När en borgerlig ledarsida diskuterar planekonomi vet man att läget är ansträngt. Så när Dagens Nyheter (23/4) känner sig manade att skriva om klimatomställning med Kina som exempel så är det i sig ett sundhetstecken för den samtida debatten. Men att DN skulle behandla frågan med det allvar den kräver är förstås att hoppas på för mycket.
Ledaren # 15 2019 ▶ Hårda tag är uppgivenhet ▶ Saknas samhällsvisioner ▶ Systemkritik nödvändigt Den politiska verktygslådan i Sverige tycks inte innehålla något annat än…
Det kräver en ohälsosam läggning åt det naiva för att längre bli överraskad när storbanker avslöjas inblandade i olaglig verksamhet. Istället för lokala bankkontor får vi läsa om penningtvätt och skatteflykt. Den sista tiden har vi fått rapporter om hur bland andra Danske Bank och Nordea hjälpt höginkomsttagare att undvika beskattning genom ”smarta” transaktioner. Penningtvättande Swedbank må ha sin bakgrund i de lokala sparbankerna och Föreningsbanken, men idag är det en profitdriven affärsbank med lika starka som smutsiga intressen i Baltikum.
Väktare som misshandlar människor i låsta rum utan kameror, väktare som rasprofilerar och begår våldshandlingar. Övergrepp som filmas, rasism som dokumenteras. Någon gång statueras exempel, ändå blir rapporterna om väktarvåldet bara fler och fler. När en Syrienfödd medarbetare på Backateatern får tänder utslagna av ordningsvakter en lördagsnatt väcks frågan: hur ofta händer inte detta utan att vi hör om det
Varje gång en systemkritisk text publiceras möter den samma sorts frågor: lever författaren efter de ideal hon förespråkar? Den som kritiserar ordningen skall alltid nagelfaras. Bor inte den där socialisten i bostadsrätt? Lever feministen själv i ett jämställt förhållande? Är inte han för fåfäng för att kritisera skönhetsidealen? Och som sista utväg, är inte den här artikeln som kritiserar kapitalismen skriven på en dator som producerats av ett kapitalistiskt företag?
Yrvaket läser vi rapporter om hur Sverige inte längre kvalar in som den stora bastionen mot korruption, att den självbild vi byggt upp och sålt till omvärlden om ett land präglat av en något stelbent men i grunden omutlig byråkrati inte längre motsvarar verkligheten. Insikten börjar sjunka in i takt med återkommande avslöjanden om bestickning och nepotism; vi är inte mer immuna än några andr
LEDARE Den strejk som skulle startat natten till onsdagen i landets hamnar stoppades i sista stund när arbetsgivarna drog tillbaka den bilaga som skulle ta ifrån Hamn alla rättigheter att förhandla lokalt.Hamnarbetarförbundet slöt ett avtal med Sveriges Hamnar.
Berättelsen om Sverige som tredje vägens land, mitt mellan Öst och Väst, har i efterhand visat sig något överdriven. Om Kalla kriget någonsin hade blivit hett så rådde det aldrig någon tvekan om att Sverige skulle stå på Natos sida. Inte sällan används detta faktum för att måla ut neutralitetspolitikens grundläggande hyckleri, men det är att underskatta kraften i tydliga ställningstaganden. För Sverige var under en period en starkt lysande symbol för en annan väg än det råa egenintresse som tidens stormakter agerade efter.
I den nästan kusligt vältajmade spelfilmen Brexit: The Uncivil War som kom ut i början av året finns en nyckelscen där en av ledarna för Remain-kampanjgruppen, Craig Oliver, inser att slaget är förlorat. Han översköljs av insikten av hur den EU-vänliga politiska eliten systematiskt undergrävt det offentliga samtalet, själva anspelat på främlingsfientlighet när det varit fördelaktigt och nu plötsligt förväntas vända en opinion de själva varit med om att skapa.
Det har varit en återkommande ironi att Stefan Löfven, som gång efter gång betonat sin oförmåga att se skillnad på höger och vänster, så konsekvent kunnat välja höger vid varje vägskäl. Nu är kurvan så skarpt att frågan blir om Socialdemokraterna någonsin kommer kunna spela en progressiv roll igen. För partiledningen är glasklar med sin regeringsförklaring; detta är inte att betrakta som någon tillfällig eftergift under galgen för att mota ett ännu värre alternativ. Tvärtom är man bekväm med att föra nyliberal reformpolitik.