Articles by Ledarred

Intresset i centrum

Det var inte så länge sedan som Macron kröntes till Europas räddning av ett helt politiskt etablissemang – det bara känns som väldigt länge sedan. Ledarsidor oavsett färg drog en lättnadens suck och utropade anständighetens seger. Sedan dess har presidentens politiska gärning mest omgärdats av en besvärad tystnad. Så när presidentens rekordstora impopularitet för en månad sedan började ta sig verkligt militanta former avskrevs det genast som extremism, helst åt både höger och vänster.


Kravlistornas tidevarv

Detta är inte en ledare om Amerika, ändå börjar vi där. I Financial Times (27/11) berättar latinamerikaredaktören John Paul Rathbone om varför världen bör vara mer oroad när Mexikos nye president Andrés Manuel López Obrador avbryter ett flygplatsbygge än för Bolsonaro, som i FT:s värld är begränsad av Brasiliens många politiska ramverk. Att det politiska svängrummet duger till undantagstillstånd, statskupp och regnskogsskövling undviker Rathbone att gå in på, men så är det ju heller inte sådana frågor som högerpressen ligger vaken över.


Ett nytt politiskt förnuft

LEDARE Som en våt filt ligger en svårrubbad grundideologi över hela det etablerade politiska fältet idag. Ett av dess antaganden är att det finns en fast mall för hur politik bedrivs i Sverige. När skådespelaren Stefan Sauk för några dagar sedan lade ut en filmad betraktelse, om vikten att göra Sverigedemokraterna mindre inflytelserika genom att samarbeta med dem, så är det med förgivettagandet att det finns en Svensk Politik (TM) som alla partier obönhörligen måste anpassa sig till när de får inflytande.


Blicken på målet, vänstern!

Framför slottet står på onsdagen en handfull högerungdomar och skanderar ”frihet, kärlek, kapitalism”. Vad de protesterar emot? Att Centerpartiet och Liberalerna röstat ned Ulf Kristerssons försök att bilda regering så klart! Frihet, kärlek och kapitalism fås numera bara med stöd av Sverigedemokraterna.


Bolsonaro och den banala fascismen

Så har nu Brasilien fått en fascist som president. Borgerligheten hade kanske föredragit en mer pålitlig kandidat, men i valet mellan ens den mjukaste vänster och högeravgrunden fanns det ingen tvekan. Skattesänkningar och slopade miljölagar gör marknaden glad.


Vad skall vi med kapitalet till?

LEDARE SEB som deltagare i en gigantisk stöld av tyska skattepengar, Nordea som anklagade för att tvätta pengar åt ryska kriminella. Visst går det bra för bankerna, men det var ett tag sedan vi betraktade dem som en grå men pålitlig samhällsservice.


Mot högermajoriteten

LEDARE Om du vill uppleva radikalisering i realtid skall du inte söka dig till den ”Sverigevänliga” sfären på sociala medier utan till alla de borgerliga som arbetat oförtrutet de senaste åren med att opinionsbilda för ett borgarblock som innefattar SD.


Kapitalismens omöjlighet och den stora förnekelsen

Ofta får man höra att en bidragande faktor till svårigheten för människor att greppa klimatförändringarna är frågans inneboende brist på pedagogik, eller dramaturgi om man så vill. Konfliktdimensionen är oklar. Det är svårt att greppa kopplingarna mellan det egna ansvaret och planetens öde. Varje diskussion om utsläpp fastnar också i teknikaliteter såsom huruvida vi bedömer utsläpp efter vad ett land producerar inom sina gränser, eller vad dess befolkning faktiskt konsumerar.


Så mycket för friheten

Det gula SD-blocket placeras gärna grafiskt i mitten av den riksdagspolitiska solfjädern, men nu när partiet placerat sig stadigt till höger om KD på alla områden har det skett snabba politiska truppförflyttningar. Nu skall Vänsterpartiet utdefinieras som extremister i paritet med SD (eller värre) och Centerpartiet cementeras som den balanserade mittpunkten, den verkliga vågmästaren.


En vänster för en ny tid

LEDARE Det är lätt att fastna i skeendet för stunden, det korta perspektivet. Mobilen vibrerar flera gånger i timman med uppdateringar om uttalanden, grodor, gissningar och bedömningar. Det är nog mer än vi klarar av att ta in; alla regler kring tillsättande av talman, avsättande av statsministern, vem kan egentligen regera med stöd av vem – och måste verkligen en regering ha egen majoritet?