Hamnarbetarna strejkar för ett eget kollektivavtal

Helsingborgsterminalen. Arkivbild. Foto: Hamnarbetarförbundet

▶ Hamnarbetarförbundet vill bli erkända som majoritetsfack

▶ Arbetsgivaren eskalerar konflikten med lockouter

▶”Egentligen är den här frågan väldigt lätt att lösa”

 

I veckan inledde den fria fackföreningen Hamnarbetarförbundet en serie punktstrejker runt om i landet. Bakgrunden till konflikten, som har pågått i flera år, är att Hamnarbetarförbundet vill bli erkänt som officiell fackförening för hamnarbetarna och därmed teckna ett eget kollektivavtal, men arbetsgivaren Sveriges Hamnar hänvisar istället till ett avtal med LO-förbundet Transport.
Internationalen har talat med Amanda Kappelmark på Hamnarbetarförbundets kansli i Göteborg.

Hur kommer det sig att ni går ut i strejk nu?

Amanda Kappelmark.

– Vi har suttit i förhandlingar under hela november och december om att teckna ett centralt kollektivavtal. Den här gången var det vi som hade begärt förhandlingarna med Sveriges Hamnar, och vårt förslag är att teckna ett likalydande avtal som det som Transport redan har med arbetsgivaren. Men förhandlingarna avslutades före jul i oenighet, säger hon.
– I princip kan man säga att det ändå var konstruktiva diskussioner. Väldigt mycket av det praktiska hur det skulle gå till med ett parallellt avtal är liksom löst. Men till slut så ville arbetsgivaren återigen bara erbjuda ett hängavtal.

Vad är problemet med ett hängavtal?
– Problemet med det är att det inte blir  ett fristående kollektivavtal. Det skulle inte ge oss rätten att vara med i lokala förhandlingar, utan det binder oss vid Transport och vi måste rätta oss efter nuvarande och framtida uppgörelser som de gör med Sveriges Hamnar. De skulle inte behöva kalla oss till förhandlingar överhuvudtaget, säger Amanda Kappelmark och fortsätter förklara:
– Poängen med Hamnarbetarförbundet är ju att vi har en ganska utvecklad interndemokrati. Vi jobbar med att alla medlemmar får tycka till om vad som är viktigast och rösta under förhandlingar. Så även om vi med ett hängavtal skulle få en del andra rättigheter som vi har blivit av med, så är det otänkbart och meningslöst att teckna ett avtal där vi avsäger oss rätten att ha inflytande över medlemmarnas villkor. Det skulle ju vara otänkbart för vilken fackförening som helst.

Hamnstrejken inleddes i onsdags och fortsatte på fredagen med kortare punktstrejker, där arbetarna lade ner arbetet ett par timmar i hamnarna längs med Norrlandskusten, i Stockholm, Karlshamn, Malmö, Helsingborg och vid Ro/Ro terminalen i Göteborg. På vissa platser har man även lagt en övertidsblockad som ska gälla ett par veckor.
Arbetsgivaren Sveriges Hamnar har å sin sida svarat med lockouter, som enligt Hamnarbetarförbundet är oproportionerliga.
– De har trappat upp konflikten rejält. Som exempel, i Helsingborg hade vi varslat om strejk två timmar den 23 januari och två timmar den 25. Då har arbetsgivaren svarat med 30 timmars lockout. Det är så det ser ut, de har svarat punktstrejkerna med att utestänga folk flera dygn. Vi är inte jätteförvånade över att ett lockoutvarsel kommer, men vi är ganska förvånade över att det kommer så tidigt och att det är en sån väldig eskalering, säger Amanda Kappelmark.

Det är en långdragen konflikt det här, går det att se något slut?
– Ja, egentligen är ju lösningen ganska enkel. Det är ju bara att skriva ett normalt kollektivavtal med den fackförening som väldigt, väldigt många hamnarbetare är medlemmar i. Det förfarande som arbetsgivare har för att säkra fredsplikt är ju att teckna ett kollektivavtal med fackföreningar som har många medlemmar. Det är inte svårare än så. Det finns väldigt många exempel på tjänstemannasidan där det finns flera fackföreningar som har avtal, antingen tillsammans eller separat. Så det som vi föreslår är ingenting nytt på arbetsmarknaden, utan det är snarare helt rimligt att man ska kunna välja vilken fackförening man är med i, säger Amanda Kappelmark.

Varför vill arbetsgivaren inte gå med på det?
– Jag tror att det handlar mycket om prestige, faktiskt. Och kanske att de tänker göra ett försök att ta död på Hamnarbetarförbundet en gång för alla.

Kan de det?
– Det känns inte så i organisationen. Det känns som vi är väldigt samlade nu. Det här har ju föregåtts av en utestängningspolicy mot våra skyddsombud, som Sveriges Hamnar genomförde i april 2018. Det slog mot alla hamnar i Sverige. Tidigare har ju konflikten främst varit koncentrerad till containerhamnen i Göteborg, men på de flesta håll i landet så har det varit ett normalt fackligt arbete lokalt. Vi har varit med i skyddsorganisationen, och det mesta har fungerat på ett godtagbart sätt. Det är därför den här kollektivavtalskonflikten inte har kommit tidigare, för man har ändå suttit på en godtagbar lösning på många håll. Men nu handlar det om liv och död. I Stockholm till exempel finns det bara ett skyddsombud på hela arbetsplatsen istället för 14, då alla våra är utestängda. Det innebär ju risk för våra liv. Så incitamentet för oss att faktiskt få till det här avtalet är väldigt starkt, säger hon.

Per Leander