Sista sucken för Citykonditoriet

Viktoria Forsgren och Stefan Westerberg tar sig tid att berätta om Citykonditoriet medan dagens sista fikagäster droppar av.

Fikabrödet är helt suveränt. Den veganska mintchokladtårtan rent himmelsk. Historien sitter i väggarna och stamgästerna är många. Trots detta stänger Citykonditoriet i Stockholm nu dörrarna för allmänheten. Det går helt enkelt inte att tävla med cafékedjorna runtomkring.

Sedan 1990 har det legat där på tredje våningen i Citykyrkans lokaler på Adolf Fredriks kyrkogata 10, mitt i centrala Stockholm. Citykonditoriet. En cafépärla som få. Med lokaler som doftar historia och ett lugnare tempo än det på caféerna längs Drottninggatan ett stenkast bort. Besökarna behöver inte överrösta någon skvalande musik. Påtår är gratis. Att ta en fika på Citykonditoriet är som att sitta i det förgångna. Det går nästan att höra toner från bottenvåningen, från det som en gång var.
Men nu är det alltså slut med det.
– Det går för dåligt helt enkelt. Vi har haft vissa år då verksamheten har gått 350000 kronor back. Det är så många caféer runtomkring och det är svårt att konkurrera med dem, berättar vaktmästaren Stefan Westerberg som har jobbat i huset sedan ett par år tillbaka.
Han förklarar att Citykonditoriet stänger som offentligt café 26 januari:
– Då drar de ner ridån för allmänheten. Sedan kommer det nog att bli mer slutna grejer, som konferenser och bröllopsbokningar. Har man ingen offentlig verksamhet så kan man hyra ut till ett betydligt bättre pris, för det finns ju ingen verksamhet som blir lidande om man stänger en dag.

När Citykonditoriet slår igen portarna är det slutet på en epok. I det pampiga huset på Adolf Fredriks kyrkogata har det nämligen funnits restaurang och nöjesetablissemang sedan början av 1900-talet. Fenixpalatset invigdes 17 januari 1912. Namnet hämtades från Hotel Phoenix som legat på en närbelägen tomt från 1840-talet och fram till 1911. Hotellet hade haft en känd festvåning. Fest var också vad Fenixpalatset skulle sikta in sig på. Bottenvåningen utrustades med en imponerande entréhall med marmorkolonner och en konsertsal med plats för 600 personer. Uppe på läktaren fanns bar och ölstuga. En våning upp låg ett café och den så kallade ”franska matsalen”. Ytterligare en trappa upp – där Citykonditoriet ligger nu – blev det festvåning. Det fanns också en bakficka och en ostronbar i huset.
Stefan Westerberg berättar att källaren upptogs av en bowlingbana under en period. Han förklarar att Fenixpalatset och Nalen stod för underhållningen i Stockholm från 20-talet till 50-talet:
– Duke Ellington firade sin 40-årsfest här på caféet som då var en nattklubb. Senioruniversitetet har haft jazzföreläsningar här i tre säsonger och jag har suttit och rattat ljudet och lärt mig mycket. Ernst Rolf höll ju också till här, säger han.

Jazzlegenden Duke Ellington firade mycket riktigt sin 40-årsdag i Stockholm 29 april 1939. Festligheterna pågick från tidig morgon till sent på natten. Ellington hade haft Sverigeturné och dagens höjdpunkt var konsert i Konserthuset vid Hötorget. På kvällen blev det middag på restaurangen i Fenixpalatset, som då gick under namnet Fenix-Kronprinsen. Enligt Orkesterjournalen ska den framstående jazzpianisten då ha dansat med sångerskan Ivie Anderson.
Vad gäller revykungen Ernst Rolf så engagerades han av Hilda Welander, som drev Fenixpalatset under andra världskriget och ska ha varit den som verkligen gjorde huset till centrum för Stockholms nöjesliv. Hon fick Ernst Rolf att börja köra kabaréer på Fenix från 1917. Det drog fullt hus varje gång. Senare tog Karl Gerhard över kabaréverksamheten.

Turerna har varit många kring Fenixpalatset, liksom ägarna. I början av 30-talet, efter en nystart, hette etablissemanget Kaos och hade en av landets första permanenta storband. Under samma tid hade skivbolaget Odeon en inspelningsstudio i en del av den tidigare festvåningen tre trappor upp. 1934 byttes namnet igen, denna gång till Fenix-Kronprinsen, på grund av ett övertaget sprittillstånd. Ungefär samtidigt började storbandet ledas av pianisten Arne Hülphers, vars orkester bestod av flera av dåtidens främsta svenska jazzmusiker.
Sedan kom andra världskriget. Och med kriget kom ekonomiska problem, livsmedelsransonering och inkallelseordrar. Den dåvarande ägaren tvingades sälja. Köparen blev nygrundade Östermalms fria församling inom pingströrelsen. Församlingen övertog lokalerna 1940 och äger dem än idag under namnet Citykyrkan.
Det hindrar inte att svunna tider fortfarande ekar i det gamla Fenixpalatset. Inredningsdetaljer vittnar om det som en gång var. Trampet från dansande fötter kan anas i luften.

Amanda Forsgren jobbar i caféet. Hon berättar att det är många som har jobbat länge som tycker att det är sorgligt att verksamheten ska upphöra. Själv är hon ganska nyanställd, men hon har ändå blivit fäst vid stället. Det är många människor som har Citykonditoriet som stamfik och kommer regelbundet. Det bidrar till den hemtrevliga stämningen. Sedan är det ju det här med de fantastiska lokalerna. Högt till tak. Sirliga bårder. Krusiduller och guld. Känslan av att ha fått komma in i finrum som egentligen tillhör societeten. Av att allmänheten har intagit det som en gång bara var till för dem med kapital att betala för sig.
– Lokalerna är fina men de är vedervärdiga på ett sätt, för de är så gamla och det är idiotbyggt från början, med snäva korridorer och halvtrappor. Så om du ska transportera en rullvagn så tar du ibland hellre ett gevär och skjuter dig själv. Det finns ingen praktisk tanke med någonting. Värmesystemet rasar sönder. Det är som att slå ut alla fönster och elda för kråkorna, det läcker ut så mycket värme, säger Stefan Westerberg och Viktoria Forsgren håller med:
– Det är vackert men inte så praktiskt.
Opraktiskt och olönsamt. Citykonditoriet är de två saker som verkligen inte går hem i vår stressade samtid. Nu är det effektivitet och vinst som gäller. Inte stillsamma miljöer där lugna samtal är möjliga. Nu kommer historiens vingslag i det forna danspalatset snart inte längre att komma allmänheten till del och stans absolut bästa veganfika blir ett minne blott.
Den som befinner sig i Stockholm 26 januari och vill få sig en sista titt och en fika bör passa på innan klockan 17.00.

Text och foto: Emma Lundström