I år är det 100 år sedan författaren Ture Eriksson föddes på Fårö 1919. I samband med det ger Fårö Hembygdsförenings förlag ut hans bok Granitstaden, ursprungligen publicerad under titeln Mellan broarna 1951. Det är en självbiografiskt inspirerad roman om tonårspojken Åke som lämnar fattigdomen och arbetslösheten på Fårö och tar båten till fastlandet för att söka – om inte lyckan – så åtminstone ett arbete i huvudstaden. Det visar sig inte vara det lättaste i 1930-talets Stockholm.
Jobberbjudanden får han visserligen flera, men det handlar oftast om oseriösa arbetsgivare som insisterar på att han ska arbeta mer eller mindre gratis för att lära sig yrket och vara glad bara han får in en fot på arbetsmarknaden. Inte olikt den typ av underbetalda ”enkla anställningar” som vår tids borgare vill återinföra. När Åke börjar slita som springpojke och senare cykelbud ser jag framför mig vår tids Uber-bud som stressar runt på stan med rosa eller gröna lådor på ryggarna för att leverera färdiglagad mat från restaurangerna till medelklasshemmen.
En annan likhet med vår tid är den svåra bostadssituationen. Bitvis får Åke sova i trappuppgångar eller på Stockholms gator och han inser att till och med stenåldersmänniskorna levde under större värdighet. ”Hemma på ön fanns det många hålor i klintarna med väggarna svärtade av röken från tusenåriga eldar. De som bott där hade haft det bättre än storstadens hemlösa”, tänker han och är vid flera tillfällen beredd att ge upp och ta båten tillbaka till Gotland igen.
Åke finner i alla fall sällskap bland ungdomar av olika socialistiska schatteringar på ABF, där de diskuterar hotet från fascismen som är på frammarsch nere i Europa, och flera av Åkes vänner tycker att det är dags att resa ner och slåss mot fascisterna i Spanien.
Per Leander
Granitstaden av Ture Eriksson
Fårö hembygdsförenings förlag 2019