister. Sällan har det varit så nödvändigt och viktigt att förklara de ekonomiska processerna i det senkapitalistiska systemet och att förklara klasskampens natur, så som den ser ut och hur den har förändrats.

Vi måste förklara att det naturligtvis inte är några automatiska mekanismer som bestämmer all utveckling, och att devisen om ”marknadens osynliga hand” bara är ett påhitt för att vi andra inte ska förstå att det visst är människor som sitter och tar beslut om avsked, vinstmarginaler, spekuleringar och investeringar. Om vi skulle förstå det, skulle vi samtidigt fatta att andra beslut skulle kunna tas av andra människor, till exempel oss själva. (Nej, detta är inte ett inlägg i den oändliga struktur/organ-debatten utan en liten påminnelse om att olika slags beslut faktiskt kan fattas. Det finns inte bara ett alternativ.)

Och självklart borde vi föra fram de idéer om en samhällelig organisering som ser helt annorlunda ut än dem som socialdemokraterna och politiker och debattörer längre ut på högerkanten presenterar. Alltså inte enbart om olika regleringar av marknaden som skulle kunna sättas in för att minska effekten av kriser som denna, utan om hur pengar, banker, investeringar skulle kunna kontrolleras och förvaltas på ett helt annorlunda sätt, mer demokratiskt och jämlikt. Då kommer frågan om klasskampen att dyka upp på ett självklart sätt. För inte kommer sådana idéer att anammas av dem som sitter på kontrollen idag utan kamp – det får låta som en marxistisk floskel, det stämmer ändå alltför väl.

Men det kommer att bli svårt, även i en omvälvande stund som denna, att få igång en seriös diskussion om radikala alternativ. Samtidigt som den världsekonomiska krisen slog till befann vi oss i en extrem-individualistisk tidpunkt här i Sverige, där bestraffning, uteslutning och disciplinering alltmer kommit att dominera våra förhållningssätt till varandra. Om våra förslag bygger på samarbete, solidaritet och gemensamt ansvar kan det bli svårt att få gehör för dem. Men vi måste försöka, trots allt har vi en stark tilltro till våra idéer. Och i vilket fall som helst – vilket annat val har vi?

Linn Hjort

Intressant?
Bloggat: Mullvaden1 och 2, Ekonomikommentarer, Kildén & Åsman, Röda Malmö
I media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, DN4
Andra bloggar om: Finanskris, Bankkrasch, Jobben, Framtiden, Kapitalism, Volvo, Bankkris, Marknadsekonomi, Samhälle, Politik