Klasskamp enda vägen

23 maj, 2008

Ledare

För sjuttio år sedan, 1938, undertecknades Salsjöbadsavtalet. Under Grand Hotels gnistrande kristallkronor på nämnda ort räckte arbetsgivarna och den dåvarande LO-ledningen varandrra handen. Ett huvudavtal, som i stora drag kommit att reglera ordningen på hela arbetsmarknaden i sjuttio år, träffades. Arbetsgivarna och arbetstagarna skulle från och med 1938 ha ett gemensamt mål för ögonen, ”samhällets bästa”. Den naturliga motsättningen mellan arbete och kapital suddades ut.

Nu är det dags igen. Nya handslag ska utbytas. Saltsjöbadsavtalet har spelat ut sin
roll. LO/PTK-ledningarna och representanter för Svenskt Näringsliv ska nu inleda förhandlingar om ett andra ”Saltsjöbadsavtal”, ett nytt huvudavtal.

Om innehållet i dessa förhandlingar skriver den välkände före detta LO-juristen Kurt Junesjö i en pamflett daterad maj 2008 under rubriken ”Rea på strejkrätten?”

”2008 är hoten mot konflikträtten allvarligare än på länge. Under våren har LO/PTK och Svenskt Näringsliv (SN) tagit fram förhandlingsunderlag till ett nytt huvudavtal. SN har klara krav inför förhandlingarna Bort med: sympatiåtgärder, stridsåtgärder som inte anses proportionella, stridsåtgarder på arbetsplatser där facket inte har medlemmar eller där det redan finns kollektivavtal, krav på tvångsskiljedom, förlängda varseltider, obligatorisk förhandlingsmedling, med mera. LO:s krav har varit förvånansvärt ödmjuka och inte alls som SN:s krav berört makten över avtalsförhandlingarna.”

Var och en som vet hur styrkeförhållandena ser ut på svensk arbetsmarknad borde inför detta reagera med alla taggar utåt på näringslivets kravlista. Men inte den svenska LO-ledningen, inte. Den kastar sig in i förhandlingar som i värsta fall kan radera ut den lilla konflikträtt som finns kvar. Högt över huvudena på 1,7 miljoner medlemmar som i slutändan kommer att få ta alla stenhårda arbetsgivarstötar. Utan mandat, utan information, utan förklaringar beslutar LO-ledningen att inleda förhandlingar.

Så bråttom har de att de inte ens kan invänta den LO-kongress som startar om några veckor.

Kritiker – och fackliga organisationer som Byggnads, Elektrikerna och Transport – som kom med det ytterst modesta kravet att medlemmarna först skulle få diskutera underlaget på LO-kongressen 31 maj – 4 juni, viftas undan som små irriterande myggor en sommarkväll – kravet behandlades av LO-ledningen och avslogs.

- Det är som att öppna Pandoras ask, man vet inte vad det här kommer att leda till, säger Ronny Wenngren, Elektrikernas förhandlingschef, till LO-tidningens nätupplaga
- Det är kanske det största som händer på svensk arbetsmarknad det här århundradet. Det är osnyggt och respektlöst mot kongressen att beslutet redan är taget, konstaterar Per Winberg för Transport i samma tidning.
- Det finns alltid frågetecken när något ruschas fram. Man undrar varför det blev så bråttom plötsligt, säger Hans Tilly, ordförande för Byggnads.

Ja, det kan man undra. Och man behöver inte fundera alltför länge för att hitta svaret.

Betongbyråkraterna i LO-borgen vill inte för allt smör i Småland att medlemmarna ska få någon information. De har övergett allt vad facklig demokrati heter liksom all respekt för medlemmarna. De ser sig själva mer som en styrelse för ett börsbolag än som ledningen för något som ursprungligen var tänkt att vara en kamporganisation. Och nog är det slående att deras motpart Svenskt Näringsliv tycks ha en mer demokratisk ordning och låter sina medlemsförbund diskutera och ta ställning till vilka krav som ska drivas i förhandlingarna med LO-ledningen.

Nej, alla som undrar får söka tröst i den napp som L0:s ordförande helt uppenbart suger på när hon kommenterar möjligheterna att får ett nytt huvudavtal. ”Vi tror att den ömsesidiga respekt finns som gör att vi kan lyckas”, konstaterar hon i ett pressmeddelande från LO.

Respekt för direktörerna, inte för medlemmarna.
Det är LO:s ordförandes budskap maj 2008.

Sammanfattningen om vad som är att vänta överlåter vi åt Kurt Junesjö:

”LO/PTK har godkänt delar av dessa arbetsgivarkrav på försämringar i strejkrätter som förhandlingsbara. Och eftersom det inte finns en enda punkt i förhandlingsunderlaget som förstärker fackens förhandlingsmakt är slutresultatet glasklart. Antingen försämringar i konflikträtten eller spruckna huvudavtalsförhandlingar”.

Utan att gå händelserna i förväg: det kommer att bli försämringar. Om inte medlemmarna bestämmer sig för att göra revolt.

Intressant?
Bloggat: Kildèn & Åsman1, Kildén & Åsman2, Kildén & Åsman3, Trotten,
I media: E24, SVD, DN,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

, , , , , , , ,

Trackbacks/Pingbacks

  1. LO tappar medlemmar - deras eget fel | Svensson - 2 juni, 2008

    [...] Bloggat: Mullvaden, Intisbloggen Andra bloggar om: LO, Demokrati, Medlemsras, Fackförening, Facket, Fackligt, Politik, Samhälle [...]

  2. LO får skylla sig själva « Trottens Betraktelser - 2 juni, 2008

    [...] DN3, E24, SvD1, SvD2, AB1, AB2 På denna bloggen: Snart är det krig Bloggat: Svensson, Mullvaden, Intisbloggen Andra bloggar om: Facket, LO, Arbetarrörelsen, Fackföreningar, Demokrati, Byråkrati, Avtal, [...]

  3. Trottens Betraktelser » LO får skylla sig själva - 4 augusti, 2008

    [...] DN3, E24, SvD1, SvD2, AB1, AB2 På denna bloggen: Snart är det krig Bloggat: Svensson, Mullvaden, Intisbloggen Andra bloggar om: Facket, LO, Arbetarrörelsen, Fackföreningar, Demokrati, Byråkrati, Avtal, [...]