Vinterstudion – där det politiska samtalet överlevde

Snart ett minne blott? Elever vid Gymnastiska Centralinstitutet åker skidor omkring år 1900. I framtiden kan skidåkning bli ett nöje för de få.


Det är dagen före första advent. Gråvädret ligger tungt och trist över stora delar av Sverige. Larmrapporterna kring klimatkrisen slår upp som små explosioner i medierna titt som tätt och klimataktivismen växer och blir alltmer radikal. Sverige är delat. Klyftan mellan livet i stad och livet på glesbygd har aldrig varit så stor. Tonen i det politiska samtalet är hetsig och arg. Broarna av förståelse brinner.
Mitt i detta inferno är det som en liten lisa för själen att slå på SVT:s Vinterstudion och se Charlotte Kalla och Ebba Andersson åka som hjältar och ta hem pallplatser. För många i vårt avlånga land är nog Vinterstudion lite som en lägereld. En lägereld som vi samlas kring, även om vi sitter var för sig. Det kanske låter patetiskt. Men i dagens Sverige behöver vi den sortens lägereldar. Tankeutrymmen som fortfarande känns gemensamma. Och till skillnad från de flesta andra medier så är just Vinterstudion så mycket mer landsbygd, så mycket mindre storstadscentrerad. Här finns dialekterna från norr. Här finns kommentatorer som bor i glesbygdsorter. Här finns andra perspektiv, en lugnare samtalston och tid för eftertanke. Här finns det sansade samtalet.

Just dagen före första advent tar Vinterstudion dessutom upp ett ämne som är brännande för just vintersporten: klimatkrisen och den globala uppvärmningen. Och detta på ett mångfacetterat sätt som inte skuldbelägger utan försöker se problemen och vad som kan göras åt dem. Kommentatorernas funderingar och kunskap varvas med väl underbyggda reportage kring hur skidsporten kan bli mer klimatvänlig, kring hur enskilda åkare funderar över hur de kan agera mer klimatsmart, och hur framtiden kan komma att se ut för vintersporten. Vem kommer till exempel att ha råd att träna långfärdsåkning när snön bara kommer att finnas på anläggningar? Och hur ska skidåkarna ta sig till avlägsna tävlingsorter när flyget inte är ett hållbart alternativ?
Förutom programledaren André Pops finns Johanna Ojala och Björn Ferry med som studioexperter. Och eftersom temat är klimat så gästar professorn i miljöhistoria, Sverker Sörlin, studion. Alla tre är de lugna och välformulerade och har tänkt mycket på ämnet. Skidentusiasten Sverker Sörlin är dessutom en av åtta experter i klimatpolitiska rådet som bildades förra året och som granskar regeringens politik ur klimatsynpunkt.

Att åka längdskidor har länge varit en folksport. Åtminstone i stora delar av landet. Utrustning har kunnat ärvas eller köpas second hand så det har inte behövt vara särskilt dyrt. Bara att sätta pjäxan i skidan och glida iväg. Njuta av att få upp ångan och känna kroppen sträckas ut i smidiga rörelser. Kanske ta en paus i en soldränkt backe och skala en apelsin. Låta smaken slå upp mot gommen. Kisa över de vita vidderna.
I framtiden kan den upplevelsen vara historia. Om det inte finns natursnö är det slutet för skidåkningen som bred folkidrott och motionsform, menar Sverker Sörlin. Johanna Ojala instämmer. Hon tror att det kommer att bli som med ishallar. Det som förut har funnits för alla kommer i framtiden att endast finnas för de som har råd att betala inträde: ”Det kommer att drabba bredden på idrotten för längdskidsporten.”

Den tidigare skidskyttekungen Björn Ferry är starkt personligt engagerad i klimatfrågan och har bland annat gjort en programserie med klimatfokus, Storuman Forever, tillsammans med livskamraten och armbryterskan Heidi Andersson. De försöker leva så fossilfritt och klimatvänligt som möjligt. Björn Ferry tar till exempel tåget när han ska medverka som expert i vinterstudion. Han har också funderat mycket kring problemet med att vara elitskidåkare och samtidigt klimatsmart: ”Man är ju beroende av snön. Samtidigt bidrar man till avsmältningen.”
Sverker Sörlin menar att det är viktigt att det finns människor som Björn Ferry och Heidi Andersson, människor som går i framkant och visar den väg som vi alla behöver gå. Även om bidragen på det personliga planet är marginella: ”Omställningen måste vara genomgripande. Massor av saker kommer att ändras i samhället under de närmaste årtiondena.”

I Östersund har de ansvariga för förberedelserna inför skidskytte-VM redan tagit ansvar för att minska den omfattande miljöpåverkan som skidtävlingar har. De satsar på en fossilbränslefri tävling och har bland annat bannlyst dieselaggregat och erbjuder tåglösningar för de som ska besöka tävlingen.
Utförsåkaren André Myhrer berättar i inslaget om hur han försöker åka tåg så mycket han kan och att han lagt om kosten till vegetarisk mat. Samtidigt är han medveten om elitskidåkarens dilemma: ”Det blir Moment 22. Om vi ska ta oss till tävlingar så måste vi resa, men om vi reser så kanske det inte blir några tävlingar i framtiden.”
På frågan om ifall de ansvariga i Östersund känner att klimatomställningen är en utgift svarar den intervjuade att de ser det som en investering: ”Det här är en överlevnadsfråga. Alla måste vara med på det här.”

Samtidigt som Vinterstudion pågår har representanter för 190 länder samlats i Polen för att klimatdiskussioner och möten. Det har också varit omfattande klimatprotester runtom i världen. Allt fler människor ser den krassa verkligheten och försöker göra något åt den. Men hur lätt är det när stora länder som USA och Brasilien går åt rakt motsatt håll?
Sverker Sörlin påpekar att det just därför är oerhört viktigt att de goda krafterna samlas och trycker på för förändring i rätt riktning. Han nämner årets rapport från FN:s klimatpanel, IPCC. Där framgår klart och tydligt att vi bara har några få år på oss: ”Om hörnet väntar svårförutsägbara processer. Klimatförändringarna är inte en jämn process, de kan plötsligt skena iväg.”
Klimatpolitiska rådets första rapport kommer i skiftet februari/mars nästa år och Sverker Sörlin understryker vikten av åtgärder på det politiska planet. Han ser de personliga insatserna från framträdande personer i samhället, som Björn Ferry, som sätt att få politikerna att agera. Johanna Ojala påpekar att hon själv, precis som Björn Ferry bor i glesbygd, och menar att klimatpolitiken måste fungera för hela landet, inte bara för Stockholm och storstäderna. Till exempel när det gäller sådant som transporter. Sverker Sörlin håller med. Han är väl medveten om att glesbygden drabbas när klimatet ska räddas. Han anser att det behövs särlösningar. För övrigt menar han att alla som älskar vintersport ska hänga på Björn Ferrys och Heidi Anderssons tåg.

I en tid när SVT kritiseras hårt är det skönt att de vågar göra bra television utan att vika sig för opportunism. Det kanske inte var något särskilt revolutionerande som sades där i Vinterstudion. Men det var ett seriöst samtal och ett ärligt djupdykande i ett enormt problem. När det är som det är i samhället behövs den här sortens samtal inom alla områden.
Att just vintersporten i allt högre grad tar sitt ansvar för klimatet har ett starkt symboliskt värde. Uppvärmningen innebär ju i princip ett upphörande för den. Att lagra snö från föregående år blir en omöjlighet om det inte var någon snö det året. Och även om det går att skapa slutna anläggningar med konstsnö för de som kan betala för sig, så kommer skidsportens folklighet att vara ett minne blott. Den folklighet som har gett oss i princip alla stora namn inom elitskidåkningen. Den som börjar med ett ihärdigt malande i ett motionsspår i skogen.

Emma Lundström