Gudrun Schyman 2014. Foto: Joakim Berndes CC: BY-ND
Johanna Palmström fungerade som tidskriften Bangs chefredaktör under åren 2011-2016. Hon har även tidigare – tillsammans med Moa Elf Karlén – författat tre böcker om feminism och aktivism. Hennes senaste bok bär titeln Det gäller livet – en biografi om Gudrun Schyman.
Gudrun Schyman har alltid haft en sällsam förmåga att vara kontroversiell och röra upp debattens vågor, få känner sig likgiltiga inför hennes värv och personlighet. Oavsett vad man tycker om henne går det dock inte att blunda för att Vänsterpartiet med henne som ledare landade på hela 12 procent i valet 1998, det bästa resultat som något parti till vänster om socialdemokraterna uppnått sedan arbetarrörelsens splittring 1917. Hennes påverkan och tjuskraft har också sträckt sig långt utanför vänsterns domäner. I Veckojournalens årliga ranking över Sveriges mest populära kvinnor hade hon under många år andraplatsen, efter drottning Silvia, men före kronprinsessan Victoria.
Huvudpersonen själv föddes 9 juni 1948 i Täby utanför Stockholm, som dotter till handelsresande Stig och tvätterskan Ingrid. Hennes uppväxt kom att i växande grad präglas av faderns svåra alkoholism. Ekonomiskt var det knapert och det var inte tal om att det begåvade barnet skulle få läsa vidare. Tidigt tvingades hon ta arbete – på tvätteri, posten och som sekreterare på en rörledningsfirma. Via kvällskurser lyckades hon dock att läsa in gymnasieämnen och komma in på socionomutbildningen.
Det var också på Socialhögskolan i början av 1970-talet som hennes vänsterradikalism väcktes till liv, efter att hon i sitt första val 1970 lagt sin röst på Folkpartiet. Under 1970-talet kom hon att bli en drivande aktivist – först i Folket i Bild Kulturfront, därefter i Folkkampanjen mot kärnkraft och sedermera även i fredsrörelsen. Hon hann också med ett kortvarigt mellanspel i det maoistiska Marxist Leninistiska Kampförbundet, MLK. I slutet av 1970-talet gick hon med i VPK, efter flytt till Skåne och Simrishamn hamnade hon i kommunfullmäktige och redan 1981 var hon mogen för att träda in i VPK:s partistyrelse, 1984 i dess verkställande utskott och 7 januari 1993 efterträdde hon Lars Werner som Vänsterpartiets ordförande.
Hennes ordförandeskap i Vänsterpartiet kom att sträcka sig över tio år, fram till dess att hon i början av 2003 tvingades – efter ekonomiska oegentligheter – att avgå. Betonas bör att Vänsterpartiet redan 1996 utropat sig som Sveriges första feministiska parti. Feminismen kom också att ta allt större plats i Schymans politiska gärning och över tiden överskugga allt annat, vilket kom att rendera henne en växande kritik inom partiet: ”Sammantaget tycker man att det blir en för feministisk framtoning på bekostnad av annat. Även en radikalfeministisk framtoning och det får vi försöka att balansera fram till valet nu. Vår uppgift är ju inte bara att vara ett feministiskt parti, utan också ett socialistiskt”, som partisekreterare Pernilla Zethraeus uttryckte det i en intervju 2002.
Efter att Schyman tvingats att lämna ordförandeposten kom hon också att alltmer köra sitt egna personliga race där hon såg sin riksdagsplats som en plattform för alla Sveriges feminister. Det kom därför inte som någon riktig blixt från klar himmel när hon 7 december 2004 deklarerade att hon nu lämnade Vänsterpartiet och hädanefter skulle husera i riksdagen som politisk vilde. När så Feministiskt Initiativ bildades vid en presskonferens i april 2005, var Schyman den självklara förgrundsfiguren.
Johanna Palmström gestaltar Schymans levnadsbana kronologiskt; från barndomens uppväxt på Kråkuddsvägen i Täby, över alla olika politiska engagemang, interfolierat med personliga glädjeämnen och svårigheter, fram till Feministiskt Initiativs svaga valresultat 2018. Stilen är enkel och engagerad. Palmström låter oss komma Schyman nära och undertecknad riktigt forsar fram över bokens sidor. Det är inte heller något idolporträtt utan Palmström lyfter fram såväl huvudpersonens förtjänster som brister och tillkortakommanden. Speciellt vill jag här framhålla hur lyhört och känsligt som Schymans kamp mot sina alkoholproblem refereras. Bristen i framställningen är att Palmström så sällan tar ett steg bakåt och på ett mer analytiskt sätt försöker att bena ut Schymans tankevärld och livsgärning.
Hur bör då vi som socialister bedöma Gudrun Schymans tid och roll som Vänsterpartiets ledare? Schyman tillträdde bara några år efter Östeuropas fall då VPK ändrat namn och blivit Vänsterpartiet. Det går inte heller att beslå henne med några uttalande eller vurm för stalinistiska regimer. Hennes tid i det maoistiska MLK verkar också bara ha varit en relativt betydelselös parentes. Undertecknad vill dock mena att Vänsterpartiet under Schymans aktiva bemedlande alltmer började att röra sig bort från socialismen, att en del av det socialistiska barnet kom att åka ut tillsammans med det stalinistiska badvattnet. Det var inte bara så att Schyman tog avstånd från kommunismen, mer än en gång påpekade hon att även visionerna om ett samhälle vilande på planhushållning var något fullständigt förlegat.
Undertecknad glömmer heller aldrig valrörelsen 1994 när hon i den traditionella partiledarintervjun fick frågan om hur Vänsterpartiet skulle hantera ägandet av Volvo vid ett eventuellt maktövertagande. Det var då inte så att Schyman deklarerade att Volvo, som ett stort nyckelföretag, skulle övergå i samhällets ägo. Nej, tvärtom sa hon frankt att Volvo självklart skulle bli kvar i privat ägo, och att Vänsterpartiet inte längre befattade sig med socialiseringstankar när det gällde det privata näringslivet.
Sammantaget är dock biografin om Gudrun Schyman – utifrån Johanna Palmströms vässade penna – väl värd att läsa. Det går inte att komma ifrån att huvudpersonens levnadsbana är synnerligen fascinerande. Eller som Aftonbladets kolumnist Anette Kullenberg uttryckt det: ”Hennes liv är så bra, så dramatiskt att det skulle kunna bli en historisk film om vänstern.”
Anders Karlsson
BOKEN
Det gäller livet – En biografi om Gudrun Schyman
av Johanna Palmström
Leopard Förlag, 2019 (pocket).