Vart går England efter att Theresa May lämnat scenen? Det mesta pekar på ”högerut”. Figurerna som står på tur efter hennes avgång är en dyster samling stockkonservativa. Detta är dock snarare kristecken än någon seger. Tories är idag ett regeringsparti i spillror på grund av en omröstning de själva i sitt högmod drev fram.
Kanske var det den fuktiga februarikvällen 2019 när vårdslöst avfyrade fyrverkerier ledde till ett avbrutet Göteborgsderby som någon tänkte att det var dags att agera. För efter den händelsen gick saker som på löpande band. Polisen gjorde ett stort nummer av att de maskerade gärningsmännen inte gick att avslöja eftersom de bytt kläder i skydd av flaggor.
När de socialdemokratiska Första maj-tågen på 30-talet började inlemma den blågula flaggan i de tidigare enhetligt röda fanborgarna så motiverades det med att nationalism och internationalism inte var varandras motsatser. Per Albin Hansson gick såpass långt att han redan 1926 hävdade att den ”gode patrioten blir också en god internationalist”.
▶ Nationalism mot nyliberalism ▶ Vänstern fastnar i virvlarna ▶ Vi måste vara oppositionen Det målas ofta fram som om den nya politiska skalan handlar om värderingar snarare…
När en borgerlig ledarsida diskuterar planekonomi vet man att läget är ansträngt. Så när Dagens Nyheter (23/4) känner sig manade att skriva om klimatomställning med Kina som exempel så är det i sig ett sundhetstecken för den samtida debatten. Men att DN skulle behandla frågan med det allvar den kräver är förstås att hoppas på för mycket.
Ledaren # 15 2019 ▶ Hårda tag är uppgivenhet ▶ Saknas samhällsvisioner ▶ Systemkritik nödvändigt Den politiska verktygslådan i Sverige tycks inte innehålla något annat än…
Det kräver en ohälsosam läggning åt det naiva för att längre bli överraskad när storbanker avslöjas inblandade i olaglig verksamhet. Istället för lokala bankkontor får vi läsa om penningtvätt och skatteflykt. Den sista tiden har vi fått rapporter om hur bland andra Danske Bank och Nordea hjälpt höginkomsttagare att undvika beskattning genom ”smarta” transaktioner. Penningtvättande Swedbank må ha sin bakgrund i de lokala sparbankerna och Föreningsbanken, men idag är det en profitdriven affärsbank med lika starka som smutsiga intressen i Baltikum.
Väktare som misshandlar människor i låsta rum utan kameror, väktare som rasprofilerar och begår våldshandlingar. Övergrepp som filmas, rasism som dokumenteras. Någon gång statueras exempel, ändå blir rapporterna om väktarvåldet bara fler och fler. När en Syrienfödd medarbetare på Backateatern får tänder utslagna av ordningsvakter en lördagsnatt väcks frågan: hur ofta händer inte detta utan att vi hör om det
Varje gång en systemkritisk text publiceras möter den samma sorts frågor: lever författaren efter de ideal hon förespråkar? Den som kritiserar ordningen skall alltid nagelfaras. Bor inte den där socialisten i bostadsrätt? Lever feministen själv i ett jämställt förhållande? Är inte han för fåfäng för att kritisera skönhetsidealen? Och som sista utväg, är inte den här artikeln som kritiserar kapitalismen skriven på en dator som producerats av ett kapitalistiskt företag?
Yrvaket läser vi rapporter om hur Sverige inte längre kvalar in som den stora bastionen mot korruption, att den självbild vi byggt upp och sålt till omvärlden om ett land präglat av en något stelbent men i grunden omutlig byråkrati inte längre motsvarar verkligheten. Insikten börjar sjunka in i takt med återkommande avslöjanden om bestickning och nepotism; vi är inte mer immuna än några andr