Satt Stieg Larsson inne med lösningen på Palmemordet?

Författaren och Palmemordsexperten Gunnar Wall. Foto: Sara Wall

 

▶  Ny bok bygger vidare på deckarförfattarens forskning och teorier

Stieg Larsson är idag mest känd som deckarförfattare och för sitt arbete med den antirasistiska tidningen Expo. Men tidigare var han även medarbetare i Internationalen, alltså den tidning du nu håller i din hand. Larsson dog 2004, men är aktuell igen genom en ny bok som uppmärksammar hans forskning och teorier om mordet på Olof Palme 1986. Det är journalisten Jan Stocklassa som har tagit del av Stieg Larssons bortglömda arkiv och grävt vidare i hans teorier om svenska högerextremister och Sydafrikaspåret.
Resultatet presenteras i boken Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet, i vilken Stocklassa pekar ut ett par svenska högerextremister som han tror kan ha utfört mordet på uppdrag av den dåvarande sydafrikanska apartheidregimen.

En som kände Stieg Larsson när det begav sig var journalisten Gunnar Wall, som själv jobbade på Internationalen under den tid då Stieg medverkade i tidningen. Det var i första hand Gunnar Wall som bevakade Palmemordet för Internationalens räkning, och han har själv senare skrivit flera böcker om utredningen, varav en har fått priset Guldspaden.
– Stieg ägnade stort engagemang åt Palmemordet under de första åren efter dådet. Och hans främsta fokus i sammanhanget hade stark beröring med det som senare tog upp så stor del av hans samhällsengagemang, nämligen kartläggandet av högerextremister och deras möjliga inblandning i dådet på Sveavägen, berättar Gunnar Wall.
– Stieg samlade in mycket fakta om personer och grupper i de miljöerna som kunde ha kopplingar till Palmemordet. Det var ett viktigt arbete eftersom polisens spaningsledning generellt inte ägnade sig särskilt mycket åt sådana infallsvinklar vid den tiden. Stiegs kartläggning innefattade såväl svenska som internationella högerextremister. Och så intresserade han sig särskilt för sydafrikansk inblandning i mordet. Allt detta är fortfarande rimliga alternativ som är värda att utreda vidare. Och Jan Stocklassas bok är både en påminnelse om det viktiga arbete som Stieg påbörjat och en fortsättning på det arbetet.

En spindel i nätet som Stieg Larsson hade fattat misstankar mot var den Palmefientlige skribenten och underrättelsemannen Bertil Wedin. Denne hade kopplingar till såväl den sydafrikanska apartheidregimen som svenska högerextremister.
– Jag minns en gång när Stieg och jag satt på ett café på Vasagatan och pratade just om Wedin. Jag fick kopior på en del dokument som han hade, vissa av dem ville han inte att jag skulle använda mig av tills vidare. Jag förstod redan då att han fått fram information som var intressant om Wedin och dennes kopplingar, och det har Stocklassa gått vidare med i sin bok. Det är bra, men jag menar samtidigt att de konkreta slutsatser som Stocklassa kommer fram till om vilka som skulle ha utfört mordet inte är så underbyggda att man kan säga att det hela nu är löst, menar Gunnar Wall.

Bertil Wedin, som idag är i 70-årsåldern, bodde redan då på norra Cypern i den turkiska delen av ön. Det är en icke erkänd statsbildning som saknar utlämningsavtal med andra länder. Han pekas i Jan Stocklassas bok ut som den person som kan ha varit länken mellan Sydafrika och de svenska högerextremister som, enligt den teorin, utförde mordet på Olof Palme. Själv har Bertil Wedin tillbakavisat anklagelserna.
Vidare har Stocklassa ägnat ett stort arbete åt att undersöka en annan svensk man i Wedins högerextrema nätverk, som Stocklassa antyder kan vara själva skytten, eller åtminstone den person som tog hand om mordvapnet, som ju aldrig har hittats.
– Jan Stocklassa gör ett ganska långtgående utpekande av den här personen, även om han lämnar öppet för att denne utnyttjats av andra personer och inte var i någon ansvarig ställning egentligen. Men jag menar att indicierna mot mannen är ofullständiga, både som gärningsman och när det gäller uppgifterna om att han skulle ha tagit hand om revolvern, säger Gunnar Wall.
– Fortfarande gäller tyvärr att vi inte vet sanningen om Palmemordet.

Trots att Gunnar Wall alltså är ganska skeptisk till de konkreta slutsatserna om själva mordet i Jan Stocklassas bok, tycker han att det är bra att de frågor som tas upp där blir vidare utredda.
– Med tanke på den Palmefientlighet Bertil Wedin har uppvisat och med de svenska och internationella kontakter han har, så är han ju självklart en intressant person. Och under ett stort antal år visade Palmeutredarna inte något intresse för vare sig Wedin eller för Sydafrikaspåret. Först hade vi Hans Holmér, som framför allt satsade på PKK-spåret, och sen kom Hans Ölvebro, som satsade på Christer Pettersson. Utredarna visade ett uppenbart ointresse för andra infallsvinklar än dessa, inte minst de med kopplingar till västlig terrorism. Sydafrika under apartheidregimen var förvisso en stat som ägnade sig åt terrorism, bland annat genom att utföra mord på motståndare i andra länder. Och den sydafrikanska regeringen var väldigt fientligt inställd till Palme. Hans politiska kampanjer mot apartheid bidrog till att hota regimens själva existens, säger Gunnar Wall.

Per Leander

Fotnot: Gunnar Wall har hjälpt Jan Stocklassa med faktagranskning av manuskriptet till den nya boken.

Dela